EN LÖRDAGSEFTERMIDDAG FÖR VINNARE

Lite strosande i butiker på stan, en chokladboll och en festis, en kaffelatte. Och en påse från LekLust med klistermärken och en glittrig bok. Så skapar man en lördagseftermiddag för vinnare. Och får egentid med sin treåring. Det var inte alls planerat men efter en stökig förmiddag där hela familjen gick varandra på nerverna och där tristessen hos Lilla My var på topp fick jag ett infall och tog med mig henne till busstationen. Vi hoppade på bussen ner mot stan och spenderade två timmar hand i hand längs med Västerås gator.

Och trots att hon tyckte att alla väskor jag tittade på var fula, och att jag drack kaffe alldeles för långsamt eftersom att hennes chokladboll redan var slut hade vi en fantastisk stund. Jag önskar verkligen att vårt vardagspussel gav mer tid för spontana utflykter och uppdelade barn för det skulle både vi och barnen behöva. Allra mest My som ibland får stå åt sidan när lillebror är ledsen eller behöver hjälp. Men med gårdagen färskt i minnet har vi lovat varandra att försöka göra mer tid i livet för det.

Jag kan inte förstå att vi redan nått veckans sista dag igen. Trots att jag vet att tiden alltid är bestående känns det som att den försvunnit snabbare än vanligt. Idag står bara produktivitet på schemat, och vila.

PRODUKTIVA TIMMAR

Det är måndag och här hemma dundrar vardagen sannerligen på. Min sista måndag som mammaledig och My’s sista måndag hemma. Allt som hör studentlivet till är avbockat, organiserat och beställt. Jag har skrivit en matlista för de kommade 14 dagarna och beställt mat på ICA som vi ska åka och hämta imorgon. Gardinskenor och dekorationsnäten i My’s rum är bortskruvade och nedmonterade från väggen, jag har bokat släp till dagen innan storflytten och organiserat flyttkartonger så att jag vet vad som står vart. Det har varit produktiva timmar hittills med andra ord.

Killen på bilderna här över slocknade precis efter att ha härjat större delar av dagen och jag unnar mig lite tid i soffan i hopp om att jag ska hinna med att svara på lite kommentarer här inne innan han vaknar och allt sätter fart igen. När Fredrik kommer hem väntar en långpromenad i skogen med Brownie och efter det ska vi ställa till med riktigt måndagskäk: fisksoppa med aioli.

MUFFINSBAK EN FREDAG

Fredag betyder inte fredagsgodis i det här hushållet, men – imorse ställde vi till med muffinsbak jag och Lilla My. Assisterad av lillebror som satt och inspekterade arbetet på mattan på köksgolvet. Det blev tio muffins med citronbas och så petade vi i lite egenplockade blåbär som vi har i frysen sedan sommarens plock. Ett mål för sommaren och hösten 2020 är definitivt att plocka så mycket blåbär att det aldrig kan ta slut. Svärfar har nämligen världens bästa svamp- och bärplocksställe.

Annars har vi äntligen fått minusgrader hit till Västerås igen. Det börjar frysa till på marken och jag hoppas på innerligt att det kommer lite snökaos vår väg snart. Jag vill slippa leriga hundtassar och grus i hallen, Fredrik älskar snön och My vill åka pulka, räkna snöflingor, bygga snögubbar och bara leva vinterns bästa liv. Något snöfall har jag dock inte hört om än men minusgrader är ju första steget!

I STÄNDIG FÖRÄNDRING

Det känns som att vårt liv dundrar på i ett hysteriskt tempo just nu. Bakom varje hörn väntar förändringar och idag gör vi också en sak för sista gången. Idag går vi för sista gången någonsin på fyradagarshelg med anledning av att jag är mammaledig. Nästa vecka tar vi också helg redan på torsdagen men måndagen den tjugonde börjar My’s nya schema på förskolan med anledning av mina studier. Och jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst för hennes del. Först 9-16 fram till flytten och efter flytten kommer hon lämnas och hämtas av Fredrik i samband med hans jobbtider och jag vet att båda längtar efter det.

Inne i vårt sovrum är det två killar som sussar skönt just nu. Den gråa katten Minus som jämt lägger beslag på Franks spjälsäng och så Fredrik som fått sjukskriva sig från jobbet. Det är ju sedan gammalt att män som är sjuka är det mest sorgliga man kan titta på så jag förvisade honom till sovmorgon när barnen klev upp vid sex. Vi andra, vi har bosatt oss i vardagsrummet och börjat morgonen i lugn takt. Frank försöker få till kryppositionen här på golvet bredvid mig och My ligger under en filt och tittar på Pippi.

