ONSDAGSLISTAN – ALLTID OCH ALDRIG

VAD HITTAR MAN ALLTID…

På mitt skrivbord – Raderbara bläckpennor i olika färger från Pilot.
Under min säng – Sladdar som jag gömt undan.
I min jackficka – Ett lypsyl.
I mitt kylskåp – Citroner och iskallt vatten.
På sidan av handfatet – Handtvål, handkräm och ett ljus.
Högst upp i bokhyllan – En blomma.
Längst ner i tvättkorgen – Fintvätt som inte går att tvätta i 40 grader.
Längst in i garderoben – Ponchos som jag tror att jag kommer använda.
Framför näsan – Någon individ i min familj.
I mina tankar – Allt för mycket.

VAD JAG ALDRIG SKULLE…

Äta – Nötter. Dumt att ta livet av sig.
Dricka – Äggtoddy.
Skoja om – Någons död.
Ha på kroppen – En tribaltatuering eller nätstrumpbyxor.
Vilja uppleva – En till bortgång i familjen.
Kunna arbeta med – Alla jobb med provision, jag hade jobbat ihjäl mig.
Säga nej till – God mat och bra sport.
Blogga om – Dagens outfit, 365 dagar om året.

TILL HUVUDSTADEN

Som tvåbarnsmor får man anamma lugnet medan det infinner sig. Därför blev det ingen som helst uppdatering här inne igår. Efter festligheterna här i måndags var vi alla trötta och på grund av den svala temperaturen avstyrde vi stugbesöket hos min svärmor. Istället för att varva upp varvade vi ned och tog hand om varandra och jag passade till och med på att sova ihoprullad i fåtöljen en stund mitt på dagen igår.

Jag skrev svala temperaturer och nu känns det verkligen som att hösten har kommit till Västerås. Jag önskar att det var så på riktigt, men befarar att temperaturen kommer att hinna stiga några gånger till. Jag är ju en sådan där människa som föredrar tolv grader framför trettiosju. Har ni sett blommorna här över förresten? De budade mitt jobb ut till mig som en gratulation för att lillkillen äntligen kommit till världen. Fint tycker jag.

Vi är mer eller mindre mitt i vecka 31 och den här onsdagen ska vi på äventyr. Äventyr till huvudstaden. Vi åker efter lunch, landar hemma hos min mamma någon timme senare och ska bara installera oss innan vi åker ut till Solna och Nationalarenan för att se AIK ta sig an Maribor i Champions League-kvalet. Lilla My får stanna hemma med mormor men lillebror Frank får följa med.

NÄSTAN FYRA KILO

När den här lilla killen kom till oss vägde han 3648 gram och hade ett huvudomfång på 36,5 centimeter. De tre första dagarna efter födseln vägdes han en gång varje dag och noterades då för 3560 gram, 3615 gram och 3654 gram. Alla bebisar tappar i vikt efter förlossningen och tydligen är det ovanligt att man redan på 48-timmarskontrollen väger över sin födelsevikt igen. Men den här killen har en stadig viktuppgång och det tackar jag ersättningen för. Det är verkligen så smidigt att flaskmata, jag behöver aldrig fundera över hur mycket han har fått i sig.

I förmiddags hade vi vår BVC-sköterska här på besök och mätningarna visade inte bara ett ökat huvudomfång till 37,4 centimeter utan även en viktuppgång till 3925 gram. Frank väger nästan fyra kilo och det är inte bara jag som inbillar mig att han växer i raketfart.

VECKA 31

/MOODBOARD VECKA 31/

En och en halv vecka, så lång tid prioriterade vi lugnet framför fart, fläkt och fullt ös. En och en halv veckas mjukstart unnade vi oss själva efter att lillebror kommit och nu blickar vi ut över en vecka som kommer att bli hysterisk. Sex av sju dagar är fullbokade och jag vet inte riktigt hur vi har planerat om jag ska vara ärlig.

