ELVA ELLER TRETTON TIMMAR VÄNTAR

Introjuice superfood – jag förstår inte att deras drycker och smoothies var helt okända för mig tills i somras när Fredrik kom hem med några han stött på i affären. Inget tillsatt socker och inga konserveringsmedel, bara massa frukt och grönsaker och fullt med vitaminer. Verkligen något som man kan dricka med gott samvete och att de produceras i Sverige av så mycket lokala produkter som möjligt gör mig glad. Den gula till vänster som heter KickStart har jag börjat dagen med idag, och ta mig på orden – det behövs.

Klockan ringde 05:20 imorse och efter att ha snoozat lite klev jag upp. Gjorde min sedvanliga ansiktsrutin, gick till köket och drack smoothien och ställde mig sedan vid spegeln i hallen med sminket i högsta hugg. Nu sitter jag och väntar på Fredrik som har traskat och lämnat My på förskolan. Idag väntar minst elva och en halv timme på jobbet och som allra mest tretton timmar. Det är inte så att min kropp direkt jublar, men jag försöker klamra mig fast vid att jag bara har två arbetspass kvar innan jag är ledig på söndag. Och mitt i alla arbetstimmar har jag fantastiska kollegor som gör dagarna lätta att ta sig igenom när man väl är på plats.

INTERVALLER, KURRAGÖMMA OCH FRUKTSALLAD

Omtänksamma Oktober är här, och i min moodboard och bucket list för månaden som kommer upp imorgon ska jag berätta mer. Men medan Fredrik sitter och vräker i sig chips här bredvid mig i soffan har jag gjort en frukttallrik till mig själv. En frukttallrik som avrundning på en värdefull dag. En dag där jag lyssnade på vad jag orkade och ville och kortade ner dagens arbetspass. Klockan sju imorse var jag på plats på jobbet men istället för att stanna till 17:30 så gick jag hem vid 15:00 och tog bussen från jobbet ner på stan. Där stegade jag in på gymmet och körde 45 minuters stenhård intervallträning på löpbandet. Tänka sig att jag för exakt tre veckor sedan låg på intensivvårdsavdelningen på Västerås Sjukhus – och att jag idag kunde springa utan att det kändes allt för tungt. Fantastiskt.

Efter träningen åkte jag hem till familjen och möttes redan i dörren av både Lilla My, Fredrik och Minus. Efter att ha lekt kurragömma med My tog jag en sväng med dammsugaren och sen dukade Fredrik fram kyckling och halloumi med couscous och broccoli. Så enkelt och så gott. Nu sover Lilla My och vi har slagit oss ner i soffan för att avrunda dagen. En dag som jag för första gången på länge känner mig ganska nöjd med. Med den lilla lyckokänslan ska jag lägga tid på att fila på lite mål för Oktober.

INLEDER TORSDAGEN MED VAB

Godmorgon, klockan har redan slagit 07:26 och vid den här tiden brukar jag redan ha varit på jobbet i minst en halvtimme när jag har haft öppning. Enligt ordinarie schema har jag egentligen öppning idag men tidigare i veckan bytte jag till mig ett stängningspass så att Elin inte bara skulle jobba kväll den här veckan. Vilket såhär i efterhand visade sig vara klokt då jag har en liten tjej här hemma som blev hemskickad från förskolan i tisdags. Hennes farmor var hemma med henne igår och idag delar jag och Fredrik på timmarna. För tanken är att jag ska åka och jobba 15-20 på mitt jobb sen ikväll. Det är nästan så att Lilla My hade kunnat klassas som förskoleduglig redan idag, men nu när vi har möjlighet att ge henne en extra dag så känns det bra.

Nu ska vi spendera minst en timme till här i soffan och titta på Nicke Nyfiken, sen blir det lite hushållssysslor tror jag. Lilla My älskar att hjälpa till att hänga tvätt och städa så det känns som en bra kombination trots allt. Sen tänkte jag att vi skulle ta oss ut i det mulna vädret och gå till en lekpark eller någonting. Bara för att få utlopp för lite energi.

