EN DJUPDYKNING I JORDGUBBSLANDET

”Vi kan dela mamma, vi kan dela!” skrek Lilla My samtidigt som hon kom infarandes från trädgården i söndags och jag rynkade undrande på pannan. ”Dela vadå?” frågade jag, och upp i luften sträckte hon en klarröd jordgubbe. För när Fredrik undersökte jordgubbslandet under helgen fanns det en drös med gröna gubbar som var påväg att bli röda. Imorse tog jag mig en titt och nu finns det en hel del jordgubbar som faktiskt är redo för skörd. Och faktum är att jag lyckades hålla fingrarna i styr när jag var ute. Det mina vänner är självdisciplin. Jag fångade bara några få på bild innan jag rusade in igen och stängde om mig med lås och bom. Det vore ju nämligen så fint att få gå ut hela familjen imorgon bitti och plocka in en skål till helgfrukosten.

Nu börjar säsongen där jag kan plocka jordgubbar i min egna trädgård. Säsongen där jordgubbar blir ett givet inslag på frukostbordet, där jordgubbar får samsas tillsammans med mjölk och socker till mellanmål och blir pricken över i:et på glassen i tid och otid. Den vetskapen måste ju göra varenda kotte lycklig. Jag blir nog till och med lite för glad för att det ska kunna räknas som normalt.

TORSDAGSFAVORITEN – ALLA HEM BEHÖVER EN ELEFANT

 
Det finns ingenting i hela världen som är finare än elefanter. Iallafall inte om ni frågar mig. Min fascination för det djuret sträcker sig många år tillbaka i tiden och i mitt hem finns de symboliserade både högt, lågt och mitt emellan. Alla hem behöver en elefant. Det är min fasta övertygelse. Gärna så många som möjligt. På våra 90 kvadratmeter inomhus samsas över hundra elefanter och ändå tycker jag att vi har alldeles för få. Jag har fått lägga band på mig själv för att inte fylla torsdagsfavoriten och dess kategori med enbart elefanter, för det hade nog blivit väldigt tråkigt för er. Men; här är en som betyder lite extra mycket för mig.

Att jag älskar elefanter har iallafall inte undgått personer i vår närhet. Och den här tavlan fick vi, eller jag, förra året när vi anordnade den traditionsenliga kräftskivan här hemma. Alla inbjudna hade alltså gått ihop och lagt en slant var för att den här skulle få pryda vår vägg. De hade dessutom snappat upp att det inte går att spika, skruva eller betongborra i våra betongväggar här hemma så hela tavlan är gjord av magnet som man enkelt sätter upp med klister och magnet på väggen. Den här elefanten är verkligen tacksamheten över Västerås och de människorna som finns här, personifierad. Och är kanske också, den ståtligaste av alla mina elefanter.

OMVÄXLING FÖRNÖJER

 
 

Från ösregn och femton grader till solsken och trettiotre grader. Den temperaturväxlingen fick vi känna på igår. När vi vaknade smattrade regnet mot rutorna och när jag nattade Lilla My strax innan sex på kvällen fick jag dra ner både persienner och rullgardin och dra för de vanliga gardinerna i ett försök att fly från solen och värmen. Idag ser vädret ut att kunna gå åt vilket håll som helst och jag skickar med både regnkläder och shorts och sandaler till förskolan. Omväxling förnöjer heter det ju så fint. Vi började morgonen här hemma med ett skrikkalas som heter duga när Lilla My förstod att pappa även idag skulle jobba och att han inte skulle komma hem förrän efter att hon har somnat. Vi har haft det så merparten av dagarna den här månaden och det fungerar ju inte riktigt att förklara för en treåring att vi snart kommer att vara lediga minst en månad tillsammans alla tre.

Jag önskar att det enda som stod på schemat för dagen var att gå hem och lägga sig i soffan och sova, för inatt har jag inte sovit många minuter i sträck. Men icke! Sjukhuset väntar för nya prover och en uppföljning av tisdagen så det är bara att ge sig iväg. Efter det blir det förskolehämtning som vanligt, kvällsbestyr och egentid för mig och Lilla My och så kommer Fredrik hem sent. Roligare än så kommer vårt vardagspussel inte att bli den här veckan så det är tur att jag gillar vår vardagslunk trots allt. Och att det är dags för helg imorgon.

