TORSDAGSFAVORITEN – FAMILJEN

Veckans torsdagsfavorit får hjärtat att klappa lite extra, för det är väl så det ska vara när man ser sin alldeles egna familj? För tre år sedan, samma dag som vi kom hem från BB, tog jag bilden ni kan se till höger. Lilla My och Fredrik hade slocknat i sängen efter tuffa dygn. I tre år har det varit en utav mina absolut favoritbilder i livet, trots att jag tog den i ett mörkt sovrum med en sketen mobilkamera. Bilden till vänster föreställer Fredrik och Frank och jag slogs direkt av likheterna. Av slumpen är det ju samma lilla elefantfilt som ligger där, och Fredrik ligger mer eller mindre i samma ställning och sover. Det enda som förändrats är skägget som nu växt sig längre. Och att det är lillebror som ligger där och inte storasyster.

Jag har funderat på den älskade födelseskalan från födelsetavla, som mer eller mindre hela Sverige har upphängda i sina hem. Det är som att man inte fött barn på riktigt om man inte har en sådan. Men, med de här bilderna på väggen känns de motiven överflödiga.

FRÅN EN GRÖN OAS

I förmiddags sa vi hej från ett regnigt Västerås, och nu säger jag hej från den gröna oasen i trädgården där jag spenderat de senaste fyra timmarna. Molnen blåste förbi, regnet gav sig av och fram kom så mycket sol och värme att vi var tvungna att byta om till badkläder. Vädret är inte att lita på den här sommaren, det har vi fått bekräftat ännu en gång. Men det gör mig ingenting, iallafall inte när molnen blåser åt rätt håll.

I förmiddags när My och Fredrik var iväg på äventyr passade jag på att sova en timme, och även My fick sig en lur mitt på dagen trots att vi egentligen tagit bort den vilostunden. Hon slocknade i soffan och jag och Fredrik tog tillfället i akt att få lite egentid och slog oss ner i varsin solstol i trädgården. Jag passade på att smita bort till vår gröna vägg i ena hörnet av trädgården också och bläddra lite i en inredningstidning medan jag smuttade på en kopp te. När My vaknade blev det bad för hela slanten och alldeles strax ska vi byta solen mot neddragna persienner och både fotboll och trav på tv-apparaterna. Det här artade sig till en lördag helt i min smak.

TORSDAGSFAVORITEN – SPONTANA FIGURER

Idag blir det ett lite senare godmorgon här inne än vad jag och ni är vana vid. Det betyder dessvärre inte att vi har tagit någon form av sovmorgon. Redan klockan sex imorse var vi uppe hela familjen och 06:20 tog jag första spadtaget i dagens storstädning. Nu skriver jag det här inlägget från ett helt nystädat hem och är löjligt nöjd med att jag faktiskt satte igång så tidigt som jag gjorde imorse. Produktiva mornar och förmiddagar är bland det bästa jag vet och känslan av att vara klar redan vid tio är oslagbar. Men, vidare till det som det här inlägget ska handla om.

Det är torsdag, och således dags för torsdagsfavoriten. Idag har turen kommit till två vaser som var det första inköpet jag gjorde i en mycket älskad serie. Den danska konstnären Poul Pava ligger bakom serien som de här vaserna är ifrån och gubbarna som ni ser finns tryckt på allt från tallrikar till dukar. De spontana, naiva figurerna ska spegla barnet inom oss och jag som oftast inte brukar vara så mycket för det lekfulla föll ändå pladask. Iallafall för de svarta, gråa och vita trycken. Allting finns i färgglatt också. Hittills har jag lyckats samla på mig vaser, koppar, muggar, vattenflaskor och en spaghettiförvaring men än finns det mycket jag skulle vilja lägga till i min samling.

HEJ FRÅN TOMATLANDET

Det är dags att säga hej från tomatplantorna igen! I förra inlägget där vi tittade in i landet HÄR såg ni hur enormt mycket plantorna hade växt på bara en månad. Från bara några ynka centimeter till att nå hela vägen upp till våra fönster. Sedan dess måste jag dock erkänna att jag varit lite dålig på att ta hand om våra plantor. På grund av tyngden har de nästan legat ner i rabatten men i förmiddags gjorde jag och My slag i saken och band upp de med hjälp av blompinnar och stripes och nu kan solen lysa in under grenarna där det börjat komma både stora och små tomater. Än är de gröna, och ”usch” som My brukar säga, men jag tror att vi har röda tomater på nolltid. Eller kanske gula och svarta. Svärfar hade ju blandat ihop sorterna rejält innan vi fick de. Att det är olika sorter råder det dock inget tvivel om eftersom att de är så olika i form. Det ska bli så kul att se vad det blir!

