HEJ FRÅN VÄSTERÅS SJUKHUS

Be stubborn about your goals, but flexible about your methods – det var citatet och ledordet för vecka 37 som jag hade med i moodboarden som skulle publicerats igår. Men natten till måndag ringde jag en ambulans på grund av hög feber, blodspyor och kramper och i samma veva avpublicerade jag moodboarden. För redan då visste jag att veckan inte skulle bli som jag hade räknat med. Och såhär inledningsvis så stämmer det. För jobbtimmar och en middag med nära vänner har istället bytts ut mot sjukhustimmar med ryggmärgsprover. gastroskopi och tiotals provrör som fyllts med mitt blod. Det är tur att jag är van, annars hade det känts som livets största nederlag. Men jag mår hundra resor bättre idag än vad jag gjorde igår och hoppas av hela mitt hjärta att jag blir utskriven redan nu i eftermiddag.

Hur som helst så ville jag bara säga hej, och hallå och förklara min frånvaro. Jag hoppas att vi hörs redan ikväll igen och att jag då kan blogga från min egen soffa. Men vi får se. Jag tar en sekund i taget.

VECKORESUMÉ VECKA 36

Veckans känslor – Uppgivenhet, trötthet och lugn.
Veckans tacksamhet – Alla nära och kära.
Veckans köp – En ny skötväska.
Veckans måltid – Fredriks råraka.
Veckans upptäckt – Att det är hur lätt som helst att göra eget äppelmos.
Veckans träning – Har blivit en hel del hemmaträning i veckan.
Veckans aj – My’s febertoppar.
Veckans My – Är inne i helvetesfasen av trots.

Tre bra
– Alla människor som uppvaktade mig på min födelsedag.
– Aktivitetsklockan som Fredrik köpte i födelsedagspresent. Den har koll på allt.
– Vi har bytt möbler och möblerat om här hemma och det blir så fint.

Tre dåliga
– Vi åkte på lite VAB den här veckan.
– Ena däcket på vår bil gick sönder idag. Suck.
– Att jag inte spenderat så mycket tid på gymmet den här veckan.

SÖNDAGSRUTINEN HÅLLER I SIG

 
 

Söndagen är här igen och jag håller stenhårt på min kära tradition som nu är påväg tillbaka. Att ladda inför en ny vecka med hårinpackning, kroppsskrubb och en ansiktsmask. Tre söndagar i rad har jag fått förmånen att vara ledig nu, och Fredrik sa att han aldrig någonsin tror att det kommer att hända igen. Jag tror att han har rätt. Men när söndagar blir jobbdagar igen så är det ännu viktigare att hålla fast vid en lång stund i badrummet som då antagligen kommer äga rum på söndagskvällarna. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – anledningen till att det fungerar att jobba i den takt som jag gör är att jag hela tiden hittar små stunder i vardagen som jag kan hämta energi ifrån. Det kan vara allt från att vara glad över att ha med sig matlåda till jobbet eller att få ha den där familjemiddagen som man inte hade räknat med.

Idag provar jag en ansiktsmask från Indy Beauty som Therese Lindgren står bakom. Det är hennes mud boosting facial mask och den innehåller aktivt kol och djuprengörande leror som absorberar orenheter. Det jag slogs av när jag använde den var hur himla dryg den är och hur lättapplicerad den är. Jag tycker att just lermasker brukar vara så svåra att få ut. Så stort plus för det. Den ska bara verka fem minuter vilket är perfekt för mig som är i småbarnsträsket och dessutom jobbar för mycket. Tid är inte någonting jag kan slösa med.

