TISDAGSRECEPTET: SOMRIG KYCKLING MED COUSCOUS

Nu när det är sommarvärme i luften, solen gassar i vår trädgård på eftermiddagarna och det är på tok för varmt för att sova med täcke är längtan efter lättare maträtter enorm. Varma grytor och bastanta maträtter är inte alls lika högt upp på ”vill ha”-listan. Visste ni att det är så för att levern blir varmare och då inte stimulerar hungersignalen på samma sätt? Mitt allra bästa recepttips för varmare dagar kommer i det här inlägget. Det är dessutom Lilla My’s absoluta favoriträtt, och Fredrik jublade igår när jag sa att jag skulle göra den idag. Enkelt men mättande, lätt att göra och gudomligt gott. Jag ger er som My säger det ”KYCKLING COUSCOUS!”

🍴En påse kycklinginnerfilé 
🍴Fyra deciliter couscous 
🍴Tre tärningar hönsbuljong
🍴Olja
🍴Ett paket fetaost
🍴En halv gurka
🍴Två röda lökar
🍴Grillkrydda

Greppa tag i en påse med kycklinginnerfilé och skiva den i småbitar på en skärbräda. Kuber om en gånger en centimeter brukar bli lagom. Allra bäst blir det om man marinerar den i kylskåpet en dag innan i olja och grillkrydda, men det är lite lätt överkurs så en varm stekpanna med olja, kycklingbitarna och grillrkydda går också kanon. Medan kycklingen steks är det dags att ställa en kastrull med fyra deciliter vatten på någon utav plattorna. När vattnet är påväg att bubbla upp har man i tre tärningar med hönsbuljong och en liten skvätt olja, när det har löst upp sig och vattnet har börjat koka tar man bort kastrullen från plattan och häller i fyra deciliter couscous. Rör om lite med en gaffel och sätt sedan på locket och låt couscousen suga i sig all vätska under lock i fem minuter. Sen är den redo att användas. Under tiden är det fetaosten, gurkan och rödlökens tur. Allt skärs upp i önskad storlek, jag brukar skära fetaosten och gurkan i mindre kuber och rödlöken i tunna halvmånsstrimlor. Och så blandar man slutligen ihop alltsammans i en stor skål, i en form eller på ett uppläggningsfat. Couscous, kyckling, fetaosten och grönsakerna. Tillsammans skapar de en kombination som får smaklökarna att dansa tango.

Här hemma serverar vi den alltid ljummen med tsatsiki som tillbehör. Och jag kan faktiskt inte komma på en enda människa jag lagat rätten till som inte älskat den av hela sitt hjärta. Det är verkligen ett utav mina ess i rockärmen om vi står handfallna när det kommer till middagsförslag.

BLAND BLÅA SÄNGKLÄDER

Finns det något ljuvligare än barn som sover djupt? Jag tror faktiskt inte att jag vet en enda sak som är så fint iallafall. Så när Lilla My inte vaknade av att jag drog upp persiennerna efter hennes mitt på dagen-lur i söndags passade jag på att föreviga ögonblicket. Hennes lilla kalufs var det enda som stack upp i vår enorma säng från vissa vinklar. Om någon skulle ha fotograferat mig imorse hade jag varit långt ifrån lika söt men jag tror nog att det iallafall hade sett nästan lika skönt ut. Efter en natt med orolig sömn, många vakna timmar och tankar som snurrade kunde jag vid strax innan sju imorse somna sådär djupt som varje människa behöver. Och när jag vaknade strax efter nio hade jag iallafall fått ta igen lite av den förlorade nattsömnen. Jag låg och drog mig till för en liten liten stund sedan bara och nu sitter jag här i soffan med en smoothie i handen och uppdaterar er. Som vanligt hade jag hoppats på lite regn idag men himlen är klarblå så långt ögat kan nå.

