STUMMA LÖPARBEN OCH EXAMINATION

Tisdagen är kommen och här hemma har vi haft en minst sagt köldslagen morgon, men vad gör det när himlen är klarblå och solen redan har tittat fram? Redan vid 05:10 imorse var det ljust och det är betydligt enklare att kliva upp på morgonen när världen utanför redan vaknat till liv. Så vid 05:30 satte jag på kaffebryggaren med stumma ben. Jag och Brownie letade oss nämligen ut på en löptur igår eftermiddag. 3,5 kilometer rev vi av över öppna fält och även om det inte är mycket för en vanlig människa så är det som att springa ett marathon i en hjärt- och lungsjuk kropp.

Idag är det dags för examination av den näst sista delen i den här kursen. Ett grupparbete värt tre högskolepoäng. På fredag har jag rivit av 15 högskolepoäng redan och det här med att plugga på distans går av bara farten. Med tanke på det rådande läget går examinationen av stapeln digitalt – men Fredrik kommer hem och tar barnen så att jag kan examineras i lugn och ro.

VECKA 13

/ Moodboard Vecka 13 /

Vecka 13 står för dörren och för min del kommer den att bli hysterisk. Den är nämligen helt fullsmockad med studier. Imorgon ska vi examinera det sista arbetet för kursen och på onsdag är det kursintroduktion för en ny. På fredag ska ett stort arbete in och sen är det dags att traggla ny kurslitteratur Det allra första arbetet vi gjorde i kursen kom dock tillbaka med högsta betyg vilket gav mig en rejäl spark i röven till att fortsätta trots att jag numer också har två barn hemma på heltid.

Vi kom aldrig någonvart med vårt sovrum under förra veckan. Tröttheten och vardagsirritationen tog överhanden och sovrummet förblev därmed orört. Men kanske kanske kan vi lägga lite krut där några vardagskvällar så att det iallafall blir iordninggjort för målning.

Annars glider jag omkring här hemma och tar sticklingar av mina blommor. Och trivs med det. Det är även dags att börja röja lite utvändigt på gården och kanske fixa till det lilla odlingsland som våra säljare anlade. Det ska rivas, alternativt byggas ut så småningom men det blir nog inte den här sommaren.

Och så har det nog blivit dags att ta tag i träningen. Något måste man ju fördriva tiden med när man sitter fast på hemmaplan. Så det blir nog till att riva fram lite hantlar, motståndsband och vår kettlebell. Kanske till vår veranda om solen från förra veckan hänger i sig. Då kan jag träna medan Frank sover i vagnen och My leker med hunden på gräsmattan.

VECKORESUMÉ VECKA 12

Veckans känslor – Uppgivenhet, trötthet och glädje.
Veckans tacksamhet –
Folk som hör av sig och bryr sig såhär i isoleringstider.
Veckans köp –
Ingenting, eftersom jag sitter fast här.
Veckans måltid –
Ingenting slår gårdagens grillning.
Veckans upptäckt –
En ny, fantastisk promenadväg med hunden.
Veckans aj –
Har ett sår på mitt ena finger som aldrig läker.
Veckans My –
Lider självklart av tristess men är så fin mot sin lillebror.
Veckans Frank –
Har haft det kämpigt, men han kör på!
Veckans mest aktiva dag –
Är nog dagen idag. Vi har varit ute på gården och röjt.

Tre bra
– Det känns som att jag har kommit igång ordentligt med bloggen igen.
– Arbetet med egenindragen el har flutit på.
– Ostleveransen vi fick av en kär vän.

Tre dåliga
– Att sitta här isolerad på grund av riskgruppsanalysen.
– Orken till att renovera i sovrummet har inte funnits.
Läget just nu tär ganska mycket på oss allihopa.

