ATT FÖRENKLA I KAOSET

En dag utav sju på den här kaosiga veckan är redan avklarad. Den andra står för dörren och den här morgonen tänkte jag att vi skulle prata om det som förenklar vår vardag. Som att till exempel tvättkorgen är tom inför veckans alla utmaningar, eller att kaffebryggan är laddad kvällen innan. Och framförallt – My’s klädpåsar iordninggjorda. Vi fick våra från en riktigt god vän och med facit i hand är det bland det bästa vi någonsin fått.

Varje söndag står jag vid My’s klädlådor och matchar ihop outfits. Sju stycken för den kommande veckan och packar ned i påsarna som jag sen hänger på dörren till hennes rum. Och varje morgon därefter tar jag fram en till ett förväntansfullt barn som ofta skriker ”WOW! Precis vad jag ville ha!” när hon tar fram kläderna. Då och då händer det att det inte finns någon påse och då står min treåring och tittar på mig och säger ”Varför inte då? Jag vill ha en påse!” nästintill förstörd.

En extra bonus med de här påsarna är att pappan i familjen inte kan matcha helt förskräckligt, eller att han inte kan säga ”Kan du ta fram hennes kläder, du gör det bättre än jag”

HÄR KOMMER LILLA MY

Den här veckan har försvunnit i ett ögonblick och idag är det näst sista dagen på skidskolan för vår stora, Lilla My. Första dagen var hon helt överlycklig att få börja åka, dag nummer två fick vi ett bakslag efter några åk och valde att gå hem och igår körde hon på som om det inte fanns någon morgondag. Medan de andra barnen samlades och avslutade stod My på rullbandet och tjuvade åt sig några åk till och sen skröt hon stolt om att hon fått åka knapplift långt upp i backen. Idag säger rykten att Valle kommer på besök och hennes hoppfulla ögon är stora som tefat.

Jag blir nog nästan lite gråtfärdig när jag skriver det här inlägget, och är här uppe. Tänk att Sälen kommer att vara en så självklar del av våra barns barndom när de tittar tillbaka som vuxna. Att vi har möjligheten och skapar möjligheten för fina minnen.

VÅFFELSTUGAN

Förra året när vi var i Sälen åt jag faktiskt våfflor för första gången i mitt liv. Och självklart var det dags i år igen. Upp till Våffelstugan som ligger mitt i skidbacken tog vi oss, med pulka och hela alltet. Vi fick ett bord i den knökfulla lokalen och medan vi väntade satt vi och blickade ut över snölandskapet utanför fönstret. Brasan värmde skönt och efter en liten stund anlände en våffla med rabarberkompott och grädde, en våffla med hjortronsylt och glass, en med blåbärssylt och glass och en vanlig med grädde och sylt. Jag hann knappt ta bilder på skapelserna innan alla hade huggit in, men lite bildmaterial blev det allt. Det här blir nog en stående tradition!

Annars så känns det verkligen som att dagarna rasar på i ett alldeles för högt tempo här borta. Större delen av tisdagen har redan passerat och snart är det bara tre heldagar kvar innan vi ska tillbaka till vardagen igen.

GULT ÄR INTE FULT

Att göra en moodboard för den här veckan känns lite löjligt – så jag tror faktiskt att vi hoppar över det den här måndagen. Istället presenterar jag Lilla My och hennes skidoutfit. Hon är så mallig över sin gula jacka, sin hjälm och sina skidglasögon. För det är ju precis det här som står på schemat den här veckan. Snö, skidåkning, god mat och ett bad på badhuset här. I lördags när vi kom upp blev det ingen skidåkning men igår var vi ute många timmar och My fick stå på skidor för första gången. Hon åkte ner för en liten backe och ville så gärna hoppa upp i liften med detsamma.

Idag är det dags för skidskola och min lilla loppa är så förväntansfull. Med tanke på att hon redan igår pekade längst upp i vuxenbackarna och ville upp så är jag inte det minsta orolig. Fördelen med barn är ju att de inte är rädda för någonting, eller ger upp bara för att det inte går direkt. Efter skidskolan ska vi ta dagen som den kommer och det känns så skönt.

EN LÖRDAGSEFTERMIDDAG FÖR VINNARE

Lite strosande i butiker på stan, en chokladboll och en festis, en kaffelatte. Och en påse från LekLust med klistermärken och en glittrig bok. Så skapar man en lördagseftermiddag för vinnare. Och får egentid med sin treåring. Det var inte alls planerat men efter en stökig förmiddag där hela familjen gick varandra på nerverna och där tristessen hos Lilla My var på topp fick jag ett infall och tog med mig henne till busstationen. Vi hoppade på bussen ner mot stan och spenderade två timmar hand i hand längs med Västerås gator.

Och trots att hon tyckte att alla väskor jag tittade på var fula, och att jag drack kaffe alldeles för långsamt eftersom att hennes chokladboll redan var slut hade vi en fantastisk stund. Jag önskar verkligen att vårt vardagspussel gav mer tid för spontana utflykter och uppdelade barn för det skulle både vi och barnen behöva. Allra mest My som ibland får stå åt sidan när lillebror är ledsen eller behöver hjälp. Men med gårdagen färskt i minnet har vi lovat varandra att försöka göra mer tid i livet för det.

Jag kan inte förstå att vi redan nått veckans sista dag igen. Trots att jag vet att tiden alltid är bestående känns det som att den försvunnit snabbare än vanligt. Idag står bara produktivitet på schemat, och vila.

