40+0

/ GRAVID VECKA 41 /

Igår nådde vi det, det efterlängtade beräknade förlossningsdatumet. Graviditeten sågs som 100% avklarad, appen skrek om de där noll dagarna som var kvar och jag hade burit på lillebror i 280 dagar. Idag har vi passerat förlossningsdatum, men har fortfarande två veckor kvar innan graviditeten räknas som överburen. +- två veckor heter det ju, och för vår del blev det + trots att alla läkare och barnmorskor flaggat för för tidig födsel sedan en evighet tillbaka. Och jag måste nog ändå erkänna att alla varningar om för tidig födsel nu slagit tillbaka i att det känns som att man väntat alldeles för länge. Det har tärt både psykiskt och fysiskt under så lång tid att jag snart är redo att lägga mig platt och bara ge upp livet för ett slag.

Det finns ju egentligen ingenting nytt att berätta om lillebror Frank nu. Allt är ju klart och den enda kurvan jag har att hänvisa till togs för en hel vecka sedan. Då var han återigen under medelsträcket till min stora förtjusning. Det är nämligen som så att förlossningsläkaren säger att ett barn på 3508 gram, det My vägde när hon kom, är absolut max vad som kan passera mitt trånga bäcken. Så från att ha varit 72% tillväxthämmad är jag nu rädd att han ska vara för stor och att vi ska stå där med kejsarsnitt som enda utväg. Det blir nästan parodi av alla svängar i den här graviditeten.

Imorgon har jag ett inplanerat besök för att träffa både barnmorska och förlossningsläkare och eventuellt kan hinnsvepning bli vägen vi väljer att vandra. Det är den snällaste varianten för att försöka skynda på förlossningsförloppet lite. Men då måste tappen vara mogen och lättåtkomlig. Den som lever får se, helt enkelt!

39+0

/GRAVID VECKA 40/

Vi är nere på ensiffrigt, vi har välkomnat gravidvecka 40 och på söndag har vi beräknat födelsedatum. Kan ni fatta att vi är sex dagar ifrån? Att det här kan vara den här graviditetens absolut sista gravidbilder? Mina sista gravidbilder i livet, någonsin. Vi håller tummarna för det iallafall! För nu är det ingen tjusning med att vänta längre, nu vill vi faktiskt att lillebror Frank ska göra entré.

Lillebror som beräknas väga 3,39 kilo vid veckans början och 3,56 kilo vid veckans slut. Snittlängden för veckan är 51 centimeter och nu är han fullt utvecklad och redo att lämna livmodern. Nästan allt fosterfett sägs vara borta också.

Visste ni att det bara är 5% utav barnen som föds exakt på den beräknade födelsedagen? Jag förstod att siffran skulle vara relativt låg då man alltid räknar +- två veckor men jag trodde inte att den skulle vara så låg. Just nu sitter jag verkligen och funderar över vilket födelsedatum Frank kommer att få. Hur det kommer att flyta med personnummer och vilket stjärntecken har kommer att bli. Det mest troliga är ju att det blir en kräfta av den här killen, men chansen finns ju att han blir lejon också om vi går så mycket över tiden. Då skulle han göra både storasyster, farmor och mormor sällskap i stjärntecksvärlden.

38+0

Större delen av gårdagens timmar gick åt till att få igång den här hemsidan som ni nu sitter och läser på. Jag gjorde allting från scratch, jag hade inte ens ett konto hos wordpress innan. Det tog sin tid, att välja ett paket anpassat till mina mål var också klurigt och så designen förstås. Att försöka få saker och ting som man vill ha det är inte så himla lätt. Jag satt i flera timmar och försökte exportera den gamla bloggen utan framgång och däremellan hann jag med både en sväng på stan med min svärmor och mitt vanliga familjeliv. Den sedvanliga uppdateringen från graviditeten utgick dock. Så det får jag kompensera för idag!