Veckans tre mest lästa inlägg
ETT PROVISORISKT VARDAGSRUM
GÅRDENS MORGONSKRUD
ÅTTA MÅNADER

PREMIÄREN ÄR GJORD

Årets grillpremiär har gått av stapeln. Och första grillningen här på vår gård är gjord. Det i kylig nollgradig temperatur medan solen var på väg ner över åkrarna. Vi slängde entrecote, korv, sparris och röd paprika på grillen och avnjöt det tillsammans med en potatisgratäng. Men åt, det gjorde vi inomhus. Att sitta och huttra på verandan bara för att det halvt finns en regel som säger att man äter ute om man grillar är ingenting för oss. Vi har dock infravärme i hela taket på verandan, men den kommer komma väl till pass andra kvällar.

Jag har precis slagit mig ner hemma igen efter en minst sagt kylig promenad med hunden. Vi gick en mil över stock, sten och åkrar och den sista biten längtade jag verkligen hem till kaffet. Som jag nu har i min hand. Det blir en söndag hemma på fortet, förhoppningsvis ute på gården om vi kan hålla oss borta från grävmaskinen. Vi skulle behöva bära ner lite kartonger till garaget och elda upp lite löv.

GÅRDENS MORGONSKRUD

Tänk att det här är bostadshusets morgonskrud den här lördagen. Ljusblå himmel, strålande sol och ett gräs som vittnar om två årstider. Frost från nattens minusgrader där solen ännu inte värmt upp och bar gräsmatta med lite kvarvarande höstlöv där solen nått.

Fredrik gav mig sovmorgon till strax efter sju när jag självmant gick upp för att släppa ut hunden. När hon galopperade runt i trädgården tog jag några bilder och nu sitter jag vid köksfönstret och dricker kaffe och äter frukost. Jag ska visa er den här platsen någon dag, för den är långt ifrån optimal för varken frukostätning eller bloggande men har blivit en favoritplats ändå.

Om en liten stund kommer det dundra in en grävmaskin som sakta men säkert kommer börja gräva upp delar av vår tomt. Vi håller nämligen på att dra in egen el till huset.

ETT PROVISORISKT VARDAGSRUM

Jag jobbar på fredagskänslan här hemma och vårt provisoriska vardagsrum har börjat inta fredagsskrud. Nåja, städat är det iallafall. Och iordningställt. Sen om det ser ut såhär mer än tio minuter vet man aldrig i det här hemmet. Det är inte provisoriskt på så sätt att rummet ska bli någonting annat i framtiden, men all inredning är mer eller mindre provisorisk iallafall. Och saker är uppsatta tills vidare.

Först och främst ska helt ny väggfärg hit. Järfälla Kök ska hjälpa oss med en egendesignad möbel under tv:n, gardinerna ska upp i taket efter att ny lister med stuckatur satts dit och där min stora fåtölj står just nu ska det in en kamin. Tavlan som sitter på väggen är bara dithängd på en skruv som redan fanns och ska egentligen sitta i vårt sovrum lagom till nästa vecka när det är färdigrenoverat. Men, vi har ändrat om i prioriteringslistan och satt vardagsrummet som prio 3 så det kan dröja ett tag till och tills dess vill jag ändå trivas i rummet.

FREDAG UTAN FREDAGSKÄNSLA

Det har slagit om till fredag men här hemma har ingen fredagskänsla hunnit infinna sig ännu. Men det blir väl så när man har varit hemma i nästan tre veckor och isolerat sig i två av de. Lilla My klättrar på väggarna trots att hon egentligen inte mår bra, Frank dras med trötthet och närhetsbehov, jag drunknar i plugg och Fredrik är den enda som kliver utanför dörren på morgonen och åker till världen utanför. Hans firma, liksom alla andras, står inför en oviss framtid och alla är lite mer på helspänn än tidigare.

Men vi kämpar på ändå, och den här lilla loppan här över är väl medveten om att det är fredag iallafall. Godis och chips hör helgerna till och där är hon inte sist på pucken utan snarare först. För att försöka få till den här helgkänslan har vi lovat varandra att damma av grillen redan under morgondagen och premiärgrilla. Kanske till ljudet av en grävmaskin som gräver upp hela vår tomt inför elinläggning, men det är väl en petitess – eller?

