NÄR LILLA MY SJÄLV FÅR BESTÄMMA

Det blev en tur i vårt vackra Västerås, jag rullade barnvagnen på kullerstensgatorna, vi kollade på det forsande vattnet och jag stod där och plockade upp kameran för att få felmeddelandet ”Kort saknas”. Minneskortet förstås, det satt kvar i min macbook som låg på köksbordet och jag fick snopet nöja mig med att spara bilderna på näthinnan. Det har vi nog alla varit med om någon gång, att man tar med sig kamera men inte något kort att lagra alla bilder på. Men! Vi fick en fin dag på stan, jag och Lilla My. Jag handlar nästan bara kläder på nätet nu för tiden men idag gick vi på jakt och när vi kom hem hade vi en hel påse med kläder som hon valt själv. 2,5-årsåldern är helt fantastisk att uppleva, det finns så mycket åsikter om högt och lågt och vi är föräldrar till en tjej som tar första bästa chans att tala om vad hon tycker. Visst är det lite tråkigt att hon skakar på huvudet åt mina vita plagg med marinblåa detaljer, men det är ju helt fantastiskt att se när hon förälskar sig i en vit tshirt med röda körsbär på, eller en rosa klänning med lamor. Det är en utav de viktigaste grundbultarna i vår uppfostran, att ingen oavsett situation ska köra över henne och att hon ska gå sin egen väg. Mitt mammahjärta slår volter när jag tänker på hur stolt hon kommer vara när hon får bära tröjan här över på förskolan på måndag.

Solen som hållit oss sällskap större delen av dagen har gått i moln. Nu är det mulet ute och det är faktiskt häpnadsväckande skönt. Då behöver man inte ha dåligt samvete för att man spenderar eftermiddagen med att kolla på fotboll, ishockey och trav i soffan medan man slevar i sig äppelkaka med vaniljsås. Det står nämligen en sådan i ugnen sedan ett tag tillbaka.

BLAND BANANPANNKAKOR OCH FAMILJELIV

Klockan 06:47 imorse väcktes jag av en liten röst som sa ”Mamma, ska du komma upp nu?” samtidigt som jag kände en liten hand på min ena kind. Mitt morgontrötta jag ville bara dra täcket över huvudet och grymta hejdå medans mitt familjejag jublade högt inombords och gav ifrån sig ett stort leende. Fredrik var inte heller han sen in i sängen för lite morgonkramar och sen gick vi upp tillsammans. Med detsamma satte jag igång att brygga kaffe, koka tevatten, skiva bröd, ta fram frukt och steka bananpannkakor och nu bloggar jag till ljudet av diskmaskinen som diskar bort tallrikarnas rester av frukosten. Lilla My åt tre bananpannkakor, två skivor från det italienska frukostbrödet och en massa salami. Visst har jag berättat att hon tycker om allting som är lite starkt?

De närmsta två timmarna ska vi njuta av lite familjetid, låta Nyhetsmorgon finnas på i bakgrunden och sen ska Fredrik faktiskt åka iväg och jobba. Han jobbar både idag och imorgon men vi hoppas att vi får hem honom framåt eftermiddagen igen. Medan Fredrik är iväg tänkte jag och Lilla My passa på att ta en promenad ner på stan och kika efter lite nya vårkläder till damen. Det blir nog en glass i solen också, jag menar, titta så fint vårt köksbord badade i solstrålarna imorse! Det bildades till och med en regnbåge på vårt köksgolv som fascinerade både stora och små i det här hushållet.

MODER- OCH BEBISPLANTA

Tycker ni, precis som jag, att det är lättare att komma ihåg hur saker och ting har varit genom att dokumentera det med fotografi? Så är det iallafall här hemma. Den stora plantan som ni ser på bilderna här över fick jag med mig hem från Åsby Hem & Trädgård för säkert tre (!) år sedan. Den har till och med genomlevt en flytt under tiden jag och Fredrik inte bodde tillsammans under några månader. Och trots att det ibland har gått månader (ja, ni läste rätt) utan att den har fått vatten så har den tacksamt fortsatt vara grön och vuxit vart i hemmet jag än placerat den. Och för några månader sedan bestämde jag mig för att ta en stickling ifrån den. Sticklingen har fått stå i ett shotglas med vatten alldeles för länge men nu har även den fått sin plats i jorden. Och sedan dess har två små nya blad gjort entré. Det är så fascinerande att se saker växa. Nu står växterna tillsammans i vårt vardagsrum, moderplantan och bebisplantan.

