SÖNDAGSNÖJE MED GULDKANT

Här – Hos Järfälla Kök hängde vi igår och satte guldkant på vår söndag. Eller på en skräddarsydd tv-möbel vi fick hjälp med att designa. Benen där har nämligen mässingsbotten. Men mer än så tänker jag inte avslöja för tillfället. Tala är silver och tiga är guld som ordspråket så fint säger. Att få stiga in i ett stängt showroom, öppet för bara oss och sätta sig ner och med en kopp kaffe planera för framtiden var magiskt. Framtiden som inom tre veckor då vi förhoppningsvis kan hämta tv-bänken, och framtiden som något år framåt när vi kommer riva ut vårt kök och bygga ett med luckor och tillbehör från Järfälla Kök. I deras showroom hade jag kunnat hänga en hel dag och bara vandrat omkring och tittat på alla fina kök, skänkar och skåp. Och jag får nypa mig själv lite i armen när jag tänker på vår möbel som kommer stå här hemma.

I tider som denna har folk börjat uppmärksamma hur viktigt det är att värna om småföretagarna som man vill ha kvar. Om den lilla kvartersrestaurangen som inte har några kunder men erbjuder takeaway. På nära håll har vi i familjen också fått uppleva varsel i form av kollegor till Fredrik som kanske behöver gå om jobben slutar trilla in. Det går inte längre att ta för givet att man ska ha lyxen att kunna frossa i val när man ska köpa saker. Efterfrågan styr och trots att inte någon kan göra allt så kan alla göra något litet för de företagen som man tycker om. Köp en liter mjölk hos din lokala affär istället för på ICA Maxi. Eller som när vi ändå har Järfälla Kök på tråden, skräddarsydda luckor där istället för på mångmiljardföretaget IKEA. För oss handlar det också om att få någonting som inte finns i varje hem. Jag har till exempel börjat tröttna på posters och börjat köpa tavlor av små konstnärer och väljer med en annan omsorg här på gården – vårt livsprojekt.

HÄR I VÅR TRÄDGÅRD

Någonstans mellan Covid-19, trotsåldrar och studier försvinner mina veckor. Jag kan inte för allt i världen förstå att det redan är torsdag idag. Men jag tackar och bugar och bockar till livet för att vi kommer närmre helgen. För att det innebär att jag får ha Fredrik hemma på fortet, och att jag kanske efter en månads isolering kan bryta den för att sätta mig i en bil och åka på ett planeringsmöte som rör gården. Men det har vi inte sett ännu. Jag hinner inte med världen utanför. Förstår inte att det redan börjat blomma av vilda blommor i vår rabatt intill husväggen, att de förra ägarnas satta rabarber börjat ta sig i odlingslandet och att träden faktiskt börjar få knoppar. Min fjärilslavendel som jag tagit med mig från förra boendet doftar fantastiskt, murgrönan övervintrade och lever och min rosa doftpion kommer nog att växa upp i sin kruka i år igen.

Vi går i full fart mot vår, vissa skulle nog säkerligen vilja hävda att våren redan har kommit men jag har för mig att det finns någon regel som rör plus och minusgrader. Kanske är det så ogreppbart för mig för att våren alltid förknippats med hockeyns avslut och fotbollens start. Och här sitter vi, utan sport alls. Petitesser för många, livsavgörande för oss som andas och lever för det. Men hur som helst; det är torsdag. Aprils första dessutom och jag har ingen aning om vart dagen bär oss.

GÅRDENS MORGONSKRUD

Tänk att det här är bostadshusets morgonskrud den här lördagen. Ljusblå himmel, strålande sol och ett gräs som vittnar om två årstider. Frost från nattens minusgrader där solen ännu inte värmt upp och bar gräsmatta med lite kvarvarande höstlöv där solen nått.

Fredrik gav mig sovmorgon till strax efter sju när jag självmant gick upp för att släppa ut hunden. När hon galopperade runt i trädgården tog jag några bilder och nu sitter jag vid köksfönstret och dricker kaffe och äter frukost. Jag ska visa er den här platsen någon dag, för den är långt ifrån optimal för varken frukostätning eller bloggande men har blivit en favoritplats ändå.

Om en liten stund kommer det dundra in en grävmaskin som sakta men säkert kommer börja gräva upp delar av vår tomt. Vi håller nämligen på att dra in egen el till huset.

ETT PROVISORISKT VARDAGSRUM

Jag jobbar på fredagskänslan här hemma och vårt provisoriska vardagsrum har börjat inta fredagsskrud. Nåja, städat är det iallafall. Och iordningställt. Sen om det ser ut såhär mer än tio minuter vet man aldrig i det här hemmet. Det är inte provisoriskt på så sätt att rummet ska bli någonting annat i framtiden, men all inredning är mer eller mindre provisorisk iallafall. Och saker är uppsatta tills vidare.