ATT HITTA TILLBAKA TILL RUTINER

Har ni tänkt på hur mycket det är som ofta ruckas under jul, nyår och efterkommande ledighet? Jag kan skriva en hel bibel om olika saker som jag märker att folk inte kan följa sina rutiner inom. Mat, träning, hälsa, egentid, barnens mönster – you name it. Här hemma innebar julledigheten i och för sig att vi kunde sova längre, Brownie fick gå längre och fler promenader om dagarna och vi fick vara tillsammans allihopa. Men min ibland nitiska städning uteblev och den här killen här över han kom verkligen helt ur balans med sitt sovschema.

På gott, och på ont. Jag väckte såklart honom mer än gärna för att fara iväg till svärfar på julafton och svärmor dagen efter och det är klart att han tyckte att det var spännande att sova mindre när mormor var på besök. Men efter tjugo dagars ledighet är jag så glad att vi de två senaste dagarna verkar ha hittat tillbaka till vårt oslagbara schema vi hade innan hela ståhejet.

Att somna lugnt, tryggt och länge i vagnen under en hundpromenad klockan nio på morgonen, sova en och en halv timme i bästa fall och sedan antingen hinna somna lagom till 16 när pappa kommer hem eller sova en timme med pappa efter 16. Vara uppe under några timmar och sedan sova för natten igen senast 19 och vakna på riktigt igen efter 07.

TILLBAKA TILL RUTINERNA

Den gråa ryggsäcken från Eloide Details fick Lilla My från sin mormor i ettårspresent. Hon älskar den lika mycket nu, om inte mer – som då. Idag är den packad med nya extrakläder till förskolan och hon är redo att komma tillbaka och leka med alla sina kompisar. Inför jullovet tog jag med mig alla extrakläder hem och nu behöver nya följa med så hon har när hon blir blöt om tröjan, får lera under strumporna eller målarfärg på byxorna. Sedan klockan sex imorse har hon frågat om det inte är dags att gå snart och jag misstänker att hon kommer springa hela vägen från dörr till dörr.

När jag och lillebror har lämnat My på förskolan vankas långpromenad med Brownie. Just nu klaffar det perfekt med hans första sovstund för dagen och jag brukar plugga in en ljudbok i öronen. Ett utav mina mål för 2020 var att läsa och lyssna på tjugo böcker och sju dagar in har jag tagit mig igenom tre stycken. Det går in i en rasande takt men det är ju å andra sidan enkelt när man bara lyssnar. Då kan man göra det samtidigt som man plockar i köket, städar och under de hundpromenaderna där Brownie bara vill strosa och jag inte tränar samspel mellan henne och mig.

EN LITEN LOPPA OCH EN SPEGEL

Den här lilla loppan alltså. Som helt plötsligt blivit ännu större. Jag tror inte att hon längtar så mycket efter sommaren, helst vill hon bara ha snö. Kunna åka pulka, snowracer och framförallt få stå på ett par skidor för första gången i livet. Hon hatar sol i ögonen och hon hatar värme, däremot älskar hon att bära klänning. Titta bara på hur hon står och speglar sig med klänningen hon fick av sin gammelfarmor i julklapp. Jag älskar att fånga de glimtarna i vardagen och hade det inte varit smått livsfarligt med speglar och hon inte hade varit ett yrväder hade hon fått en egen spegel i sitt rum, men hon får nöja sig med att låna den i vårt sovrum några gånger om dagen.

Måndag, fast söndag. Knepigt med röda dagar. Idag har vi vigt åt att göra ärenden innan vardagen drar igång igen. Hämtat kursböcker inför mitt livs första kurs på högskolan, handlat och kört några maskiner tvätt. Jag fick till en ljuvlig långpromenad mitt inne i skogen med Brownie vilket jag värdesätter eftersom att det inte blir förrän till helgen igen. Vi går ju alltid närmre en mil i spåret när Fredrik kommer hem från jobbet men då är det mörkt och ingen utav oss vill vika av rakt in i skogen utan belysning. Kvar på listan finns självklart kvällens middag, matlådor och lite packning utav förskolekläder. Sen hoppas jag på en lugn kväll med barn som inte vaknar i omgångar.