Jag tänkte fortsätta den här dagen i sakta mak. Hela kroppen gör för tillfället ont men jag hoppas att jag sakta men säkert kan få saker gjort iallafall. Jag har siktet inställt på två maskiner tvätt, städning i kyl, frys och skafferi inför storhandling och kanske kanske en vända med dammsugaren om kroppen tillåter. Fredrik jobbar sent ikväll också så vid förskolehämtningen hoppas jag att jag har samlat ihop tillräckligt med energi för att jag och Lilla My ska kunna göra någonting roligt tillsammans innan vi ska laga middag och avrunda kvällen.

29+0

 
 

/GRAVID VECKA 30/

Nyp mig i armen! Vi har bytt tiotal och helt plötsligt känns allt ännu mer verkligt. Vecka 30, kan ni fatta det? Kan ni förstå att det har gått så fort? Och att det faktiskt finns en möjlighet att vi har bytt tiotal för sista gången den här graviditeten? Eller för sista gången någonsin, kanske. Man kan stöta och blöta det här med ankomst hur mycket som helst, men från vecka 38 har jag ändå sagt att han är välkommen. Och jag tror att min kropp skulle bli ganska glad om jag slapp gå 40 veckor eller längre. Så vi kan väl hålla tummarna för att det här är det sista tiotalsbytet, men också att han ligger kvar där iallafall två månader till?

I vecka 30 är Frank cirka 36 centimeter lång från huvud till fot och väger till en början 1,43 kilo för att i slutet av veckan väga 1,58 kilo. Det sägs att barnen är i en kraftig tillväxtperiod just nu och det märks av på mitt blodsocker och om jag fuskar med mina mellanmål. Illamåendet är där direkt och svimkänslan också. Så nu är det på tiden att jag inte går någonstans utan att ha ett mellanmål nära tillhands. Lungorna, musklerna och hjärnan fortsätter sin utveckling i en rasande fart och skelettet hårdnar än mer. Lanugohåren som de har i magen börjar försvinna även om det kan finnas en del kvar vid födseln. Lilla My hade inte ett enda lanugohår kvar när hon föddes för snart tre år sedan.

Appen påminner om att det börjar bli dags för profylaxkurs men vi gick aldrig någon med Lilla My heller. Däremot vill vi skriva faderskapsintyg innan förlossningen och den kommande månaden är det dags för förlossningsbrev och BB-väska.

VECKA 18

/MOODBOARD VECKA 18/

Veckan som jag har sett fram emot riktigt riktigt länge är här nu. Välkommen vecka 18! April når sitt slut, maj gör entré och min 29-åring här hemma blir 30 år. Det är en stor sak när mannen man älskar högst på jorden fyller jämt. Och trots att han har försökt tona ned allt så mycket han bara kan och jag till största del tagit hänsyn till det så ska det såklart firas. Kanske inte med pompa och ståt men med tårta och presenter iallafall! Ni vet när man sitter och är sådär riktigt mallig över presenterna man köpt? Och nästan inte kan hålla sig? Så känner jag just nu. Och det är olidligt att jag måste vänta enda tills på lördag, men på lördag är hans dag. Hans 30-årsdag och det är veckans största händelse. Det blir nedtonade firanden i dagarna tre, inleds på fredagkväll, fortsätter på självaste födelsedagen och avslutas på söndag när jag bjudit hit hans familj. Tårtan är beställd, paketen ska slås in och så ska jag och Lilla My träna på ”Ja må han leva!”.

Men innan födelsedagen så vankas det sedvanliga vardagslivet och den här veckan innehåller som vanligt på senaste tiden, läkarbesök för mig och övertidsjobb för Fredrik. Jag ska rusa på allt från tider med sjukgymnasten, hjärtläkaren och barnmorskan. Barnmorskebesöket skulle ha blivit av redan i förra veckan egentligen men blev avbokat på grund av sjukdom. Hur som helst är det ju helt sjukt att vi går in i vecka 30 idag och att det börjar närma sig med förberedelserna nu. Fredriks övertidsjobb är som det ser ut just nu förlagt till måndag och tisdag och då får jag och Lilla My leva loppan själva här hemma. På onsdag hoppas jag att vi alla tre får en ledig dag tillsammans, men det är långt ifrån självklart trots att det är första maj och röd dag.

