ÖSREGN OCH SPRÄTT IVÄG

”Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön” springer Lilla My tre år runt och skränar trots att det har ösregnat utanför fönstret hela dagen. Till och med åskan och blixtarna har varit på besök och det har inte varit tal om att försöka få till någon utevistelse. Istället har vi storstädat hemmets alla vrår och till och med orkat oss på en rensning i garderoben i hallen. Över 20 000 steg har min aktivitetsklocka noterat så ni kan ju tänka er hur mycket fram och tillbaka jag har sprungit sedan jag vaknade imorse.

Nu är det ordning och reda igen, förutom på blomsterfronten där jag måste plantera lite. För till min stora förtjusning träffade jag min blomtant på loppmarknaden igår och fick med mig två sticklingar med blomman Sprätt-Iväg. Jag har två från henne sedan tidigare som vuxit sig fina och stora här hemma och under tiden har Fredrik kommit underfund med att det är en utav hans favoritblommor trots att hans pappa bara påstår att det är ogräs. I övrigt så fick vi inte med oss så mycket spännande hem, förutom lego till Fredrik och ett klistermärkesark till Lilla My. Men jag är galet nöjd med bara två små sticklingar också.

FRÅN EN GRÖN OAS

I förmiddags sa vi hej från ett regnigt Västerås, och nu säger jag hej från den gröna oasen i trädgården där jag spenderat de senaste fyra timmarna. Molnen blåste förbi, regnet gav sig av och fram kom så mycket sol och värme att vi var tvungna att byta om till badkläder. Vädret är inte att lita på den här sommaren, det har vi fått bekräftat ännu en gång. Men det gör mig ingenting, iallafall inte när molnen blåser åt rätt håll.

I förmiddags när My och Fredrik var iväg på äventyr passade jag på att sova en timme, och även My fick sig en lur mitt på dagen trots att vi egentligen tagit bort den vilostunden. Hon slocknade i soffan och jag och Fredrik tog tillfället i akt att få lite egentid och slog oss ner i varsin solstol i trädgården. Jag passade på att smita bort till vår gröna vägg i ena hörnet av trädgården också och bläddra lite i en inredningstidning medan jag smuttade på en kopp te. När My vaknade blev det bad för hela slanten och alldeles strax ska vi byta solen mot neddragna persienner och både fotboll och trav på tv-apparaterna. Det här artade sig till en lördag helt i min smak.

NÄR HAN ÅTERIGEN ÖVERRASKAR

Jag tror att det var på min allra första morsdag jag fick mina två första Strongerplagg av Fredrik. Tre år senare har det blivit hans favoritpresenter till mig och uppemot tjugo tights, bhar, shorts och toppar från diverse olika kollektioner trängs nu i en låda i min garderob. Om huset skulle börja brinna är det den klädeslådan jag skulle tömma först och igår överraskade han mig med ännu ett par tights från den senaste kollektionen Jungle Fusion. Paketet bara låg där på köksbordet när jag och Lilla My kom hem från lekparken efter en tuff dag med treårstrots. När jag frågade honom varför berättade han att han hade haft de gömda i bilen ett tag, för att kunna plocka fram när jag hade en dålig dag. Hur fint är inte det? Och hur galet är det inte att han, helt ensam, köpt så många?

Med två dagar kvar till beräknat födelsedatum med lillebror börjar kroppen nå matchvikt. Och precis som under graviditeten med My har jag ökat hela 30 kilo. Mina vanliga kläder i x-small sa jag hejdå till för längesedan, och ni kan inte ana hur mycket jag längtar efter att få tillbaka min kropp. Och det är okej, överallt verkar det vara en sådan tabu att inte tycka om att vara gravid, men det är min sanning. Och trots att jag iallafall kunde få på mig de här tightsen över vader och lår för att ta en bra bild på mönstret så drömmer jag om den dagen då de sitter som en smäck på den här kroppen.

NÄR HJÄRTAT SLÅR DUBBLA SLAG

Är ni som jag, vars hjärta hoppar till lite när det ligger ett handskrivet kuvert på dörrmattan när brevbäraren varit förbi? Vars hjärta slår dubbla slag när man får ett handskrivet brev eftersom det nu för tiden är så ovanligt? Idag har jag fått vara med om det, bara sådär utan förvarning blev livet vackert mitt i livets värsta treårstrots och ensamhet för att man har en sambo som jobbar dygnet runt. Och jag har den här bloggen att tacka för det. Hade det inte varit för den här bloggen hade jag aldrig stött på avsändaren av brevet. Hon den där fantastiska My.