DET MAGISKA TOMATLANDET

 
 
 
 
 
Tisdagen den 22 maj hoppade tio tomatplantor ner i den då, sprillans nya rabatten längs med husväggen. Jag visste redan på förhand att plantorna skulle trivas som fiskarna i vattnet i eftermiddags- och kvällssolen och den otroliga hetta som blir där framåt eftermiddagarna. Men, det är nästan så att jag inte tror att det är sant när jag konstaterar hur mycket plantorna vuxit till sig på ynka en månad. Från tio centimeter till att nå nästan hela vägen upp till våra fönsterbräden. Är det inte fantastiskt? Vi som inte gödslat, tillsatt någon näring och till och med kanske glömt bort att vattna vissa kvällar. Ändå står de stadigt och stolt där i rabatten.

 

Än syns inte den första tomaten till, men blommorna har kommit och med tanke på hur snabbt de har växt tror jag inte att vi är så långt ifrån att få plocka de första tomaterna till våra sommarsallader i vår egna trädgård. Eftersom att svärfar hade blandat ihop plantorna innan vi fick de har vi ju dessutom ingen aning om vad vi har att förvänta oss. Men det har blivit någon sorts tjusning i det hela, ett överraskningsmoment till. Snart är det kanske dags att söka vård för den här växtbesattheten jag ådragit mig, men jag blir ju så lycklig av att se att allting växer.

ONSDAGSLISTAN – NÅGRA SNABBA OM MAT

 

Tre ord som beskriver mig i köket
Hm. Det skulle nog vara; rörig, tidseffektiv och nyttig. Fredrik säger att det inte finns någon i hela världen som kan ställa till med så mycket kaos i ett kök som jag. Jag tycker i och för sig att han är helt ute och cyklar i det påståendet men jag är nog lite rörig iallafall. Det för att allt ska bli så tidseffektivt som möjligt. Det går fort när jag lagar mat. Och jag älskar att göra nyttiga maträtter som är bra för kropp och själ.

Tre köksredskap som jag inte klarar mig utan
🍴Små knivar
🍴Stekgafflar i plast
🍴Våran mixer

Tre köksredskap jag skulle vilja ha
🍴En brödrost
🍴En ny lökhackare
🍴Ett grillhalster

Det konstigaste man hittar i mitt kök
Hm, det får nog vara försvarssprejen eller pyrotekniken som ligger i ena kökslådan. En flygande tomte är nog inte heller så vanligt.

Fyra ingredienser som är ett måste på min pizzaNär vi gör hemmagjorda pizzor är cocktailtomater, majs, champinjoner och ruccola ett måste. Vad gäller pizzor från pizzerior är jag mer allätare, men klarar mig inte utan en sås och en pizzasallad vid sidan av. Nu under graviditeten har jag cravings efter pizzor med parmaskinka och mozzarella. Såklart.

Min favoritdessert
Det är egentligen helt omöjligt att välja en. Men jag måste nog vara så tråkigt standard och säga äppelpaj med mycket vaniljsås.

Tre rätter jag skulle kunna äta varje dag
🍴Sushi
🍴Lövbiffspasta
🍴MAX Halloumiburgare

Tre rätter jag helst lagar nu för tiden
🍴Lax i ugn med oliver
🍴Kyckling med couscoussallad
🍴Helgrillad fläskfilé med rostad delikatesspotatis

Tre saker jag tycker om men inte lagar så ofta
🍴Panerad rödspätta
🍴Diverse olika matpajer
🍴Allt med skaldjur

Tre frukostfavoriter
🍴Havregrynsgröt
🍴Smoothies
🍴Knäckebröd

HÖST UTE MEN SOMMAR INNE

 
 

Till den här familjens stora lycka har regnet kommit hit till Västerås igen. Fredrik öppnade fönstret det första han gjorde imorse när han hörde smattret utanför, jag avvärjde Lilla My’s dåliga morgonhumör med att säga ”Titta My, det ösregnar ute” och när jag klev upp tog jag ett kliv ut i trädgården och tog ett djupt andetag innan jag gick in och gjorde frukost. Trots att vi gillar sommar och sol har vi ingenting emot att regnet kommer och hälsar på någon eller några gånger i veckan. Lilla My lyckades gnälla till sig bananpannkakor till frukost imorse och om en halvtimme kommer hon stå redo och fullt kittad för en regnig dag på förskolan. Stövlar, regnjacka och sitt alldeles egna paraply som hon är så mallig över.

Precis som rubriken lyder ser det nästan ut som att det är höst där utanför fönstret. Men här inne i vårt hem är sommaren kvar. Vi har fortfarande hur många buketter som helst kvar från midsommar och jag är fascinerad över att de har stått sig så bra. Pionbuketten här över är en riktig sommardröm men den jag älskar mest är ändå svärfars egenplockade bukett som fortfarande pryder vårt köksbord. Nu ska jag sippa lite på mitt te innan vi ger oss ut i rusket.