Veckan inleds som alltid med en måndag, och i kalendern står det både hembesök av BVC och grillkväll. För första gången sedan 48-timmarskontrollen på BB ska Frank mätas, vägas och undersökas och senare framåt kvällen har vi bjudit hit två gemensamma vänner och deras son på grillkväll. Och ungefär lika fullspäckad blir resten av veckan också. Imorgon ska vi åka ut till min svärmors sommarstuga utanför Västerås och spendera dagen där och på onsdag bär det av till Stockholm och AIK’s Champions League Kval.

På torsdag och fredag kommer jag ha mina första dagar själv som tvåbarnsmor för då åker Fredrik iväg och jobbar men till helgen är vi lediga tillsammans igen. Och då vankas både öppen isträning för hans hockeylag och en grillfest hemma hos vänner här i Västerås. Den går av stapeln varje år och när Lilla My var där första gången var hon bara tio dagar gammal. Frank kommer hinna bli sexton dagar men det inte fy skam det heller!

Söndagen är den enda dagen den här veckan som hittills är fri att planera, men det kan ju hinna ändras innan dagen är nådd.

VECKORESUMÉ VECKA 30

Veckans känslor – Det har varit mycket blandade känslor den här veckan.
Veckans tacksamhet – Kim.
Veckans köp – Ett par nya tofflor.
Veckans måltid – Vet inte hur många måltider vi hoppat över i den här värmen.
Veckans upptäckt – Serien Peaky Blinders.
Veckans aj – Lite av varje, men så är det nog efter en förlossning.
Veckans My – Är stadigt på väg mot att vara helt blöjfri.
Veckans mest aktiva dag – Var i måndags!

Tre bra
– Vi har fått så fina besök av människor vi tycker om som velat träffa vår son.
– Att jag och Fredrik äntligen hittat en serie att titta på tillsammans.
– Måste hylla Frank som den mest nöjda bebisen jag någonsin mött.

Tre dåliga
– Mycket småtjafs i vardagen har sugit energi den här veckan.
– Att det mesta har strulat ur ren hälsosynpunkt för min del.
– Sömn, matintag och ork påverkas av den här värmen.

Veckans tre mest lästa inlägg
NÄR INGA ORD KÄNNS TILLRÄCKLIGT STORA
FRANK – EN VECKA
RECEPT – FRUKOSTFRALLOR UTAN JÄST

UNDER ETT PARASOLL I SKUGGAN

Lilla My och Fredrik levde loppan i både vattenbrynet och på djupt vatten, Frank sov sig igenom hela vistelsen under ett parasoll i skuggan och jag passade på att läsa flera kapitel i boken jag läser just nu. Efter tre timmar på stranden i förmiddags tyckte My att det räckte och ville åka hem och familjen följde glatt hennes exempel. Att komma ut innan den värsta värmen slår till kommer nog att vara vår livlina om det fortsätter vara såhär varmt resten av sommaren.

Hela familjen har checkat ut för en vilostund och här sitter jag och inser att bloggen kommit alldeles för mycket i skymundan den här veckan. Det gör mig både glad och ledsen. Glad för att det är ett bevis på att jag faktiskt tagit tillvara på tiden tillsammans med familjen den här första semesterveckan av fyra och ledsen för att jag älskar att dokumentera och skriva. Resten av söndagen tänkte jag svara ikapp kommentarer, mejl och samarbeten och sen väntar eventuellt ett besök av en vän innan vi tar kväll och rundar av.

DET BLIR EN DAG PÅ STRANDEN

Det är söndag, på köksbänken här intill mig står tre matlådor med nygjord pastasallad, i väskan jag precis packat finns badkläder till två utav familjens medlemmar och kepsar och solhattar till oss alla fyra. Solglasögon, frukt, sandleksaker, iskallt vatten och allt som man behöver när man planerar för några timmar i solen. Jag säger som Tomas Ledin – det blir en dag på stranden. Iallafall en förmiddag eller så många timmar som lillebror och mamman i familjen står ut i skuggan medan My och pappa badar. Jag är ändå så tacksam över att vi inte delar på oss utan faktiskt gör saker och ting tillsammans. Många hade nog valt att stanna hemma med en nyfödd bebis när det vankas sandstrand, men vi har nog alltid varit en familj som ser till att få det att fungera iallafall. Det har jag alltid sett som vår största styrka.