För tro det eller ej, lillebror Frank ligger fortfarande kvar i magen. Och titta så mycket den har sjunkit! Vi välkomnar vecka 39 och pustar ut över att över 95% av graviditeten är avklarad. Ni som har hängt med ett tag vet ju att vi har låtit vänner, familj och socialamediaföljare gissa på när lillebror ska komma till världen och den här veckan har flest familjegissningar. Svärmor trodde att han skulle komma natten till idag 03:45 och barnets far har gissat på att han kommer imorgon klockan 12:05. Jag själv vet inte riktigt vad jag tror. Jag önskar att han kommer innan veckan är över men det skulle inte förvåna mig om han ligger över tiden bara för att alla läkare, barnmorskor och dylikt flaggat för för tidig födsel sedan vecka 25. Vad tror ni, blir det något barn den här veckan?

Vid senaste kontrollen hos barnmorskan visade det sig att han dessutom har växt något otroligt. Från att ha varit 72% tillväxthämmad har han kommit ikapp och ligger nu på medelsträcket. Det betyder att man kan börja jämföra med det som står i PregLife-appen. Lillebror Franks totala längd sägs vara cirka 50 centimeter och han väger cirka 3,2 kilo vid veckans början och cirka 3,37 kilo vid veckans slut.

36+0

 
 
 

/GRAVID VECKA 37/

Herregud säger jag bara, vad fort det går! I fredags hade vi exakt en månad kvar till beräknat födelsedatum och när jag klickade mig in i appen imorse förkunnade den för mig att 90,4% av graviditeten nu är avklarad. Det hade till och med dykt upp en liten extra ruta med information om att 95% av alla födslar sker mellan vecka 37 och 42. Under texten stod det dessutom ”Klicka här när du har fött för att aktivera barnläget” Jag kan inte riktigt greppa att jag snart kommer få pressa mitt lilla finger mot skärmen och trycka i den lilla rutan. Lilla lillebror, vi är så redo för dig! Eller ja, iallafall efter den här veckan för nu är din pappa på vift utanför Västerås och gör jobb lite längre bort. Så det vore snällt om du kunde ha lite tålamod med hans inte alltid så kloka livsbeslut. Jag har iallafall fått honom att packa ned sin del i förlossningsväskan så snart är vi redo.

Frank är nu cirka 46 centimeter och väger cirka 2,79 kilo i början av veckan och 2,97 kilo vid veckans slut. Han förbereder sig på livet utanför livmodern genom att suga på tummen. Det står att sugreflexen är viktig så att barnet senare kan amma, men i vårt fall är det ju viktigt så att han kan ta flaskan, och förhoppningsvis nappen också. Tänk att vi bara är en vecka ifrån en graviditet som räknas som fullgången. Dit trodde varken vi eller läkarna att vi skulle nå och det har minst sagt varit lite turbulens bland spekulationer och diverse åtgärder. Jag känner mig lugnare nu, nu när jag vet att han ligger ovanför det negativa sträcket på kurvan och jag vet att min kropp klarat av att ge honom maximal tid i magen. Ändå förbereder jag mig i detta nu på min kropps mest kritiska moment, förlossningen. Det är kritiskt för vilken människa som helst och det är självklart att det blir lite kruxigare med två obotliga sjukdomar i ryggsäcken. Men vi har trots allt gjort det en gång tidigare, då höll jag på att dö så den här gången kan nog inte bli så mycket värre.

EN MÅNAD TILL BF – VAD TROR NI?

Tänka sig, att det gått en hel vecka sedan vi satt i bilen ner på väg till Varberg. Att det har gått en hel vecka sedan vi hade en helt fantastisk vistelse framför oss. Förra året vi var där tvingade jag Fredrik att knäppa några bilder på mig vid stranden, i år gick vi ner dit igen och passade på att föreviga gravidmagen lite. Om tio år kanske vi har tio bilder på mig, tagna vid den här platsen. En bild för varje år. Det vore fantastiskt. Men, jag tänkte inte ägna det här inlägget åt att blicka tillbaka och sakna, utan att blicka framåt och längta. För vet ni vad vi har kommit fram till idag? Dagen då vi har exakt 30 dagar, en månad, kvar till beräknat födelsedatum. Hur sjukt är inte det?