Mina förvärkar, min foglossning, mitt hjärta och mina lungor strulade rejält i förra veckan och därför måste jag försöka hitta utrymme för extra sömn och vila. Med ett ganska fullspäckat schema i övrigt handlar det om att ta tillvara på de tillfällena som dyker upp. För att klara målet med fyra böcker som jag hade på min Bucket List i April behöver jag läsa några hundra sidor också, men det ser jag bara fram emot! Den här veckan kommer det ju dessutom upp en Bucket List och moodboard för maj också. Jag hoppas att ni är lika taggade som jag är!

VECKORESUMÉ VECKA 17

 

Veckans känslor – Trötthet och förvirring.
Veckans tacksamhet – Riktar jag till det fina vädret.
Veckans köp – En ny baddräkt till My, hon har redan premiärat i badkaret!
Veckans måltid – Veckans laxpaket på grillen helt klart.
Veckans upptäckt – TENS!
Veckans aj – Mammahjärtat när ens barn inte mår bra.
Veckans My – Satt still på en potta i två timmar (!) på sjukhuset. Så imponerad.

Tre bra
– Den lediga måndagen vi fick tillsammans innan veckan körde igång.
– Ommöbleringen jag gjorde i vardagsrummet känns riktigt bra!
– Vi har kunnat utesluta diabetes som sjukdom hos loppan.

Tre dåliga
– Min beslutsångest angående vagn inför lillebrors ankomst.
– My ramlade och smackade bakhuvudet i soffbordet här hemma, riktigt läskigt.
– Har svårt att få i mig mina livsviktiga järntabletter just nu och det stör mig.

EN FIN GEST

Det är söndag, klockan har passerat 07:30 och här hemma har vi varit vakna sedan strax innan 06. De dagarna vi behöver gå upp i tid har vi nämligen slutat dra ner persiennerna i sovrummet och ljuset som gör entré från fem på morgnarna och fyller hela rummet är magiskt. Det gör det barnsligt lätt att vakna till och känna sig piggare än vanligt. Men, jag som förespråkar sovmorgon, varför har vi alla gått upp så tidigt idag kan man ju fråga sig. Den enkla anledningen till det är Fredriks jobb. Han far iväg strax innan 07 med löftet att hinna hem till ett idag eftersom att vi en timme senare ska befinna oss strax utanför Västerås för att fira My’s ena kusin som fyller år. Det blir med andra ord en relativt kort dag utan honom och det gör mig glad. När han hade jobbat klart igår kom han hem med en stor och helt fantastisk blombukett som plåster på såren för att han är borta under helgen. Hur fint är inte det? Jag brukar hävda att han inte är särskilt romantisk av sig men det får jag nog ta tillbaka snart. Sådana här gester kan jag leva länge på.

Jag och My håller i skrivandets stund på att inta en andra frukost i soffan. Hon har redan musli och mjölk i sin mage och jag har en stor smoothie men vi kände för lite mackor också. Så vi har gräddat lite bröd och skurit upp lite grönsaker som vi nu sitter och mumsar i oss. Utanför fönstret ser det ut som att regnet låter sig väntas på och eftersom att himlen badar i klarblått och sol så tänkte jag att vi ska ta oss ut i trädgården nu på förmiddagen. Gräva lite i landen, vattna blommorna, flytta kaninernas utehagar så att de får fräscht gräs och bara fixa och dona lite. Sen vankas det som tidigare nämnt kalas.

LÄNGS MED KULLERSTENSGATORNA

I sommar firar vi tre år på den här adressen där vi bor nu och trots att jag aldrig har älskat ett boende lika mycket som det här så måste jag erkänna att jag saknar läget som lägenheten vi bodde i när jag flyttade hit hade. Drygt 30 sekunder från det här kvarteret som jag älskar att kalla för Västerås motsvarighet av Stockholms Gamla Stan bodde vi ett helt år innan det bar iväg. Den här lilla passagen tog mig till en utav mina närmaste vänner Lova och den sommaren jag blev Västeråsbo sprang jag här flera gånger om dagen. På kullerstensgatorna, mellan alla gamla hus och förälskade mig i staden. Idag är vi på ett helt annat ställe i livet och jag tror faktiskt inte att vi någonsin igen kommer äga ett boende innanför den så kallade cityringen. Men jag och Lilla My passade på att ta en glass och promenera hemåt den här vägen efter vår shoppingrunda idag.