I den vackraste handstilen jag någonsin skådat kom ett helt brev med kärlek och hejarop. Ett brev med som My själv skriver ”Hejdundrans mycket styrka, mod och jävlar anamma” I fanns också ett litet paket med superkraft. Ett paket som hon klätt i svart och guld, AIKs färger, mina favoritfärger. De färgerna jag alltid finner mest styrka ifrån i mitt liv. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna den här superkvinnan i min vardag. Jag vet bara att jag är lyckligt lottad som har henne där på andra sidan skärmen, att det känns som det absolut största av privilegium att varje dag få följa hennes liv via hennes blogg och att hon tittar in här och följer vårt. Jag har svårt att kasta ur mig att jag älskar folk, men jag kan inte annat än att älska henne väldigt mycket efter den här fina gesten.

LEVANDE LJUS OCH GLASKLARA TEKOPPAR

Vet ni vad jag tycker är det tråkigaste med sommaren? Att det ofta är så ljust utomhus att det knappt är någon vits att tända levande ljus inomhus. Därför tycker jag att det har varit så mysigt med regnet, molnen och det dåliga vädret den senaste veckan. Igår hade vi sol fram till fyrasnåret i Västerås och vi hann med både trädgårdsfix, en utflykt med My’s farmor och en och en halv timmes lek i lekparken innan de mörka molnen drog in. Sedan tog vi kväll, lagade mat och gick och la oss till de ljuvliga tonerna av regnet. Idag fick vi kliva upp till grå himmel och tio grader och efter att ha tagit en varm dusch sitter jag nu här med varmt te i min nya älskade glasklara tekopp och med tända ljus i mina favoritlyktor från danska Systrarna Grene.

Det har hunnit bli tisdag och här hemma har vi inga storslagna planer för dagen. Jag ska till barnmorskan för det kanske allra sista besöket innan förlossningen och som jag skrev i min moodboard igår är det alltid så spännande och roligt att gå dit nu när vi är inne på sluttampen. Kurvorna blir mer konkreta, värdena mer intressanta och undersökningarna viktigare. Efter det tar vi nog dagen som den kommer.

HEJ FRÅN TOMATLANDET

Det är dags att säga hej från tomatplantorna igen! I förra inlägget där vi tittade in i landet HÄR såg ni hur enormt mycket plantorna hade växt på bara en månad. Från bara några ynka centimeter till att nå hela vägen upp till våra fönster. Sedan dess måste jag dock erkänna att jag varit lite dålig på att ta hand om våra plantor. På grund av tyngden har de nästan legat ner i rabatten men i förmiddags gjorde jag och My slag i saken och band upp de med hjälp av blompinnar och stripes och nu kan solen lysa in under grenarna där det börjat komma både stora och små tomater. Än är de gröna, och ”usch” som My brukar säga, men jag tror att vi har röda tomater på nolltid. Eller kanske gula och svarta. Svärfar hade ju blandat ihop sorterna rejält innan vi fick de. Att det är olika sorter råder det dock inget tvivel om eftersom att de är så olika i form. Det ska bli så kul att se vad det blir!

Som ni kanske förstår på texten här över är Lilla My pigg och kry idag igen. Det blåste över fortare än vad vi trodde och förutom att fixa med tomatplantorna i trädgården har vi hängt med farmor nu på förmiddagen. Det blev både nytta och nöje gjort. Först var hon fantastisk och ställde upp så att jag fick storhandlat nu när Fredrik är på vift och sedan tog vi en fika här hemma i vårt kök. Hon har precis styrt bilen hemåt igen och jag tänkte fixa iordning i kyl, frys och skafferi nu när den nya maten ska in. Som ni hör boas det för fullt inför lillebrors ankomst och det är enorm trygghet att veta att vi inte behöver tänka på mat eller handling de kommande två veckorna.