För tre år sedan, när Lilla My skulle komma till världen lät vi hundratals personer vara med och gissa på datum och tid när hon skulle komma. Jag samlade gissningar på Twitter, Facebook, här på bloggen och på Instagram och det vore ju skamligt om vi inte höll hårt i traditionen och lät lillebror vara med på tåget. Jag har tjuvstartat på mina andra sociala medier och vi är uppe i över hundra gissningar redan, så, som rubriken lyder; Vad tror ni? Lilla My tittade ut 2 Augusti 2016, i vecka 40+5 enligt rutinultraljudet räknat. Jag vet dock när hon kom till och hävdade hela tiden att BF var första Augusti, därför kom hon bara tre timmar efter utsatt tid. Lillebror Frank har beräknat födelsedatum 14/7, den som gissar närmst med datum och tid får en present hem på posten. Så fyll kommentarsfältet med gissningar.

DEN SISTA OCH VIKTIGASTE PUSSELBITEN

Min absoluta favoritkänsla i hela världen är att känna att saker och ting börjar falla på plats. På fredag är det bara en månad kvar till beräknat födelsedatum och igår hämtade jag den sista och viktigaste pusselbiten inför Franks ankomst. Ett ljuvligt babynest. Jag brukar ofta få frågan om vilket föremål som var en lifesaver när vi fick Lilla My och både jag och Fredrik svarar utan att tveka en sekund att det var vårt babynest. Jämt kom jag släpandes med My på ena armen och med babynestet under den andra och när hon hade växt ur sitt kommer jag ihåg att jag grät av frustration. Det var perfekt att ha mellan oss i sängen när vi samsov, i spjälsängen som kändes enorm för vår lilla bebis, på golvet i badrummet när jag duschade, i soffan, i babygymmet som extra stöd och till och med på köksbordet innan hon lärde sig att vända sig från rygg till mage. Jag är helt övertygad om att vi kommer använda det ännu mer med lillebror Frank då My kommer fortsätta kräva sin tid och jag kommer behöva ha en famn för båda två. Den här gången har jag beställt ett i större storlek så att det kan hänga med längre och första turen gör det med oss till förlossningen och BB. Jag ångrar att vi inte hade med oss My’s från allra första början när hon var liten eftersom hon drunknade i den där plastbaljan man ibland lägger ner de i på BB. Det är för stort för att packas ned i en väska men jag ska lägga det tillsammans med babyskyddet i bilen om några dagar. Först ska jag låta det ligga här i hans spjälsäng så att jag kan le fånigt åt det varje gång jag går förbi.

Idag är det onsdag och faktiskt den sista morgonen den här veckan som jag och Lilla My kan starta i lugn och ro. Imorgon har jag ett läkarbesök vid 07:10 så då blir det lämning redan vid 06:30 och på fredag ska jag och Fredrik till familjerätten och skriva faderskapsintyg inför lillebrors ankomst. Så nu ska vi bara äta gröt i slow motion, mysa massor i soffan och ladda batterierna lite. Hela förmiddagen ska jag sedan spendera i telefonmöten innan jag sliter mig loss för lite trevligheter. Men mer om det senare!

35+0

 

/GRAVID VECKA 36/

Vi har gått in i vecka 36 och nu får ni hålla i er, för vår lilla lillebror är inte så liten längre. Efter att ha harvat under det negativa viktsträcket länge länge länge ser det ut som att det ändå blir en bebis att räkna med. Den 72% tillväxthämmade bebisen har tröttnat på att vara pyttig och för första gången någonsin kan jag nu säga att vi har stuckit uppåt på kurvan. Barnmorskan trodde knappt sina ögon när hon fyllde i måtten och slog ut kurvan och jag skuttade hela vägen hem. Vi som diskuterat allt från utplockning till steroider och annat, men skam den som räknar ut en i familjen Larsson/Rundberg. Frank följer storasyster Lilla My’s fotspår och briljerar när man minst anar det. För hon var ju också väldigt liten i magen tills fram till slutveckorna.