JAG SKA MÅLA HELA VÄRLDEN LILLA MAMMA

 
 
 

Galant, var ordet jag fick till svar när jag vid dagens hämtning på förskolan frågade pedagogerna hur dagen hade gått. Och ingenting gör mig så glad som det. Trots att jag ofta brukar träffa ganska rätt när det gäller att uppskatta vad min tjej orkar med och inte kan jag aldrig jämföra en vardag hemma med det tempot som förskolan bjuder på. Jag tror att varje förälder grämer sig lite för att lämna efter sjukdom och sitter lite som på nålar i väntan på ett bakslag. Det hör liksom vardagen med barn till. Men det hade varit fart och fläkt hela dagen och när jag kom ingåendes på gården stod hon med en pensel i högsta hugg och målade ett hus. ”Precis som pappa” sa hon stolt. Och de senaste dagarna har verkligen det här med vattenfärger varit en riktig hit. Vi fick med oss ett set hem från svärfar i lördags och här hemma finns nu en uppsjö av alster av vår lilla konstnär. Några är till och med så fina att jag skulle kunna tänka mig att sätta upp de på kylskåpet några dagar.

Efter en veckas VAB är det så skönt att se att vi har en möjlighet att komma in i vardagsrutiner igen. Bra middag, nattningar i lagom tid och annat som hör vardagen till. Nu vankas det bad här hemma och efter det hoppas jag att Lilla My vill sova i sitt eget rum efter en vecka inne i vår säng. Det fotbollsallsvenska upphållet har nått sitt slut och vid sju har jag planerat för att den lilla ska sova lugnt och skönt, Fredrik ska ha kommit hem från sitt jobb och jag ska kunna duka fram lövbiffstacos framför AIKs match. Efter matchen har jag lovat mig själv att krypa ner under täcket och försöka få en bra nattsömn.

TISDAGSRECEPTET – CAESARPAJ

Det är tisdag och dags för ett nytt recept i matkategorin. Och den här veckan tänkte jag faktiskt bjuda på någonting som blev en riktig hit på vårt midsommarbord. Nämligen en caesarpaj med kyckling, knaperstekt bacon och annat smått och gott. Igår åt jag det som blev över både till lunch och middag utan att tröttna och då kom jag på att den passar alldeles perfekt in här på bloggen. En timme från start till mål, med 40 minuter att disponera hur som helst då pajen ändå är i ugnen. Det kan aldrig bli fel i en hektisk vardag.

🍴 Tre deciliter vetemjöl
🍴Hundra gram smör
🍴Två matskedar vatten

🍴En grillad kyckling
🍴En purjolök
🍴Två vitlöksklyftor
🍴En matsked smör
🍴Salt
🍴Svartpeppar

🍴Tre ägg
🍴Tre deciliter mjölk
🍴Fyra deciliter parmesanost

🍴Ett paket bacon

🍴 Parmesanost 

Som vanligt när man ska använda ugnen till matlagning kan det vara klokt att börja med att slå på den så att den hinner bli varm. Ratta in 225 grader innan ni börjar göra pajdegen. Och den där pajdegen, den kan lika gärna köpas färdig i affären också. Välj själva! Vill ni vara extra hurtiga blanda mjöl, smör och vatten och arbeta till en deg. Tryck ut degen i en form, nagga botten och förgrädda pajskalet mitt i ugnen i cirka tio minuter. Börja sedan med huvudingrediensen, den grillade kycklingen. Ta bort skinn och ben från kycklingen och skär köttet i bitar, ställ det sedan åt sidan. Strimla purjolök och hacka vitlök och stek i stekpannan tills det har mjuknat. Blanda därefter i all kyckling och smaka av med salt och peppar, eller vilka andra kryddor som helst. Den härliga blandningen ska sedan i pajskalet. Vispa ihop ägg, mjölk och två deciliter parmesanost och häll i äggstanningen i formen. Strö över två deciliter ost, sänk ugnen till 200 grader och grädda i nedre delen av ugnen i ungefär 40 minuter. Stek bacontärningarna i stekpannan tills de blir knapriga och gyllene, låt rinna av på hushållspapper. Strö det sedan över pajen tillsammans med riven eller hyvlad parmesanost.