GÅRDENS SKYDDSÄNGEL

Enda sedan vi köpte vår gård i oktober har målet alltid varit solklart. Här ska vi bo tills vi dör, och innanför de här väggarna kommer bara saker vi verkligen älskar. Bit för bit ska den viktigaste platsen i våra liv byggas. Och den senaste förälskelsen, den ser ni här över. En tavla från en tjej jag lärt känna just tack vare bloggvärlden. Nu bloggar hon inte längre, men nu målar hon. Och när jag såg ”Save me”-tavlan föll jag pladask.

Hennes fantastiska hälsning gjorde att den snabbt fick en given plats här i vårt hem. På väggen mitt emellan My och Franks rum. För ska hon vara gårdens skyddsängel ska hon skydda det viktigaste gården har. Våra barn. Många delar av tavlan är dessutom målad med glitterfärg som får My att le stort varje gång hon är på väg in i sitt rum.

ÅTTA MÅNADER

Under Lilla My’s första år i livet dokumenterade jag allting hon gjorde. Varenda litet steg och framsteg. Annat är det tyvärr med Frank. Dels för att jag inte bloggade under några månader när han hade kommit, och dels för att det faktiskt är sant att man inte är lika imponerad med andra barnet som med första. Och för att den här lilla killen tar livet med ro och inte är lika snabb i sin utveckling som sin storasyster.

Det enda han ligger i framkant med är vikten och storleken. Adidassetet som han har på bilden har han kommit i i några månader och det hade inte My förrän långt efter ettårsdagen. Det verkar dock som att familjens Buddha stannat upp lite i växandet nu. Han kommer fortfarande i storlek 92 och det tackar min plånbok för. Det var många plagg som bara fick passera under hans första halvår i livet. Då kändes det som att han gick upp en storlek varje dag.

På första bilden här över tittar han på den bästa han vet. Sin storasyster. Jag vet ingen som kan göra Frank så glad som My. Tätt följt av det kommer dammsugaren. För vill man hålla den här killen nöjd så dammsuger man en hel dag. Alternativt sätter på duschen. Där inne kan han sitta tills kroppen skrumpnat ihop och på något underligt sätt tar han sig alltid in i badrummet när någon i familjen duschar. Fredrik säger jämt att han måste ha varit fisk i sitt förra liv – jag tror mer på att han var ett vattenodjur.

Några nya mått finns det inte på den här killen. Vi skulle ha haft hembesök av BVC igår, på hans 8-månaders dag men det blev avbokat på grund av allt kaos utanför.

ONSDAGSLISTAN – NÅGRA IMPOPULÄRA ÅSIKTER

Jag tycker inte om choklad
När jag talar om för folk att jag inte tycker om choklad så skriker de. Skriker som om jag nyss startat ett tredje världskrig eller mördat någon. Men nej, jag förstår inte grejen verkligen. En bit om den är iskall kan gå i men sen är det nog.

Snapchat är den värsta appen jag vet
Nej men snälla, det är år 2020 och det finns folk som fortfarande använder Snapchat som främsta chattverktyg? Tröttnar ni inte på att ta fula selfies, eller ta en bild varje gång ni vill skriva något? Jag är en sådan där människa som uppriktigt blir irriterad om någon skickar en Snap.

Twistshake är inte ett bra företag
Been there – done that. Men jag tänker att man vid det här laget måste ha kommit på att Twistshake inte är ett bra företag att samarbeta med? Och att de dessutom inte följer svensk lag när de skickar ut gratis produkter till folk som de inte skattar för? Och (!) dessutom erbjuder på tok för lite till folk som har ett större socialt mediavärde.

Therese Lindgren är inte det bästa Sverige har i influencerväg
Jag har försökt, och försökt och försökt förstå den här hypen kring Therese Lindgren. Men jag kan inte greppa den. Smaken är som baken, och jag förstår att kvinnan gör bra grejer. Men hon gör dessutom en hel del dumma grejer och idiotiska uttalanden så min åsikt är att folk måste sluta dyrka marken hon går på.