För nu är det ju verkligen bara slutklämmen kvar. På fredag har vi bara en ynka månad kvar till beräknat födelsedatum och han ligger som känt sedan en lång tid tillbaka nedåt med huvudet. Frank är cirka 45 centimeter lång och väger cirka 2,59 kilo i början av veckan och cirka 2,76 kilo vid veckans slut. Han lagrar fett inför livet utanför livmodern och det här med att fosterrörelserna återigen ändrar karaktär stämmer. Här om dagen fick jag nästan tag på en hel fot när han tryckte ut magen.

34+0

 

/GRAVID VECKA 35/

Att vi kommer närmre och närmre slutmålet börjar definitivt kännas av på riktigt nu. För här i gravidvecka 35 finns det inte så mycket information om fostret att tillgå i appen. Det mesta är redan klart och utvecklat och det finns inte så mycket magiskt att skriva om. Frank är nu cirka 44 centimeter från huvud till fot och väger cirka 2,38 kilo i början av veckan och 2,65 kilo vid veckans slut. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Barnet fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern.

Under den gravida kvinnans flik står det att broskbensfogarna i bäckenet mjukas upp på grund av östrogenet och hormonet relaxin. Men med foglossning som diagnos är jag redan långt framskriden i den här problematiken. Något som jag dock märkt på senaste tiden är att järnbristen nu satt sig i mina ben och bidrar med låsningar, obehagskänsla och dysfunktion i musklerna i benen. Någon morgon fick jag till och med be Fredrik komma in och massera mina ben innan jag kunde kliva upp ur sängen.

I förra veckan åkte liggdelen till vagnen fram och nu här i dagarna ska babyskyddet och BB-väskan flytta in i bilen. Eftersom vi åker till Varberg i helgen vill jag ha med mig både babyskydd och väska om det skulle hända något när vi är fem timmars bilresa hemifrån. Jag hoppas inte att vattnet får för sig att gå under 3-rätters supén eller värkarna börjar i en upplevelsedusch men det är bäst att ta det säkra före det osäkra. 85,4% är avklarat och vi har bara 41 dagar kvar till BF.

33+0

 

/GRAVID VECKA 34/

Det berömda förlossningsbrevet är skrivet, och utskrivet. Det ligger nu jämte mina blodgrupperingspapper i förlossningsmappen som är nedpackad i förlossningsväskan. Mycket förlossning nu va? Det är svindlande att tänka att den här graviditeten om fyra veckor faktiskt räknas som fullgången även om beräknat födelsedatum är först två veckor senare. Vi är under 50 dagar och har inte ens 20% kvar. En lillebror i familjen känns verkligen inom räckhåll, det är så nära att det går att greppa och snart måste jag ut i vårt förråd och plocka in både liggdelen till vår vagn och bilbarnstolen. Nyp mig i armen!

Att Frank blir större där inne i magen är verkligen kännbart. Hans rutiner har ställts helt på ända och från att ha varit van med sparkar och spratt hela dagarna sover han nu längre stunder. Hans mest aktiva faser är på morgonen och på kvällen och eftersom det är trängre nu är det inga regelrätta sparkar eller slag. Mer vändningar, tryckningar som får hela magen att vidgas och drag med armar och ben längs med och kors och tvärs. Han är cirka 42 centimeter lång från huvud till fot och väger cirka 2,18 kilo i början av veckan och cirka 2,35 kilo vid veckans slut. Nu kommer dock det häftigaste av allt. Bebisar vid den här tiden kan själv bekämpa lättare infektioner med sitt immunförsvar. Wow! Det får sätta punkt för den här veckan tror jag.