Först och främst ska helt ny väggfärg hit. Järfälla Kök ska hjälpa oss med en egendesignad möbel under tv:n, gardinerna ska upp i taket efter att ny lister med stuckatur satts dit och där min stora fåtölj står just nu ska det in en kamin. Tavlan som sitter på väggen är bara dithängd på en skruv som redan fanns och ska egentligen sitta i vårt sovrum lagom till nästa vecka när det är färdigrenoverat. Men, vi har ändrat om i prioriteringslistan och satt vardagsrummet som prio 3 så det kan dröja ett tag till och tills dess vill jag ändå trivas i rummet.

GÅRDENS SKYDDSÄNGEL

Enda sedan vi köpte vår gård i oktober har målet alltid varit solklart. Här ska vi bo tills vi dör, och innanför de här väggarna kommer bara saker vi verkligen älskar. Bit för bit ska den viktigaste platsen i våra liv byggas. Och den senaste förälskelsen, den ser ni här över. En tavla från en tjej jag lärt känna just tack vare bloggvärlden. Nu bloggar hon inte längre, men nu målar hon. Och när jag såg ”Save me”-tavlan föll jag pladask.

Hennes fantastiska hälsning gjorde att den snabbt fick en given plats här i vårt hem. På väggen mitt emellan My och Franks rum. För ska hon vara gårdens skyddsängel ska hon skydda det viktigaste gården har. Våra barn. Många delar av tavlan är dessutom målad med glitterfärg som får My att le stort varje gång hon är på väg in i sitt rum.

TAPETFUNDERINGAR

Äppelträdets väg från doftande vårblomster till solmogna äpplen och höstens röda löv eller den prunkande sensommarrabatter med storblommiga Dahlior? Har ni inte läst rubriken på det här inlägget förstår jag att ni inte alls har någon aning om vad jag snackar om, men vi går i tapetfunderingar här hemma. Eller har iallafall gjort – nu har vi bestämt oss.

Först var tanken att tapeten inspirerad av äppelsorten Ingrid Marie skulle få pryda väggarna i vårt kommande bibliotek. Där skulle den få samsas med platsbyggda bokhyllor i granitgrå kulör. En granitgrå kulör som vi dessutom bestämt oss för att använda oss av i hallen här hemma.

Men äpplena får stå åt sidan, eller kanske ersättas med ett nytt äppelträd i trädgården istället. För det kommer nämligen inte att bli den kombinationen även om jag är helt säker på att det också skulle blivit fantastiskt.

Istället kommer praktfulla Dahlior i färgerna rosa, vitt och gult att få fylla sin prakt mot en riktigt mörkt grön botten med inslag av mustigt grågrönt. Från tapeten kommer vi plocka upp den mörkaste gröna nyansen, göra den några nyanser ännu mörkare och sedan måla våra bokhyllor i den. Den ljusaste gröna kommer även den få en egen bruten färgburk som vi kommer måla väggarna i vardagsrummet med. Det är kul att skapa röda trådar tycker jag! Vardagsrummet gränsar till det som ska vara bibliotek och jag vill dessutom ha en ”mjuk övergång”.

Kanske använder vi oss av någon av kulörerna i tapeten när vi tar oss an matrummet som även det gränsar till biblioteket fast åt andra hållet. Men det är bara en vild spekulation, för det är långt dit. Först och främst ska vi sätta fart i det stora sovrummet på övervåningen.

ARVEGODS OCH EN TRESTÄNGSLAD SKÖNHET

Tänk att det var här – på vår faluröda gård som den gamla skålen/vasen jag ärvt av min mormor skulle komma till sin rätt. I vårt förra boende samlade den damm i en garderob i väntan på bättre tider, och bättre tider – det har den fått se här. Bättre tider tillsammans med en trestängslad orkidé som min svärmor köpte till oss i inflyttningspresent och kom med i söndags. Den passade som handen i handsken i arvegodset och utgör en fin match i ett utav våra fönster.

Faktum är att det finns mer arvegods som ska in i det här huset. Ett stort gammalt skrivbord i mörkt trä och en brudkista som rymmer allt och ingenting står för tillfället i källaren hos min mamma. Skrivbordet har min mormor ärvt av sin farfar och brudkistan är sedan ännu längre tillbaka. Här, i ett falurött hus med grund från 1800-talet kommer de att trivas bra tror jag. Men det är ett projekt vi kommer ta tag i längre fram. Vi behöver hyra en mindre lastbil för att ens ha möjlighet att få hem sakerna.