PRODUKTIVA TIMMAR

Det är måndag och här hemma dundrar vardagen sannerligen på. Min sista måndag som mammaledig och My’s sista måndag hemma. Allt som hör studentlivet till är avbockat, organiserat och beställt. Jag har skrivit en matlista för de kommade 14 dagarna och beställt mat på ICA som vi ska åka och hämta imorgon. Gardinskenor och dekorationsnäten i My’s rum är bortskruvade och nedmonterade från väggen, jag har bokat släp till dagen innan storflytten och organiserat flyttkartonger så att jag vet vad som står vart. Det har varit produktiva timmar hittills med andra ord.

Killen på bilderna här över slocknade precis efter att ha härjat större delar av dagen och jag unnar mig lite tid i soffan i hopp om att jag ska hinna med att svara på lite kommentarer här inne innan han vaknar och allt sätter fart igen. När Fredrik kommer hem väntar en långpromenad i skogen med Brownie och efter det ska vi ställa till med riktigt måndagskäk: fisksoppa med aioli.

MUFFINSBAK EN FREDAG

Fredag betyder inte fredagsgodis i det här hushållet, men – imorse ställde vi till med muffinsbak jag och Lilla My. Assisterad av lillebror som satt och inspekterade arbetet på mattan på köksgolvet. Det blev tio muffins med citronbas och så petade vi i lite egenplockade blåbär som vi har i frysen sedan sommarens plock. Ett mål för sommaren och hösten 2020 är definitivt att plocka så mycket blåbär att det aldrig kan ta slut. Svärfar har nämligen världens bästa svamp- och bärplocksställe.

Annars har vi äntligen fått minusgrader hit till Västerås igen. Det börjar frysa till på marken och jag hoppas på innerligt att det kommer lite snökaos vår väg snart. Jag vill slippa leriga hundtassar och grus i hallen, Fredrik älskar snön och My vill åka pulka, räkna snöflingor, bygga snögubbar och bara leva vinterns bästa liv. Något snöfall har jag dock inte hört om än men minusgrader är ju första steget!

I STÄNDIG FÖRÄNDRING

Det känns som att vårt liv dundrar på i ett hysteriskt tempo just nu. Bakom varje hörn väntar förändringar och idag gör vi också en sak för sista gången. Idag går vi för sista gången någonsin på fyradagarshelg med anledning av att jag är mammaledig. Nästa vecka tar vi också helg redan på torsdagen men måndagen den tjugonde börjar My’s nya schema på förskolan med anledning av mina studier. Och jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst för hennes del. Först 9-16 fram till flytten och efter flytten kommer hon lämnas och hämtas av Fredrik i samband med hans jobbtider och jag vet att båda längtar efter det.

Inne i vårt sovrum är det två killar som sussar skönt just nu. Den gråa katten Minus som jämt lägger beslag på Franks spjälsäng och så Fredrik som fått sjukskriva sig från jobbet. Det är ju sedan gammalt att män som är sjuka är det mest sorgliga man kan titta på så jag förvisade honom till sovmorgon när barnen klev upp vid sex. Vi andra, vi har bosatt oss i vardagsrummet och börjat morgonen i lugn takt. Frank försöker få till kryppositionen här på golvet bredvid mig och My ligger under en filt och tittar på Pippi.

ATT HITTA TILLBAKA TILL RUTINER

Har ni tänkt på hur mycket det är som ofta ruckas under jul, nyår och efterkommande ledighet? Jag kan skriva en hel bibel om olika saker som jag märker att folk inte kan följa sina rutiner inom. Mat, träning, hälsa, egentid, barnens mönster – you name it. Här hemma innebar julledigheten i och för sig att vi kunde sova längre, Brownie fick gå längre och fler promenader om dagarna och vi fick vara tillsammans allihopa. Men min ibland nitiska städning uteblev och den här killen här över han kom verkligen helt ur balans med sitt sovschema.

På gott, och på ont. Jag väckte såklart honom mer än gärna för att fara iväg till svärfar på julafton och svärmor dagen efter och det är klart att han tyckte att det var spännande att sova mindre när mormor var på besök. Men efter tjugo dagars ledighet är jag så glad att vi de två senaste dagarna verkar ha hittat tillbaka till vårt oslagbara schema vi hade innan hela ståhejet.

Att somna lugnt, tryggt och länge i vagnen under en hundpromenad klockan nio på morgonen, sova en och en halv timme i bästa fall och sedan antingen hinna somna lagom till 16 när pappa kommer hem eller sova en timme med pappa efter 16. Vara uppe under några timmar och sedan sova för natten igen senast 19 och vakna på riktigt igen efter 07.

TILLBAKA TILL RUTINERNA

Den gråa ryggsäcken från Eloide Details fick Lilla My från sin mormor i ettårspresent. Hon älskar den lika mycket nu, om inte mer – som då. Idag är den packad med nya extrakläder till förskolan och hon är redo att komma tillbaka och leka med alla sina kompisar. Inför jullovet tog jag med mig alla extrakläder hem och nu behöver nya följa med så hon har när hon blir blöt om tröjan, får lera under strumporna eller målarfärg på byxorna. Sedan klockan sex imorse har hon frågat om det inte är dags att gå snart och jag misstänker att hon kommer springa hela vägen från dörr till dörr.

När jag och lillebror har lämnat My på förskolan vankas långpromenad med Brownie. Just nu klaffar det perfekt med hans första sovstund för dagen och jag brukar plugga in en ljudbok i öronen. Ett utav mina mål för 2020 var att läsa och lyssna på tjugo böcker och sju dagar in har jag tagit mig igenom tre stycken. Det går in i en rasande takt men det är ju å andra sidan enkelt när man bara lyssnar. Då kan man göra det samtidigt som man plockar i köket, städar och under de hundpromenaderna där Brownie bara vill strosa och jag inte tränar samspel mellan henne och mig.