BB-VÄSKAN TAR FORM

 

TILL MOA 

I klädväg lyder listan som följer. Tre par trosor, en mjuk BH, två par strumpor, två pyjamaser, ett par tights, två tshirtar, två långa koftor och ett par tofflor. Kanske lite väl tilltaget klädkonto men den här gången har jag en vision om att jag ska få vara en utav mammorna som går runt i sina egna kläder och kör plastbaljan flera varv i korridoren på BB. Med Lilla My var jag ju den där mamman som inte kom ur sjukhusdressen och som dessutom lämnade droppande blodspår när jag väl tog mig någonstans. Det enda jag använde då var mina tofflor och de var guld värda. Eftersom att jag inte ska amma känns mer än en BH som överkurs. Jag kommer ju dessutom redan ha en på mig när vi åker in.

I min necessär kommer man att hitta hårborste, två hårsnoddar, torrshampoo, rengöringsservetter, ansiktskräm, en body lotion, lypsyl, tandborste och tandkräm, deodorant, duschkräm, egna bindor och produktprover på allt möjligt. De förpackningarna tar noll plats i necessären och kommer bli ovärderliga om vi måste stanna på BB en längre tid. Vad gäller lypsyl och läppbalsam kommer jag ha det både i necessären och i väskans ytterfack då jag antagligen kommer använda mig mycket av lustgas och då bli torr om läpparna. Shampoo och balsam känns inte relevanta i originalpackningen för en hårtvätt är inte något man mäktar med hur som helst inte. Där kommer torrshampoo in i bilden.

Annat bra och ha är mobilladdare, min StoryTel Reader, systemkameran, en förlängningssladd, ID-handlingar, vattenflaska, mapp med förlossningspapper, förlossningsbrevet och plånboken. Vi skippar datorer och iPads för det använde vi oss inte av trots att vi var på plats på sjukhuset en hel vecka senast. Förlängningssladd är dock en räddare i nöden för det är ofta svårt att nå eluttag på sjukhusrum. Kameran slänger jag ner om jag skulle få ett infall men jag tror nog att den kommer ligga kvar i väskan. Mobilbilder var det enda vi tog under sjukhusvistelsen med My.

 

TILL FREDRIK 

I klädväg håller vi det enkelt. Ett par kalsonger, två tshirtar, en tjocktröja, ett par shorts och ett par strumpor. Även om vi blir kvar kommer Fredrik att åka hem till Lilla My när förlossningsförloppet är klart och det är ju inte han som ska smutsa ner sig under en förlossning. Ett par shorts att byta jeansen mot är dock livsviktigt och det kan vara bra med en extra tshirt om Frank eller jag spyr ner den andra.

I matväg till först och främst Fredrik men även till mig om jag får ett infall packar vi med oss godis, proteinbars, smoothies, läsk, dextrosol och tuggummi. I den här kategorin failade vi hårt senast och hade verkligen ingenting med oss. Det gjorde att Fredrik mer eller mindre levde på saftsoppa under förlossningens tre dagar och att han nästan var mer illa däran än jag när allt var över.

 

till frank 

I klädväg packar vi med oss tre pyjamaser, två omlottbodys, ett par byxor, två par strumpor och två mössor. Pyjamaserna är i kombinationsstorleken 50/56 och sedan har vi en omlottbody av varje. Eftersom att han kommer mitt i sommaren behövs inga varmare kläder för hemresan. Och trots att man ofta ligger hud mot hud och inte använder så mycket kläder på varken förlossningen eller BB så känns det skönt att ha med sig lite plagg ändå. När det är så smått tar det ju verkligen ingen plats alls.

I övrigt så följer det med en snuttis, två filtar, nappar, flaskor, ersättning, kräkhanddukar, blöjor, babynest, babyskydd och en present till Lilla My. I filtväg har vi med oss en jättetunn filt My valt ut och en lite lite tjockare. Den här vändan kommer jag inte amma alls och därför följer det såklart med både flaskor, ersättning och nappar. Blöjor och handdukar finns på BB men det är alltid skönt att ha med sig lite själv också. Någonting som jag verkligen saknade med My var ett babynest att lägga i plastbaljan som jag kallar den för en mer ombonad känsla så den här vändan åker det med. Jag tar även med mig en liten present som My kan få från sin lillebror första gången de ses.