ETT STYCKE TRÄDGÅRDSMÄSTARE

Om ni bara visste hur glad jag är att den här lilla tjejen är på fötter. Jösses alltså! Jag såg ljusningen på horisonten i söndags och idag bestämde jag mig för att lämna henne på förskolan. Den hemska hostan har vi inte blivit kvitt än, men den lever vi med mer eller mindre 365 dagar om året och den kan vi således inte utgå ifrån. Det var igår på kvällen, när hon skuttade runt överlycklig i trädgården och vattnade blommor med mig som jag bestämde mig för att avboka farmor som barnvakt idag och nu håller jag tummarna för att hon orkar leka med sina kompisar hela dagen. Ser ni förresten hur stora våra rabarberplantor blivit? Förskolans gård var öde vid nio imorse när jag lämnade henne och det känns som att många redan nu har valt att gå på semester. För Lilla My’s del blir det förskola den här veckan och nästa innan hon går på obestämt sommarlov. Allting står ju och hänger på när lillebror Frank väljer att titta ut. Så är det även för Fredriks del. Han kommer att jobba hela vägen fram till födseln.

Klockan börjar närma sig tio och om en liten stund ska jag gå ut och hoppa in i en taxi. Efter en rad avbokade sjukhusbesök förra veckan kan jag inte längre dra ut på det och idag har vi försökt boka in så många som möjligt. Först väntar det allra viktigaste, kontroll av den lilla i magen. Och ett slutgiltigt beslut om läkarna vågar låta mig gå tills det sätts igång av sig självt eller om de på grund av mina kroniska sjukdomar ska starta förlossningen i förväg. De ska tömma mig på några rör med blod, lägga upp en plan för den närmsta framtiden och försöka mixtra med mediciner och vitaminer så att kroppen är så redo som den bara kan bli för förlossningen. Allt är planerat så att jag ska kunna vara tillbaka hemma och hämta Lilla My vid vanlig tid eftersom att Fredrik drar igång ett nytt projekt på jobbfronten idag och kommer att vara borta iallafall tre kvällar den här veckan.

VECKA 26

Inlägget skulle publicerats 07:00 men Nouw har legat nere.

/MOODBOARD VECKA 26/

En tuff vecka tjugofem har nått sitt slut och jag känner mig otroligt sliten efter de många, långa och tuffa VAB-dagarna och nätterna. Fredrik var som vanligt borta väldigt mycket och jag tampades med en sjuk treåring, sjukhusbesök och hemmets alla bestyr på egen hand. Vi lyckades i slutet av veckan rodda midsommarfirande och åkte till och med iväg på trav i Lindesberg och nu är orken sånär på slut. Jag lyckades vila lite under gårdagen men idag var det bara att hoppa upp i sadeln igen. Ny VAB-dag, förhoppningsvis den allra sista för den här vändan.

Vad bjuder vecka 26 på? Juni månads allra sista dagar för det här året. Jag är helt chockad över att månaden når sitt slut redan på söndag och trots att jag är tacksam över att det tickar på mot beräknat födelsedatum så hinner jag inte riktigt med i svängarna. Det har gått så hejdlöst fort. Men! Det betyder ju att jag ska få göra det jag tycker om allra mest; sätta upp mål och göra en Bucket List för kommande månad. Det kommer bli lite svårt att veta vad för typ av mål vi ska sikta på inför kommande månad eftersom vi inte vet när lillebror kommer och hur vardagen blir efter det men någonting att sikta emot är alltid bättre än inget alls. Jag fick flytta både sjukhusbesök och viktiga samtal förra veckan och hoppas hinna med det den här veckan istället.

På tal om lillebror och graviditeten är det dags för ett nytt besök hos barnmorskan redan imorgon. Ett ämne vi ska beröra är igångsättning med tanke på mina kroniska sjukdomar. Jag tycker att han har varit lite seg i magen på senaste så det ska bli skönt att förhoppningsvis höra normala hjärtljud och se normala fosterrörelser på skärmen framför mig.

Fredrik kommer att vara borta på jobb på kvällarna även denna vecka men jag hoppas för allt i världen att jag får lite tid för mig själv. Förra veckan fick jag knappt sömn eller mat i mig vissa dagar för att det var så kämpigt med Lilla My och då håller inte min kropp i längden. Att bara få tid till att tappa upp lite vatten i vår jacuzzi och sjunka ner där med iskall lemonade i handen vore ljuvligt. Sätta sig bekvämt i fåtöljen med en bok eller lägga sig i sängen innan klockan ens slagit 21. Ladda batterierna lite helt enkelt!