Det har hunnit bli torsdag och sjukstugan fortsätter här hemma. Men nog ljusnar det lite på vår himmel med tanke på att Fredrik nu har klarat av sina övertidstimmar den här veckan och kommer hem redan klockan 16 idag. Det gör en sådan otrolig skillnad.

OM ATT BLI KÄR I EN LAMPA

Kan man bli kär i en lampa? Svaret på den frågan är ja, förutsatt att man gillar heminredning så mycket som jag gör. Det absolut första köpet jag gjorde till vårt nya hem ser ni här över. Jag blev kär, i en eller rättare sagt två lampor som jag klickade hem snabbt som attan. Och de är finare än vad jag kunnat drömma om. Och större än jag anat. Vilket gjorde att tanken om att ha de i två fönster på nedervåningen grusades ganska ordentligt.

Nu är de tillfälligt utplacerade på platser som inte kommer finnas i vårt hem efter renoveringen. Den ena står på en vit byrå i det som ska bli bibliotek med platsbyggda bokhyllor och den andra står på en barstol i vårt matrum. Med det sagt måste vi planera in de här lamporna i våra kommande renoveringar. För just nu är de två utav sakerna jag stoltserar mest med här hemma.

ETT NYTT KAPITEL I LIVET

Sist vi hördes tog jag farväl av vårt gamla boende. Jag skrev om en plats som skänkt oss så mycket lycka men som ändå alltid bara varit en mellanlandning. Nu, en vecka senare kan jag säga att jag har gjort allt annat än att mellanlanda. Jag har hittat hem – på riktigt och för alltid. Förra fredagen gick vårt lilla flyttlass, dagen efter det följde det stora flyttlasset med och den senaste veckan har jag hittat hem i varenda liten vrå i vårt hem.

Trots att ingenting står där det ska stå, eller ser ut som det kommer att se ut när vi satt vår egna prägel så finns det ingen plats i hela världen som jag tycker så mycket om som den här. Jag har hittat hem på slänten i vår trädgård som är täckt av vintergröna, jag har hittat hem med det gamla staketet som behöver bytas ut och den tjorviga haspen som jag får bråka med varje dag. Jag har hittat hem vid öppna fält med en lösspringande hund och jag har hittat hem i gyttjan som finns utanför stallbyggnaderna hos grannen. Jag har hittat hem med gröna gummistövlar på fötterna och med en kopp kaffe i handen, sittandes på altanen medan min treåring och min hund springer runt, runt, runt vårt bostadshus.

Och jag tror att det har varit viktigt för mig att först uppleva utan att fotografera eller skriva. Eller tala om för alla andra om vartenda steg vi tar. Men nu, nu är jag redo att dela med mig av det nya kapitlet i livet.

RUMSPLANERING DEN FALURÖDA GÅRDEN

För varje nytt tiotal i nedräkning vi möter inför flytten känns det som att vi har nått en ny milstolpe. Jag som tidigare bara räknat i dagar håller på att ställa om till att räkna veckor istället och nu när vi snart är nere på 40 dagar innebär nästa bytande av tiotal att vi kommer ha mindre än en månad kvar. Så, nu ger jag er vår rumsplanering för vårt nya hem. Hur vi har tänkt disponera de alla kvadratmetrarna till en början, några månader eller kanske några år framöver. Vi vet vad vi drömmer om, men vi har inte satt någon tidsgräns för de större renoveringarna vi vill göra. Ett hus är ju ett livsprojekt och det vore tråkigt att göra allt med detsamma.

Första våningen i huset rymmer alla sociala ytor man kan tänka sig och först tänkte jag nästan att det var på tok för bortslösade rum. Det som förra ägaren hade som tre allrum i rad kommer för oss bli en matsal, ett kombinerat kontor och bibliotek och såklart ett vardagsrum. Det som använts som pannrum vill vi göra om till en ordentlig groventré och hall, kök och tvättstuga blir ju självklart kvar där de är.

På övervåningen ryms alla sovrum och kattvindarna som löper längs med alla sidor kommer göras om till varsin walk in closet till alla i familjen. Hallen på övervåningen blir ett extra vardagsrum utan tv och det som använts som extra förrådsrum kommer Fredrik få disponera som legorum. Ni som har hängt med ett tag vet att vi har en hel PAX-garderob från IKEA och mer därtill full med lego. Så som den stöttande sambo jag är ger jag nu plats för legoborgar och annat. Jag har ju trots allt fått både en tvättstuga, en egen toalett (Jo Fredrik, den på övervåningen är min!) och ett kontor.

Utanför det stora bostadshuset finns ju också garaget på uppemot 80 kvadratmeter med ett tillhörande förråd på 35 kvadratmeter. Det är helt sjukt att tänka att bara den byggnaden är större än vårt nuvarande boende.