NÄR INGA ORD KÄNNS TILLRÄCKLIGT STORA

Jag har tänkt att jag ska påbörja det här inlägget så många gånger, men varje gång är det som att orden trollar bort sig själva. Som att all den kunskapen jag besitter om bokstäver och ord bara försvinner i ett kick. Inga ord känns värdiga, och inget inlägg tillräckligt stort. Det känns som att jag måste briljera när jag ska presentera Frank för er bloggläsare, för ni har precis som jag väntat, längtat och varit med på den här resan i tio månader. Många har till och med läst min blogg i alla de åren den har funnits till. Frågat om syskon till Lilla My innan vi själva ens funderat över det och läst om ett missfall som tog hårt i början av förra året.

Imorgon när klockan slår 16:32 är det en hel vecka sedan familjens sista pusselbit föll på plats. En vecka sedan min trio blev en kvartett. Förlossningen blev långt ifrån det vi hade hoppats på, och även om den inte var värre än den med Lilla My så spelar den tyvärr i samma liga. Då för tre år sedan valde jag att inte skriva någon förlossningsberättelse som alla fick läsa, och jag tror nog inte att det kommer bli någon den här gången heller. Iallafall inte förrän journaler är utskrivna så jag själv får allt svart på vitt och förrän jag bestämt mig om det är något jag vill riskera att förstagångföderskor läser. Ingen varningstext känns tillräckligt stor just nu. Men vi mår bra, för varje dag som går återhämtar vi oss och blir starkare och smärtan dövas av den lyckokänslan som finns. Så låt oss återgå till inlägg om familjeliv och vardagsdravvel. Livet känns så mycket fattigare utan konternuerlig uppdatering här inne.

39 reaktioner till “NÄR INGA ORD KÄNNS TILLRÄCKLIGT STORA

  1. Stort grattis till lille Frank. Så galet söt måste jag säga. Hade mitt yngsta barnbarn varit en pojke ville dom att hon skulle ha hetat Frank

    Gilla

  2. Tänk att lille Frank redan varit utanför magen en vecka snart. Lille gospojken. Jobbigt att det återigen blev en jobbig förlossning men skönt att ni mår bra. Vad tycker lilla My om att ha blivit storasyster?

    Gilla

    1. Ja, herregud så FORT det går! Jag blir nästan lite rädd faktiskt. Hon är helt fantastisk mot honom, kanske lite mindre intresserad än jag trodde men det är ganska skönt. Han får sova ifred iallafall 🖤

      Gilla

  3. Stort grattis till lille Frank ❤ Vilken sötnos ❤
    Vad tycker My om att vara storasyster?
    Kommer ihåg när lillasyster föddes i vår familj, storasyster kunde inte slita sig ifrån henne ❤

    Gilla

  4. Stort grattis och så himla söt han är :). Man behöver inte dela med sig av allt, ibland tycker jag nästan att människor delar med sig av för mycket. Ens förlossning är ens egen och det är helt upp till sig själv att välja att prata om den eller inte.

    Tänk dock på att det är du och ingen annan som fött ditt barn. Att det är du och din kropp som gjort jobbet, att den urkraft som vi kvinnor besitter och våra kroppar som skapar liv. Det är inget som är så stort som den saken. En människa till världen som man själv sett till att få dit, tänker man så spelar det ingen roll om förlossningen blev som man hoppats eller tänkt i huvudet innan. För det är bara urkraften som får en dit, och det är endast DU som gjort det. Ingen barnmorska, läkare eller någon annan i rummet bara du som fått din Frank. 🙂

    Gilla

  5. Så fin lillebror är, skönt ni mår bra även fast förlossningen blev jobbig. Jag tyckte också att det var svårt att få ihop en bra förlossningsberättelse när Loui föddes. Tror att den blev halv dan och dålig. Stort grattis till er 😍

    Gilla

    1. Det är svårt när man har haft en tuff förlossning och inte riktigt vet hur mycket man vill ”skrämma upp” eventuella förstagångsföderskor som bara googlar förlossningsberättelse och kanske får upp min blogg på google 🖤

      Gilla

  6. Fattar inte den här stressen med att man ”måste” lägga ut sin förlossningsberättelse. Varifrån kommer hetsen och att man på nått sätt måste förklara sig för att man inte gjort det. (jepp, har själv fallit i den fällan)

    Gilla

    1. Haha du är så klok, och det är så sant. Man faller liksom under kategorin att man BORDE. Och vadå borde, egentligen? Tack för att du påminner mig om det 🖤

      Gilla

  7. Jag bara gråter när jag ser bilden på lilla Frank.. Han är så vacker och underbar. Jag förstår att det var en kämpig förlossning hjärtat, men tänk att ni fixade det. Är så otroligt glad för eran skull och jag finns bara ett meddelande bort ❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s