NÄR RÖDA DAGAR GÖR EN DAGBLIND

Efter allt jul- och nyårsfirande, röda dagar och Fredriks ledighet är jag så dagblind. Hade det inte stått att det är lördag på min iPhone hade jag nog aldrig gissat det. Men lördag it is, jag unnade Fredrik lite sovmorgon imorse och tog med mig Frank upp när han vaknade vid sex. Det är hysteriskt tidigt för att vara lillebror i den här familjen så vi bäddade ned oss och mös i en hel timme. Sen hann jag ut med Brownie på en långpromenad innan Fredrik övergav oss för jobb. Den enda spikade planen som finns för idag är en promenad till vårt närlivs så att Lilla My kan plocka lite lördagsgodis med sig hem. Och så vill jag, i mån av tid, försöka packa en flyttkartong eller två.

Det kanske låter helt hysteriskt att jag två månader innan flytt redan packat närmre 30 kartonger med våra prylar, men det känns som att jag inte ens kommit i närheten av halvvägs och får jag gissa så kommer januari och februari att flyga iväg. En vecka är vi i Sälen, och så ska jag sätta igång och plugga på heltid också. Jag vägrar stå där en vecka innan flytt och drunkna i prylar som inte hittat ned i flyttkartonger än.

ATT PRATA OM DET VERKLIGA

Onsdag, stängningsdag på förskolan och bakom den uppställda tekoppen och de tända ljusen ser hemmet ut som ett bombnedslag. Min tvåmånaders tjuvtittar på tv från sin bilbarnstol som får agera babysitter och min treåriga tjej ritar med tuschpennor på både papper och händer och deras korkar ligger slängda över hela vardagsrumsgolvet. Katten leker med en figur från babygymmet och tvättmaskinens centrifugering får badrummet att låta som en krigszon. I soffan ligger två täcken eftersom att jag och My sov där inatt och både min dator och telefon blinkar och varnar om dåligt batteri.

Även om man inte alltid visar kaoset tycker jag att det är viktigt att man pratar om det. Bloggar, instagramprofiler eller andra sociala mediapersoner som bara vill glorifiera livet intresserar mig faktiskt inte alls. Det är ju inte verkligheten. Iallafall inte min verklighet som småbarnsmor mitt i spädbarnsträsket med en man som jobbar mer än vad han är hemma. Men, vi har det fantastiskt ändå. Jag och mina knoddar. Förut hatade jag stängningsdagarna för att det var svårt att vara hemma från jobbet, men nu under föräldraledigheten blir det såklart mycket enklare.

TVÅ BARN – VAD HAR FÖRÄNDRATS?

Vad förändrades när barn nummer två kom? När vi slutade titulera oss som bara mamma och pappa till Lilla My och började titulera oss som tvåbarnsföräldrar? När familjen helt plötsligt bestod av en storasyster och en lillebror? En My, och en Frank. Allt. Och absolut ingenting. Jag undrar när allt det hysteriska som jag har läst om att bli tvåbarnsförälder ska börja. Kanske är det när Frank slutar att vara den snälla lilla bebisen han är, eller när My tröttnar på att jag ber henne att vänta lite då och då.

Det är klart att det tar lite längre tid att ta sig ut genom dörren när det är två stycken som ska kläs på och två stycken som ska vara mätta, nöjda och glada. Men just nu känns det som att det bara handlar om planering. Att kanske stå och förbereda middagen klockan tio på förmiddagen och lägga en kvart extra varje kväll på att plocka undan när alla andra i familjen sover. Och framförallt, inte låta den minsta i familjen styra oss andra alldeles för mycket. Det spelar ingen roll om lillebror spyr ner halva vagnen på väg till lekparken, även om jag för en sekund vill vända hem igen så gör jag det inte. Istället fortsätter vi de 100 meterna till parken och väl där torkar jag allting med våtservetter och byter hans kläder medan My frenetiskt vinkar från klätterställningen med ett stort leende på läpparna.

Jag tror att det är som det mesta här i livet, det handlar till iallafall 80% om inställningen. Som när jag här om veckan tog med mig två barn till gymmet och inte bara startade utan även slutförde ett gympass. Det tog lite längre tid, det blev några pauser för gungning av bilbarnstolen eller för att samtala med My. Men nog fan gick det hur bra som helst.