KOLMÅRDENS DJURPARK

Under familjens två dygn på Kolmårdens Djurpark och Vildmarkshotellet tog jag över 500 bilder. På oss, på djuren, på utsiktsplatser och allt annat som man kan tänka sig. Vissa bra, vissa mindre bra – men alla med en charm och en historia. Jag önskar att jag hade kunnat dela med mig av alla bilder här på bloggen. Men, det hade nog gjort er enormt uttråkade. Och min dator hade nog kraschat om jag ens hade försökt skapa ett så stort inlägg. Så jag har plockat ut några bilder som är favoritbilder av olika anledningar.
Mitt hjärta svämmar över när jag ser de här bilderna. Det är så fint att få göra sådana här grejer med sin familj. Bara Fredrik, jag och Lilla My. Vi tre är den bästa trion jag vet och jag älskar när vi gör saker tillsammans. Lilla My var som i himlen bland alla djur och att min kärlek för elefanter har smittat av sig rådde det ingen tvekan om. Vi stod hos elefanterna i en halvtimme och hon blev så ledsen och besviken när vi gick därifrån. Utöver det så var Bamses Värld, alla karuseller och Bamses teater en riktig hit. Jag trodde aldrig att hon skulle kunna sitta still en hel föreställning så först tänkte vi hoppa över den, men sen började den när vi gick förbi och My fastnade totalt i det som hände på scenen. Hon var så lyrisk. Det här vill jag göra om varje år.

TILLBAKABLICK TILL SÖNDAGSMORGONEN

Jag inleder den här tisdagen med en tillbakablick på vår söndagsmorgon. Fredrik var iväg och jobbade men jag och Lilla My dröjde oss kvar lite extra länge inne i sovrummet. Och vi lämnade inte rummet när vi hade klivit upp ur sängen heller. Jag dammtorkade, vattnade blommorna och My passade på att hoppa från vår säng ner i sin säkert 50 gånger. Hon bjöd på några bakåtvolter och skrattade tills hon kiknade. Ser ni förresten tavlan med hjärtat som står på min sänggavel? Den har @VictoriaJongard gjort till mig. Ibland älskar jag sociala medier och idiotiska killar lite extra, det var nämligen så vi två lärde känna varandra. Hon har verkligen ett hjärta av guld.

Men tisdag var det ja, och jag bjuder er som vanligt på några tidsinställda inlägg idag då jag är iväg och jobbar till 20:00 ikväll. Jag vet inte om jag hatar eller älskar sena stängningspass på mitt jobb. Det finns ingenting som är så tråkigt som att komma hem sent till familjen efter att ha jobbat en hel dag, men kontrollbehovsmänniskan i mig tycker om att vara sist på plats och se till att allting är i sin ordning. Så det är lite tvådelat det där. 

SKYNDA LÅNGSAMT

 

Imorse klev jag upp extra tidigt för att ge min kropp lite tid. Jag drog på mig ett par träningstights, en sport-bh och rullade ut yogamattan i vardagsrummet. Sen blandade jag lite cardio med yogaövningar och tränade en halvtimme. Jag känner verkligen hur svag min kropp är i jämförelse med vad den har varit men med alla sjukdomar jag bär på är det bäst att skynda långsamt. Egentligen ska jag väl vara glad för att min kropp ens bär mig framåt. När jag hade tränat färdigt och Fredrik hade lämnat Lilla My på förskolan begav jag mig mot jobbet och sen jobbade jag fram till 17:00. Efter det har jag suttit hemma och försökt få ihop ett jobbschema för juni och mina antal timmar jag kommer upp i gör mig gråtfärdig. Som det ser ut nu kommer jag bara kunna vara ledig fyra dagar i juni. Men det är vad det är, kanske ljusnar det snabbare än tänkt.

Min hjärna är fruktansvärt trött och min kropp skriker efter att bara få slappna av så nu tänkte jag lägga mig och slötitta på tv och förhoppningsvis somna i soffan. Imorgon ska jag upp tidigt igen för att vara på jobbet 07:30.

EN SÖNDAGSFRUKOST JAG GÄRNA GÖR OM

Så är det redan tisdag och jag lever fortfarande på energin familjen gav mig i söndags. Här över ser ni en utav mina favoritstunder den dagen, där allt började – vid köksbordet. Det hade verkligen varit något med en sådan frukost idag också. Istället blir det en snabb smoothie i farten till jobbet. Jag börjar 07:30 och jobbar fram till 15:30 och faktum är att det är mitt favoritpass. Visst är det skönt med sovmorgon men öppnar man på jobbet får man producera allt efter eget tycke och dessutom får man gå hem tidigt. Och det betyder att jag har möjlighet att hämta Lilla My på förskolan. Både lämning och hämtning på en och samma dag är inte fy skam.