RECEPT – FRUKOSTFRALLOR UTAN JÄST

Ni vet doften av nybakt bröd? Den har fyllt den öppna planlösningen mellan kök och vardagsrum här hemma sedan en timme tillbaka. Avsaknaden av mjukt bröd i skafferiet här hemma fick mig att googla fram ett recept på frukostfrallor utan jäst och tjugo minuter senare tog jag ut de här härligheterna ur ugnen. De fick godkänt av både stora och små här hemma och det vore elakt att inte dela med sig av receptet, så här kommer det. För 12 små blixtfrallor behövs.

Tio deciliter vetemjöl
Fyra teskedar bakpulver
En tesked salt
Fyra matskedar rapsolja
Fem deciliter mjölk

Sätt ugnen på 250 grader och blanda vetemjöl med bakpulver och salt i en bunke. Blanda olja och mjölk för sig innan du blandar ihop hela kalaset till en kladdig deg. Dela degen i två lika stora delar och rulla den i vetemjöl. Rulla ut det till två längder och dela varje längd i sex delar. Rulla degbitarna till bollar och lägg de på en plåt med bakplåtspapper. Strö mjöl över bollarna och platta till dem. Grädda bröden i mitten av ugnen i 9-11 minuter. ÄT!

EN GÅVA ATT SE FRAM EMOT

Det är fredag, pappan i hushållet har fått sovmorgon och jag har några vakentimmar i ryggsäcken redan. Första gången jag klev upp imorse låg hela familjen och sov och jag fick några minuter för mig själv i köket. Drack en kopp te, kokade nytt vatten till Franks ersättning och plockade iordning lite av gårdagens stök. Efter det vaknade Lilla My och då gick jag in och hämtade ut en sovande lillebror också så att Fredrik fick sova ostört. Nu har vi levt loppan här några timmar och hunnit med både dubbla frukostar, duplobygge, massa ritande och lek med leran som My fick av sin faster igår när hon var här och hälsade på. ”Världens bästa storasyster” stod det på hennes paket och jag ville nästan fälla en glädjetår.

Även jag fick en present och nu längtar jag några veckor fram till efterkontrollen är gjord, jag har fått grönt ljus för att bada och kan tappa upp jacuzzin här hemma. Jag kommer må som en drottning när jag får sjunka ner i vårdande badolja eller i badsalt med rent magnesium. Magnesium är känt för att få musklerna att slappna av och det kan jag nog behöva efter inkörsperioden som tvåbarnsmor. Hur fint är det inte att min svägerska dessutom ägnar mig en tanke?

Vad den här fredagen tar vägen har jag ingen aning om. Det är redan stekhett utanför fönstret så blir vi kvar på hemmaplan blir det nog några dopp i poolen och kanske en sväng till lekparken. Jag är dock lite sugen på att trotsa värmen och åka iväg till något inomhuscentrum istället.

FRANK – EN VECKA

168 timmar, sju dagar, en hel vecka har passerat sedan lillebror kom till världen. Och jag vill bara dra i nödbromsen. Jag kan inte förstå att det har gått så fort, att han redan efter två dygn hade passerat sin födelsevikt och att han aldrig någonsin mer kommer att vara såhär liten igen. När Lilla My växte kände jag ingen ångest, nu när jag vet hur fort tiden går och nu när jag vet att det här är livets sista bebis så letar det sig dock in en gnutta. Hade man kunnat dra i nödbromsen bara för någon dag eller hade man kunnat få dubbelt så många timmar på sina dygn någon vecka framöver hade jag tackat och tagit emot.

Frank Conny Kenneth Rundberg, vem är han då, vår lillebror? Livets lugnaste bebis. När man får andra barnet jämför man självklart med det första, på gott och ont. My visade sina ADHD-gener redan från start men den här gången har vi fått en kille som tar livet och omgivningen med ro. Han sover sig igenom treårstrots, dammsugning och vanligt vardagskaos. Någon gång varannan timme vaknar han för mat och blöjbyte men annars trivs han bäst i sitt babynest eller i vagnen nedbäddad under sin filt. Hade jag inte fött ut det här barnet hade jag nog aldrig kunnat ana att han var min, men det är nog bara lugnet före stormen.