Jag hämtade Lilla My tidigare från förskolan idag och det chockerande uttrycket när det faktiskt är mamma istället för pappa som hämtar hänger fortfarande kvar. Fredrik sköter ju 99,9% av lämningar och hämtningar eftersom att han jobbar 7-16 måndag till fredag, men nu när jag ska vara hemma framöver kommer det att bli ändring på det! Vi svängde förbi lekparken en snabbis och gungade tills kastvindarna motade in oss igen och när Fredrik kom hem från jobbet gav vi oss ut för att göra lite ärenden. Det skulle skeppas iväg paket på posten och så passade vi på att handla färskt bröd till morgondagens frukost, glass till ikväll och en plocksallad med köttbullar till My som hon sitter och äter just nu. Snart blir det fredagsbad och sen ska Fredrik laga middag.

NÄR KLOCKAN RINGER TIDIGT

 

Fredagen är kommen, klockan slår strax halv nio och jag har redan hunnit få en klarvaken start på den här dagen. Redan vid klockan fem imorse ringde klockan och då hade jag redan varit upp en vända för att ta mina järntabletter då det hos barnmorskan tidigare i veckan visade sig att jag lider av akut järnbrist. Men klockan fem gick jag upp på riktigt och i min ensamhet i köket hann jag med en grötfrukost innan resten av familjen kvicknade till liv. Lilla My kom upp strax innan halv sex och vi ägnade tjugo minuter åt att välja kläder i hennes byrålådor, fläta hennes hår och ha lite kvalitetstid. Det kan jag leva på hela vägen fram till i eftermiddag när jag får gå och hämta henne på förskolan. Tio i sex svängde Lisa in på parkeringen vid oss och sen satte vi full fart mot gymmet. Hon för att försöka bli lite mjukare i lederna, och jag, för att på inrådan av läkarna som jobbar med min foglossning och sjukskrivning försöka råda bot på det som gör ont. 06:30 var det nämligen dags för YinFlow i Body- & Mindsalen. Jag haltade in, och haltade ut, men fick ändå chansen att sträcka ut kroppens bindväv och aktivera de områdena på kroppen som gör ont.

Nu har jag landat hemma i soffan igen, till sällskap har jag en varm kopp grönt te med citron och alldeles strax ska jag hugga tänderna i alla kommentarer jag fått den här veckan. Jag har någon målbild om att jag ska hinna med att svara på kommentarer samma dag som de trillar in men ibland blir det inte alltid så. Klockan elva ska jag vara uppe på sjukhuset för behandling av den akuta järnbristen och sen ser jag fram emot att få en fredagseftermiddag och kväll tillsammans med familjen.

FOGLOSSNINGEN VANN

Solen lyser med full kraft in genom vårt köksfönster och om bara några timmar kommer även trädgården att bada i sol, termometern visar 10 grader trots den tidiga timmen och vädermässigt har vi en kanondag framför oss. Innanför fönstret här på mina nästan 90 kvadratmeter är det dock långt ifrån lika glatt. Av flera olika anledningar. Idag är det nämligen officiellt min första dag som sjukskriven på grund av foglossningen och jag vill inte riktigt bekanta mig med känslan. För jag tycker inte om den. Jag vet att det är en omöjlighet för mig att stå upp i nio timmar och springa 35 000 steg om dagen när jag i vissa lägen knappt kan ställa mig upp utan att det känns som att kroppen ska ramla ihop, men mentalt är det ändå någonting som tar i. Som att foglossningen besegrat den där fightern som jag ofta omnämns som. Att jag har skrapat ihop mindre än två timmars sömn inatt gör inte heller det underverk för humöret.