Vi åkte ner och hängde på låset till butikerna i förmiddags och tre timmar senare vände vi hem med en födelsedagspresent till My’s ena kusin som fyller år imorgon, massa skönhetsprodukter jag hoppas ska få den här trötta och slitna mamman att få lite glow och en baddräkt till Lilla My. Hon fick välja helt själv och plockade ner en turkos baddräkt med rosa flamingos på. Nu är vi bara hemma och vänder, sängen har fått nya sängkläder, jag har stökat bort morgonstöket här hemma, startat en tvättmaskin jag snart ska hänga och så har vi ätit lunch. Alldeles strax ska vi promenera bort till lekparken och göra av med den energin som finns kvar för idag.

EN FAMILJEFRUKOST INNAN EN DAG PÅ OLIKA HÅLL

 

Det är lördag och helg, men det känns inte som det. Den stora förklaringen till det är att Fredrik snart ska sätta sig i bilen och åka och jobba. Större delen av idag och imorgon ska han viga åt jobb och det blir ingen riktig helgkänsla när vår pappa saknas i hushållet. Speciellt inte när det inte finns några fasta tider för när han kommer hem, eller hur många dagar i sträck han nu ska jobba från tidig morgon till sen kväll. Men vi tjejer ska nog klara oss ändå, jag skriver som jag har skrivit förut – jag älskar när jag och Lilla My får kvalitetstid. Kanske ännu mer nu än förr, nu när jag vet att det är en lillebror på väg som kommer göra att tjejkvällarna knappt kommer existera det närmsta året. Jag hade ett krav på den här lördagen dock, att vi skulle hinna med en familjefrukost innan Fredrik gav sig iväg. Och det gjorde vi. Småbröd toppade med vallmofrön och sesamfrön skjutsades in i ugnen tidigare imorse, vi bryggde kaffe och kokade te, hackade grönsaker och tog fram pålägg. Och nu när vi har fått starta dagen tillsammans känns det lättare att vi ska vara ifrån varandra.

Så, vad ska det bli av den här lördagen för min och Lilla My’s del då? Jag hade tänkt att vi skulle ta en sväng på stan och uträtta några ärenden. Kanske ta en promenad längs med vattnet och äta en glass vid båthamnen. Sen är jag helt säker på att hon mer än gärna skulle vilja gå till stora lekparken och spendera någon timme i sandlådan eller med att åka rutschkana och gunga. Och trots att min pollenallergi gör att ögonen klibbar igen, näsan rinner och luftstrupen känns som att andas genom ett sugrör så är jag så kär i det här fina vädret som vi haft på besök ett tag nu att jag mer än gärna är ute. Det ryktas om att det ska bli grått och mulet nästa vecka igen så det gäller att passa på. Men det vore skönt med lite sämre väder, min gräsmatta behöver regn och det skulle göra min pollenallergi drägligare också.

EN REFLEKTION OCH EN KÄRLEKSFÖRKLARING

Det är fredag, Fredrik och Lilla My’s favoritdag på hela veckan och deras entusiasm över veckoslutet smittade av sig så pass mycket på mig imorse att jag inte kunde somna om när de gick upp vid 06. Nog för att jag låg kvar och drog mig ett tag, men sen skuttade jag nästan upp ur sängen. Jag mixade en smoothie, ägnade bombnedslaget i det här hemmet några ögonblick och sen hoppade jag in i duschen. Varma strålar sköljde bort all pollen som bosatt sig i ögonen under natten och nu sitter jag vid mitt köksbord med en varm kopp te och reflekterar över livet. Det var någonting Fredrik sa imorse innan han gick som fick mig att börja fundera, jag låg med slutna ögon och borrade ner huvudet i kudden och han sa ”Såhär har jag sett dig ligga varje morgon i över fyra år nu” Det fick mig att ägna en tanke åt allt vi hunnit med på fyra år, vart vi startade och vart vi är påväg.