Som ni kanske förstår på texten här över är Lilla My pigg och kry idag igen. Det blåste över fortare än vad vi trodde och förutom att fixa med tomatplantorna i trädgården har vi hängt med farmor nu på förmiddagen. Det blev både nytta och nöje gjort. Först var hon fantastisk och ställde upp så att jag fick storhandlat nu när Fredrik är på vift och sedan tog vi en fika här hemma i vårt kök. Hon har precis styrt bilen hemåt igen och jag tänkte fixa iordning i kyl, frys och skafferi nu när den nya maten ska in. Som ni hör boas det för fullt inför lillebrors ankomst och det är enorm trygghet att veta att vi inte behöver tänka på mat eller handling de kommande två veckorna.

FÖRVÄRKAR OCH STICKLINGAR

Nu är det ett tag sedan jag fick för mig att sticklingar är världens grej. Då kändes det som en stundande 23-årskris, nu har det blivit ett självklart inslag i mitt hem. Allt ifrån ståtliga Karlbergare och Fredsgrönska till Skvätt-Iväg som egentligen ses som ogräs och så tacksamma Palettblad. Det är så häftigt att få hem små bebisar direkt i brevlådan efter att ha vunnit en budgivning på Tradera och därefter se växten fullständigt explodera och växa så den knakar. Till skillnad från lite mer vuxna blommor kräver de en del skötsel. Det kan vara lite knepigt att hitta ett ställe i hemmet som de trivs på och så är det ju omplanteringar i massor när de växer ur sina krukor. För har man de i för stor kruka från början rotar de sig inte riktigt och växer inte till sig heller. Här på förmiddagen fick jag plantera om en Karlbergare, två Skvätt-Iväg och en Peperomia och jag tycker verkligen att det är så mysigt.

Nattsömnen till idag har varit bedrövlig, förvärkarna var återigen på besök och inatt hade jag till och med förhoppningen om att de skulle omvandlas till förlossningsvärkar. Men när man väl tror att något är på gång tvärdör allt och man blir frustrerad istället. I ärlighetens namn känner jag mig nog ganska uppgiven för tillfället. Att gå runt och ha ont utan att det leder någonstans är ingen höjdare och jag sover färre och färre timmar för varje natt som går. Men jag klamrar mig fast vid att den här graviditeten kommer att vara över snart oavsett om han bestämmer sig för att komma på egen hand eller om vi får vräka honom om tre veckor.

TORSDAGSFAVORITEN – EN ÄLSKAD STOL

Hade det inte varit för att jag varje måndag publicerar en moodboard, varje tisdag publicerar ett recept, varje onsdag skriver en ny onsdagslista och varje torsdag visar upp en ny favoritdetalj från mitt hem så vet jag faktiskt inte om jag hade kunnat hålla isär dagarna. På grund av graviditetsbesvären har jag ju varit sjukskriven ett tag nu och nu när Fredrik jobbat på helgerna blir det ingen skillnad där heller. Så tacka vet jag blogginläggen!

Hela den här torsdagen har jag vigt åt storstädning. Ingen dammråtta har undgått min framfart med dammsugaren och för att hitta dagens torsdagsfavorit får vi kliva in i barnrummet och rikta blickarna en aning neråt. För vid ett vitt bord inne i My’s rum finns nämligen en älskad stol vi fick av några vänner till familjen när hon bara var någon månad gammal. Den röda, helt bedårande stolen som förställer Lilla My i mumin som vi döpt vår dotter efter. Den brukar bli ett återkommande samtalsämne här hemma hos både stora och små och jag räds den dagen My är så stor att hon inte längre kan använda den.

EN DJUPDYKNING I JORDGUBBSLANDET

”Vi kan dela mamma, vi kan dela!” skrek Lilla My samtidigt som hon kom infarandes från trädgården i söndags och jag rynkade undrande på pannan. ”Dela vadå?” frågade jag, och upp i luften sträckte hon en klarröd jordgubbe. För när Fredrik undersökte jordgubbslandet under helgen fanns det en drös med gröna gubbar som var påväg att bli röda. Imorse tog jag mig en titt och nu finns det en hel del jordgubbar som faktiskt är redo för skörd. Och faktum är att jag lyckades hålla fingrarna i styr när jag var ute. Det mina vänner är självdisciplin. Jag fångade bara några få på bild innan jag rusade in igen och stängde om mig med lås och bom. Det vore ju nämligen så fint att få gå ut hela familjen imorgon bitti och plocka in en skål till helgfrukosten.