Men! Om två och en halvtimme ska jag sammanstråla med Kim nere på stan för en lunch och det kommer att göra mig gott. Eftersom att kamerabatteriet ligger på laddning här bredvid mig var jag tvungen att leta efter bilder till det här inlägget i arkivet och vad passar då inte bättre än buketten hon och hennes Joacim gav till mig när jag fyllde år senast? Om det är någon som kan vända dagens dåliga humör till någonting bra så är det hon. När Fredrik kommer hem från jobbet så ska vi göra någonting vi inte gjort sedan vi började handla online på ICA för väldigt många månader sedan, vi ska storhandla i en fysisk butik. Jag som älskar att plocka bland råvarorna kan inte låta bli att tycka att det ska bli lite mysigt trots att jag i slutet av affären säkerligen kommer behöva hoppa på kryckor.

TISDAGSRECEPTET: SVAMPRISOTTO

Det är tisdag, det har blivit dags för ett nytt recept här på bloggen och nu när solen står högt på himlen tänkte jag dela med mig av någonting gudomligt. Nämligen svamprisotton ni ser här under. Det har snart gått ett år sedan jag gjorde den för första gången och blev glatt överraskad över hur lätt det är att få till. Jag vet inte varför jag låtit mig luras in i någon falsk verklighet där risotto är en svår maträtt för det är det verkligen inte. Så länge man spenderar tid vid spisen och rör om i tid och otid så är det verkligen inte en svår nöt att knäcka.

Så, varsågoda!

Tre schalottenlökar
En vitlöksklyfta
Nio deciliter svampbuljong
Två matskedar olivolja
Tre deciliter arborioris
Tre deciliter vitt vin
Champinjoner
Smör
Parmesanost
Salt & Peppar
Ruccola eller Salladsblandning

Alltsammans startar med att man kokar ihop en svampbuljong. Jag brukar använda mig utav nio deciliter vatten och tre buljongtärningar med svampsmak. Efter att ha kokat upp buljongen och smakat av får den stå på sin platta på trean, buljongen behöver nämligen vara varm under hela tillagningsprocessen. Nästa steg är att finhacka tre schalottenlökar och en vitlöksklyfta som man sedan fräser i en djup gryta i två matskedar olivolja. Det går att använda sig utav vanlig rapsolja också, men byt inte ut schalottenlöken mot vanlig gul lök. Det är ett big no no. I röran med schalottenlök och vitlök tillsätter jag arborioriset som ska stekas tills det blir glansigt. När det har blivit glansigt är det dags för det vita vinet, tre deciliter skickas i grytan och får koka in en stund. Sen börjar det trixiga som är anledningen till att risotto ses som en svår rätt att göra. Svampbuljongen ska i, fast bara med lite lite i taget. Jag brukar börja med två deciliter och fylla på vart eftersom buljongen kokas in och försvinner. Här behövs tålamod, en hand som orkar röra och ännu mer tålamod. Riset ska koka i ungefär 20 minuter och under tiden man skvätter dit lite svampbuljong då och då så kan man börja steka champinjoner eller annan svamp man föredrar i mycket smör i en stekpanna. Svampen ska i tillsammans med riset när riset är färdigt och därefter smaksätter jag med salt och peppar. Ruccola eller blandsallad är att föredra till rätten för att komma bort från det bruna och tråkiga och få in lite fräschör. Det hela toppas med mycket parmesanost.

08:08

Klockan har precis passerat åtta och jag sitter uppkrupen i soffan med en kopp varmt te som sällskap. Utanför fönstret vill inte vintern riktigt ge med sig och precis som igår på morgonen kommer det ner tunna snöflingor. Det gör inte så mycket för jag lever med vetskapen om att solen kommer komma in och ta över och höja temperaturen mer än tio grader när den vaknat till liv. Igår på eftermiddagen hade vi vårväder och 16 grader mot vår husvägg och jag fick lite hopp om framtiden. Vi hade möte på förskolan igår vid 16:00 och när vi var klara där gick vi hem allesammans och åt köttfärssåsen jag gjort iordning tidigare på dagen. Så smidigt att bara värma den på induktionshällen och koka pasta till. Lilla My somnade vid 18:30 och en halvtimme efter det låg jag och snarkade uppe i soffan. När jag vaknade till vid 20:00 pussade jag Fredrik godnatt och kröp ner under täcket i sängen istället. Att gå runt med ständig värk i kroppen kan trötta ut vem som helst och någonting jag försöker lära mig är att verkligen ta tillvara på vilan när jag får möjlighet.