Jag lämnade en hel stad för honom, fem månader efter att jag blivit blixtförälskad blev Västerås min hemstad istället för Stockholm och bara tre månader efter det stod vi med plusset på stickan som idag är vår Lilla My. Vi har sålt och köpt lägenheter och bilar, gått igenom några månaders rent helvete när vi valde att leva isär för att rädda ett förhållande som var påväg ut för ruinens brant, hittat tillbaka, tagit andra avgörande livsbeslut, gått igenom tuffa missfall, utökat familjen med både kaniner och katter och nu om mindre än tre månader är vi tvåbarnsföräldrar. Det är nästan så att jag får nypa mig själv i armen, och sanningen är den att jag inte längre kommer ihåg hur livet var innan han fanns vid min sida. Just nu sitter jag och bläddrar i Fiskarhedenvillans gamla huskatalog, den beställde vi kort efter att vi hade flyttat till det boendet vi bor i nu. Efter lillebror Frank är det nästa mål att satsa emot. Planritningen är klar, det pågår diskussioner varje dag om val av skåpsluckor i köket, poolbygge och annat roligt. Det största kruxet just nu är att hitta tomten och vara på rätt plats i livet för att ge sig in i den krävande processen husbygge. Jag älskar att ingenting är omöjligt tillsammans med honom, att vi röjer egna vägar och springer fram i livet. Vi gör ingenting by the book, vi gör allt på vårt eget vis och det är det som gör oss till den familjen vi är idag.

DET BLEV INTE SOM VI HADE TÄNKT OSS

 

Dagen igår blev inte riktigt som tänkt, och dagen idag har inte heller den blivit som det stod i kalendern. Strax efter att jag hade skrivit morgoninlägget här inne igår hoppade jag och Lilla My in i badrummet. Jag fyllde på med så mycket skum jag bara kunde i badkaret åt henne, hämtade alla badankor och satte på duschen till mig själv. För att mentalt ladda upp inför sjukhusbesöket ställde jag mig under iskalla strålar och funderade, sen lät jag My bada bra mycket längre än hon brukar. När jag hade virat in hennes hår i en handduk som föreställer en jordgubbe ringde en sköterska från barnmottagningen. Läkaren var sjuk, och vår tid var inställd. De hänvisade till att det skulle komma en ny tid på post och ville inte säga så mycket mer. Lilla My blev såklart överlycklig över att inte behöva åka till sjukhuset och efter att vi hade ätit en lång frukost tillsammans och myst lite i soffan lämnade jag henne på förskolan.

Det gjorde Fredrik imorse också, lämnade på förskolan alltså. Men allt fick ett abrupt slut vid tiotiden när jag ringde till barnmottagningen får att ifrågasätta när de tyckte att min dotter behövde en kontroll och fick till svar att vi skulle släppa allt vi hade för händerna och åka in akut. Smått hysteriskt ringde jag till Fredrik som fick kasta sig hem och hämta en förvånad My på förskolan och nu har vi precis kommit hem igen efter att ha spenderat två timmar på en potta på akuten för att försöka kissa på beställning. Det uteslöts diabetes vilket har varit en utav orosmolnen på senaste tiden så visst har det gått bra. Men det återstår fortfarande en miljon lösa trådar som i slutändan kommer bli en diagnos. Självklart ropar man glatt när My visar negativt för sjukdomar, samtidigt är det påfrestande att aldrig hitta rätt. My sitter och snarkar i vagnen i hallen med lejonet hon fick välja ur sjukhuslådan efter undersökningarna och trots att vi numer har en maxtid på trettio minuter när hon sover på dagarna tänker jag låta henne sova tills hon vaknar. Det gör inget om hon är uppe med oss lite senare ikväll, Fredrik blir förhoppningsvis klar till 16:00 på jobbet och sen tänkte vi slänga lite laxpaket på grillen.