DET VACKRASTE SOM FINNS

När jag har skrivit om mina sovmorgnar tidigare här på bloggen har jag ofta gjort det i samband med att nämna vilken fredsmäklare jag brukar få vara inifrån sovrummet när övriga familjen kaos bråkar högt och lågt. Men imorse när jag vaknade till hörde jag bara skratt och det, det är det vackraste som finns. Strax efter skrattsalvorna som avlöste varandra kom My intassandes i sovrummet, kröp upp bredvid mig och sa ”Är du vaken mamma?” innan hon gick upp igen. Jag började kvickna till liv lite och näst på tur var Fredrik och med sig hade han en varm kopp med mitt favoritte som han köpte för någon månad sedan. För mig är det alltid de små gesterna i vardagen som gör det och nästan en timme senare sitter jag fortfarande här riktigt lycklig över morgontimmen jag nyss haft.

Det är söndag, hela familjen är ledig tillsammans och vi kommer nog bara ta dagen som den kommer. Vädret utanför fönstret är som det har varit den senaste veckan, ostabilt och kyligt men som ni vet är vi i familjen för det här lite gråare vädret. Igår sa Fredrik till och med att han längtade efter hösten. Det tycker jag var att ta i lite väl, men ja, årstiden med regn och rusk, tända ljus och varma grytor är mer än välkommen när sommaren dragit förbi.

EN ALLRA SISTA GÅNG

Det är fredag, och inte vilken fredag som helst. För det är nämligen sommarlovsfredag. Sju timmar är det enda Lilla My har kvar på förskolan innan hon går på sommarlov på obestämd tid och vi ska säga hejdå till en avdelning hon gått på sedan hon började på förskolan för två år sedan. Alla kläder, foton och tillhörigheter ska plockas hem och när vi kommer tillbaka i höst väntar en ny dörr att göra entré igenom och en ny hyllplats. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag tycker om både avslut och nystarter och jag är helt övertygad om att det här kommer bli helt fantastiskt. Men; först väntar ett långt sommarlov. Hur långt det blir vet vi inte än, det beror ju på när lillebror bestämmer sig för att titta ut.

My och Fredrik var först upp imorse och allt jag drömde om var att någon skulle säga till mig att det var lördag idag så att jag kunde somna om. Men det går inte att gå dagarna i förväg och nu har även den här morgontrötta mamman varit uppe i snart en timme. Jag har lyckats få tag i en exportfil från min gamla bloggportal och nu finns faktiskt de flesta gamla inlägg jag har skrivit här på bloggen. Dock är alla bilder i fel format och de äldre inläggen ser minst sagt tokiga ut, så där har jag något att bita i! 1914 inlägg behöver omvandlas så efter lämning får jag nog koka mig en kopp te och placera mig vid köksbordet några timmar.

BLAND PICKNICKKORGAR OCH SPELBONGAR

En utav de finaste sommartraditionerna jag har i mitt liv och har haft de senaste fyra åren är travdagarna på Fornaboda Travbana. Dagen efter midsommarafton infaller midsommardagstravet och precis i början på Juli brukar V86 sommarturné på de mindre banorna komma till den pittoreska lilla banan i Lindesberg. Igår var det dags och vi var en av många familjer som trängdes på gräset bland picknickkorgar och spelbongar. Vi lämnade Västerås strax efter fyra, 18:30 gick första start och inte förrän efter 22 gick det sista loppet.

Jag vet inte hur många olika travbanor jag har besökt i mitt liv tack vare min pappa och hans gedigna intresse för travhästar. Men många är det. Många är timmarna man spenderat på stallbacken med förberedelser inför lopp och nu snart tio år efter hans död ser jag historien upprepa sig. Trots att My är för liten för att förstå hela innebörden blir det här en del av hennes barndom och förhoppningsvis växer hon upp och uppskattar det lika mycket som jag.

Att vi var iväg hela kvällen igår har sin baksida i dagens mående dock. Det känns som att jag har grus i ögonen och bomull istället för hjärnceller innanför pannbenet. Den totala tröttheten gör att jag egentligen bara vill ligga under täcket i soffan hela dagen men hemmet ser ut som ett mindre bombnedslag och jag har lyckats knåpa ihop en hel lista med städpunkter som behöver göras innan klockan slår 16:00 så det är bara att samla energi och sätta fart.