Idag är det tisdag och det finns en hel del på schemat trots att jag inte jobbar. 10:30 har jag ett långt besök hos barnmorskan för både provtagning och samtal och det är ju först nu i vecka 25 som besöken hos henne börjar ha någon betydelse. 60,7% av graviditeten är avklarad och tankar kring förlossningen har börjat snurra i mitt huvud. På grund av hockeymatcher runt om i vårt avlånga land har tisdagsfikan med My’s farfar och ena kusin inte blivit av på ett tag. Men idag är det dags igen! De brukar släntra in runt 17-tiden och My har gått i flera dagar och frågat efter hennes bästavän Zaga. Så det ska bli fantastiskt. Nu ska jag dricka upp min kopp med te, fortsätta att snegla på den fantastiska buketten och vasen jag fick med mig hem från HOLLY i förra veckan och sen ska jag börja sätta lite fart här hemma.

VECKA 24+0

 
 

/GRAVID VECKA 25/

Med tunga, släpande och plågade steg kliver jag in i gravidvecka 25! Det har inte gått som en dans på rosor tills nu, men fram tills i torsdags har graviditeten ändå varit ljusår bättre än den med Lilla My. Jag har kunnat jobba långa tuffa pass på jobbet, mäktat med att hålla igång träningen vissa veckor och trots att illamåendet varit ständigt närvarande har den gått att göra överkomlig med tabletter och ett ständigt intag av mat. I torsdags tog det stopp, foglossningen slog till med full kraft och i fredags kom jag knappt upp ur sängen. Den rygg- och bäckensmärta jag genomlider just nu önskar jag inte ens min värsta fiende. Och till råga på allt fick jag imorse göra ett besök på förlossningen. Lilla Frank anser att han är färdigbakad och vill komma ut, det är läskigt, så nu måste jag bromsa, bromsa och bromsa. Han brås på sin storasyster där slemproppen gick redan i vecka 20, men hon låg hela tiden ut så här ska vi inte måla fan på väggen än.

Lillebror Frank är nu 30 centimeter lång mellan huvud och fot, och väger cirka 790 gram vid veckans slut. Anlagen till barnets permanenta tänder bildas och ofta ligger barn vid den här tiden och trycker på urinblåsan. Med tanke på att jag springer på toaletten stup i kvarten så är jag bombsäker på att det stämmer. Han är en riktigt livlig liten krabat och både pappa och storasyster har fått ta del av sparkverksamheten och tro mig när jag säger att han är igång hela dagarna, och nätterna också. Det är så mysigt med sparkarna.

Till följd av min foglossning och kroppsklåda har vi ett inbokat barnmorskebesök imorgon på förmiddagen. Det ska tas prover på min leverfunktion och antagligen pratas sjukskrivning. Och så tror jag att det är dags för första hjärtljuden, SF-mått och mått på magen. Jag har för mig att man brukar kolla vikten under graviditetens gång också och det vore spännande att få kliva upp på vågen. Med Lilla My gick jag upp 35 kilo och jag har faktiskt inte stått på vågen på ett riktigt bra tag. Vore spännande att se om jag kommer skena iväg även denna graviditet. Med en barnmorskekontroll såhär nära så kommer jag återkomma med mer gravidsnack redan under morgondagen, och på onsdag väntar läkarkontroller och planering av framtiden. Tänk att det bara är 111 dagar kvar till BF! Jag tycker verkligen att tiden har gått fort den här gången.