BLAND CROISSANTER OCH MOROTSJUICE

I mitt förra inlägg där jag listade 15 SAKER OM MIG nämnde jag på den tolfte punkten att jag älskar att äta brunch. Och här över kan ni skåda hur min torsdag började. En brunch hemma i soffan med en utav mina absoluta favoritpersoner i världen. Nygräddade baguetter, pålägg i alla dess former, passionsfrukt, juice med apelsin, morötter, grapefrukt och citron. En lila smoothie på bland annat blåbär och som avslutning både croissanter och wienerbröd. En lugn och skön förmiddag helt enkelt – allt annat än vad resten av dagen var.

För det har hänt någonting non stop sedan klockan 14 idag. Först gjorde jag en påfyllning av mina akrylnaglar vilket tog en timme, sedan åkte jag och bekantade mig med en ICA Maxi jag aldrig handlat på förut så att storhandlingen tog en evighet, när jag kom hem gjorde jag en rensning i förrådet och efter att ha dumpat grejerna på återbruket åt jag middag på en drive thru. Nu har jag precis slagit mig ner i soffan hemma och tänkte göra kväll. Mitt pass på jobbet imorgon har blivit ändrat så jag kommer få slita som ett djur. Lika bra att ladda upp med lite sömn.

OM ATT VÄLJA IN MÄNNISKOR I SIN FAMILJ

Då och då, inte ofta, träffar man på personer i sitt liv som är så bra människor att man väljer att göra dem till en del av sin familj. I september förra året träffade jag en sån människa. En människa som ställer upp när det stormar som mest, som gör tårar till leenden och som bara helt enkelt gör ens liv jävligt bra. Det är inte en hemlighet att de senaste månaderna i mitt liv har varit jävligt tuffa. Det har varit svårt att få ihop vardagen och orken till att ens prata med människor som inte ingår i familjebubblan har inte funnits till. Och då behöver man någon som står där. Som tar en upp och som talar om för en att saker och ting kommer att lösa sig – förr eller senare. Min den personen heter Christoffer. Kärt barn har många namn och här hemma har han blivit Crill. Både för mig och för Lilla My.

För Lilla My har verkligen fått sig en ny bästa vän. Och jag tror att Crill har hittat en ny bästa vän i My också, trots att det är 27 års ålderskillnad dem emellan. Vad fan har ett par skor med det här och göra tänker ni säkert. Och jag kommer till den saken – för i söndags stod det nämligen ett litet paket till My här hemma. En rektangulär liten låda, precis exakt den lådan ni kan skåda här över. Med förklaringen ” ett par vårskor till damen, så att vi kan matcha våra Adidas”. Ni vet när en människa som inte ens behöver älska ditt barn gör det ändå? Det är så jävla fint. Jag längtar tills plusgraderna kryper sig på, snön försvinner och gruset sopas bort. Min Lilla My kommer vara så fin i sina nya skor.

SEPARATIONSÅNGEST

En utav mina favoritbilder på vår skrutt – någonsin.

I lördags åkte Lilla My och hennes pappa till Sälen och när de släppte av mig på jobbet grät vi alla tre. Jag har aldrig varit en mamma som har tyckt att förskolelämningar och egentid är jobbigt. Jag har med gott samvete vinkat av min dotter utan att känna ångest vid förskolegrinden och har nog aldrig känt separationsångest gentemot henne innan. Men i lördags kom tårarna, och ångesten. Allt jag ville var att låta det lilla livet klamra sig fast vid mig så att jag inte kunde gå in och jobba. Allt jag ville var att själv packa väskan och fara upp till Sälen jag också. För det är i Sälen de är just nu. En hel vecka. När vi bokade resan för flera månader sedan var tanken att jag skulle ha följt med, men det är lättare sagt än gjort när man byter jobb mitt i allt. Så jag valde att stanna kvar på hemmaplan.

Det har gått tre dagar sedan i lördags och jag hade förhoppningarna om att jag skulle ha hunnit med att lägga tid här inne. Det var ett faktum jag tröstade mig med. Att jag iallafall skulle hinna lägga lite kärlek på den åsidosatta bloggen när jag var barnledig. Men, så har det inte blivit. I helgen jobbade jag 22 timmar och igår landade jag inte hemma förrän halv nio efter både jobb och annat småfix. Och det är väl ungefär så jag tänker att jag ska bygga upp den här veckan utan My. Jag ska jobba bort den.