Nu börjar säsongen där jag kan plocka jordgubbar i min egna trädgård. Säsongen där jordgubbar blir ett givet inslag på frukostbordet, där jordgubbar får samsas tillsammans med mjölk och socker till mellanmål och blir pricken över i:et på glassen i tid och otid. Den vetskapen måste ju göra varenda kotte lycklig. Jag blir nog till och med lite för glad för att det ska kunna räknas som normalt.

TORSDAGSFAVORITEN – ALLA HEM BEHÖVER EN ELEFANT

 
Det finns ingenting i hela världen som är finare än elefanter. Iallafall inte om ni frågar mig. Min fascination för det djuret sträcker sig många år tillbaka i tiden och i mitt hem finns de symboliserade både högt, lågt och mitt emellan. Alla hem behöver en elefant. Det är min fasta övertygelse. Gärna så många som möjligt. På våra 90 kvadratmeter inomhus samsas över hundra elefanter och ändå tycker jag att vi har alldeles för få. Jag har fått lägga band på mig själv för att inte fylla torsdagsfavoriten och dess kategori med enbart elefanter, för det hade nog blivit väldigt tråkigt för er. Men; här är en som betyder lite extra mycket för mig.

Att jag älskar elefanter har iallafall inte undgått personer i vår närhet. Och den här tavlan fick vi, eller jag, förra året när vi anordnade den traditionsenliga kräftskivan här hemma. Alla inbjudna hade alltså gått ihop och lagt en slant var för att den här skulle få pryda vår vägg. De hade dessutom snappat upp att det inte går att spika, skruva eller betongborra i våra betongväggar här hemma så hela tavlan är gjord av magnet som man enkelt sätter upp med klister och magnet på väggen. Den här elefanten är verkligen tacksamheten över Västerås och de människorna som finns här, personifierad. Och är kanske också, den ståtligaste av alla mina elefanter.

DET MAGISKA TOMATLANDET

 
 
 
 
 
Tisdagen den 22 maj hoppade tio tomatplantor ner i den då, sprillans nya rabatten längs med husväggen. Jag visste redan på förhand att plantorna skulle trivas som fiskarna i vattnet i eftermiddags- och kvällssolen och den otroliga hetta som blir där framåt eftermiddagarna. Men, det är nästan så att jag inte tror att det är sant när jag konstaterar hur mycket plantorna vuxit till sig på ynka en månad. Från tio centimeter till att nå nästan hela vägen upp till våra fönsterbräden. Är det inte fantastiskt? Vi som inte gödslat, tillsatt någon näring och till och med kanske glömt bort att vattna vissa kvällar. Ändå står de stadigt och stolt där i rabatten.

 

Än syns inte den första tomaten till, men blommorna har kommit och med tanke på hur snabbt de har växt tror jag inte att vi är så långt ifrån att få plocka de första tomaterna till våra sommarsallader i vår egna trädgård. Eftersom att svärfar hade blandat ihop plantorna innan vi fick de har vi ju dessutom ingen aning om vad vi har att förvänta oss. Men det har blivit någon sorts tjusning i det hela, ett överraskningsmoment till. Snart är det kanske dags att söka vård för den här växtbesattheten jag ådragit mig, men jag blir ju så lycklig av att se att allting växer.

TORSDAGSFAVORITEN – TVÅ I ETT

Det blev ingenting av förra veckans torsdagsfavorit på grund av strul med både kamera och minneskort, men: jag lovade att jag skulle kompensera det dubbelt den här veckan och det tänkte jag göra genom att visa min absoluta favoritbelysning här hemma. Två svarta ljusslingor som egentligen säljs för utebruk men som jag tagit in och lagt ned lite slarvigt i varsin svart metallkorg. Och jag kan lova att jag är på jakt efter fler korgar, och fler ljusslingor för om jag fick bestämma skulle jag nog ha en i varje rum.

Nu under sommarhalvåret försvinner wow-effekten en aning eftersom att det är ljust de flesta utav dygnets timmar. Men, i höstas när jag knåpade ihop det här var det en belysning som höll oss sällskap dygnet runt. För det klassas verkligen in som mysbelysning som man egentligen aldrig behöver släcka. Perfekt ljussken mitt i natten när man blir väckt av ett barn som vill ha vatten och man tvingas tassa upp i mörkret. Mittenbilden här över visar den lite större av korgarna som jag placerat i vår bokhylla i ena hörnet av vardagsrummet, ett i övrigt ganska mörkt hörn får lite ljus och vi störs aldrig av belysning som känns för stark eller för svag när vi myser ner oss i soffan och tittar på tv. Och ja, korgarna är fantastiska även utan ljusslingorna. Inredningstidningar, accessoarer och till och med toalettpapper har fått husera i de innan den här lösningen kom till.