OM STICKLINGAR OCH FANTASTISKA MÄNNISKOR

 
När jag var liten tyckte jag att blommor var bland det tråkigaste som fanns. Jag hatade när min mamma släpade runt mig på Plantagen i flera timmar och tyckte att hon var helt galen som hade 40 olika gröna växter bara i vårt vardagsrum. Successivt har hatet vänts till motsatsen. Nu odlar jag jordgubbar, morötter, kryddor, lök, sallad och tomater i min egna trädgård och älskar när både gröna växter och buketter fyller hemmet både inomhus och utomhus. Det kan vara så att jag fortfarande hävdar att mitt allra nyaste projekt, sticklingar, är någon form av tidig 23-årskris, men det är nog bara för att jag vägrar att ge min mamma nöjet att jag har blivit precis på pricken som hon. För faktum är att en utav mina favoritbloggar är full av gröna växter, faktum är att jag älskar att läsa trädgårdsmagasin nu för tiden och drömmer mig bort till den dagen vi byggt hus och jag får en större trädgård att vara i.

Favoritbloggen som jag pratar om är @Enylja och drivs av Joy Westerberg och här i förra veckan skickade hon den finaste av presenter till mig. Sticklingar av både Elefantöra och Karlbergare, och trots att jag propsade för att få betala både frakt och sticklingar så sa hon bara nej. Paketet landade hemma hos oss samtidigt som vi var på sjukhuset med Lilla My och jag hann bara vattenrota de fantastiska växterna i shotsglas och ställa de tillsammans med en stickling jag faktiskt tog själv för flera månader sedan, men nu har de hittat ner i jorden och mitt i all misär med sjukhusbesök, foglossning och ohälsa så har det varit så fint att ha några växter att ta hand om. Hälften utav er tycker säkert att jag är sinnessjuk nu men jag har kommit underfund med att vi behöver bli lite mer som Joy. Hela hon är en feelgood-person jag önskar att jag bodde granne med och dagar som den här är jag extra tacksam för bloggvärlden och alla fantastiska personer jag stöter på bara tack vare att vi delar med oss av vår vardag.

VECKA 13

/MOODBOARD VECKA 13/

Sedan fredagen den åttonde mars har det kommit ut ett inlägg här på bloggen. I inlägget under den här moodboarden går det att läsa varför för er som missat anledningen till min frånvaro, och trots att livet inte är en dans på rosor just nu tänkte jag att vi skulle sparka igång aktiviteten här inne igen. Och det kan nog inte göras på något bättre sätt än att lägga ut en moodboard för veckan som kommer. Den kanske inte ser annorlunda ut vid första ögonkastet men i min just nu upp och nedvända värld ser allting lite annorlunda ut nuförtiden. Och den här veckan är ett praktexempel på det.

Till följd av min foglossning som kickat igång ordentligt, dålig syresättning i lungorna och bedrövlig hjärtaktivitet finns inte en enda jobbtimme att skåda så långt ögat kan se den här veckan. Efter en kroppskollaps på jobbet i torsdags bestämde jag mig för att det fick vara nog att försöka pressa mig till det yttersta och med tanke på att jag knappt kan ta mig upp ur sängen på morgonen hade jag inte så många fler alternativ än att sjukskriva mig veckan ut. På tisdag ska jag till barnmorskan för en lång kontroll av levervärlden och annat påhitt och på onsdag ska jag träffa min läkare. Därefter hoppas jag att få en klarhet i om det går att förbättra smärttillståndet eller om det bara är att gilla läget och sjukskriva sig på heltid. Jag hoppas självklart på det förstnämnda men kan inte direkt säga att oddsen ligger på min sida kroppsligt. Vad gäller My och hennes sjukdomsutredningar framöver så går vi och väntar på provsvar, utlåtanden och en vårdplanering.

Noll arbetstimmar låter som himlen, men med smärtor från helvetet blir det nog inte så värst produktivt iallafall. Jag har svårt att sova om nätterna, svårt att ta mig fram utan att kvida och svårt att sitta i en och samma position för länge. Att lyfta upp My i en kram har vissa stunder de senaste dagarna känts som en utmaning för stor att ta sig an. Men! Jag försöker se lycka i jag ska få dricka mitt morgonte utan stress, borra ner mitt ansikte i kattens mjuka päls och att jag förhoppningsvis mäktar med en eller flera förskolehämtningar och får en massa tid med familjen.