MITT KÖK BADAR I SOL

 
Mitt kök badar i solsken och runt köksbordet sitter min lilla familj. Fredrik, Lilla My och min mamma. De tre personerna jag värdesätter högst i livet. Vår katt Minus är också med och snor en köttbulle eller två från Lilla My’s tallrik när hon tittar bort. Fredrik åkte iväg och köpte färskt bröd imorse och jag har precis ätit upp min första köttbullemacka. Söndagen är här och vi har fyllt dagen med lite planer. Först och främst så ska vi gå till vallokalen och rösta. Fredrik ska åka iväg på jobb senare idag och klockan fyra kommer min svärmor förbi med lite saker till sitt barnbarn. Hon var i Ullared igår och kunde inte låta bli att köpa lite saker till My. Så fint. Min mamma ska åka tillbaka hem till Stockholm idag men jag hoppas att det inte blir förrän senare framåt kvällen. Vad tycker ni förresten om brickan jag la upp alla bröd på idag? Den är från när jag var liten och varje födelsedag jag har haft i livet har mamma kommit med paket och tårta på den. Nu när hon kom i helgen hade hon putsat upp den och det gör mig så rörd. Den ska få stå framme på mitt köksbord med ljus.

 

De senaste 24 timmarna har jag läst mycket om just valet i andra bloggar jag följer här på Nouw. Och jag tycker att det är viktigt att vi pratar om att det är val. Och belyser hur viktigt det är att vi röstar. Oavsett vilket parti man väljer att rösta på. Att rösta blankt är tusen gånger bättre än att inte lägga sin röst. När det kommer till att prata om vilket parti man röstar på så är jag kluven. Är det verkligen så intressant att veta hur andra röstar? Skulle ni vilja veta hur jag tänker?

NÄR HEMMET FÅR EN NY FORM

Klockan 21:00 i tisdags fick jag en briljant inredningsidé här hemma, och till min sambos stora irritation gjorde jag slag i saken direkt. Jag släpade en dubbelt så stor hylla som den här över, ut i hallen, och tog in den här svarta hyllan i vardagsrummet istället. Jag ska ge er en hel bild av vardagsrummet någon dag, men just den här hörnan – som vätter ut mot vår bardel i köket, är jag så nöjd med. Ljusslingan hade jag ute i trädgården på staketet när vi hade kräftskiva i förra veckan och jag tycker så mycket om den så den fick flytta med in. Först funderade jag över hur jag skulle hänga upp den men sen kom jag på att den skulle göra sig fantastiskt bra i min nätkorg. Jag la ner den där men passade även på att hänga upp några lampor på korgens sida. Tycker skenet blir så fint där nere i hyllan och så är det ju lite annorlunda och inte bara som vilken lampa som helst som man köper i butiken. Mina stora ljuslyktor som har stått gömda på golvet förut fick nu komma upp lite och självklart fick även två elefanter och en grön växt flytta in.

 

Jag har alltid haft som riktlinje att jag ska älska varenda rum i mitt hem. Och ändra, ändra och ändra tills dess att jag är nöjd. Vardagsrummet har nog varit det svåraste rummet sedan vi flyttade in i vår lägenhet för två år sedan. Antagligen för att det har varit hela familjens rum och har behövt uppfylla så många kriterier. En tillräckligt stor bänk för TVn på 65 tum, ett bra vardagsrumsbord man får plats att äta middag på, många sittplatser och annat påhitt. Jag har inte ens varit i närheten av nöjd, förrän jag flyttade in den här hyllan. Men nu – nu börjar det ta sig även här inne.

EN RIKTIG HÖSTLÖRDAG

 

Fredrik höströjer i trädgården, jag ska omvandla 4,4 kilo äpplen till äppelmos och Lilla My och hennes mormor sitter på golvet i My’s rum och lägger pussel. Katten ligger utsträckt på mattan i vardagsrummet och sover tungt och kaninerna bygger bo i halmen som jag har lagt in i deras burar i trädgården. Vi har med andra ord en riktig höstlördag här hemma. Min mamma kom till Västerås igår kväll och vi åkte direkt från mitt jobb och mötte upp henne på tågstationen. När vi kom hem gjorde vi middag, drack varsitt glas vin och bara snackade skit i soffan tills klockan slog 23. Imorse städade jag alla våra garderober här hemma och efter att jag har gjort äppelmos blir det nog en vända till förrådet för att hämta in lite varmare kläder. Jag älskar lediga helger där jag får möjligheten att fixa och dona hemma. Många blir nog stressade av mitt levnadssätt, att jag hela tiden har bollen i rullning, men jag skulle aldrig få för mig att slösa bort en hel dag på att bara kolla på serier eller sova. Min mamma är kvar till imorgon kväll och det blir som pricken över i:et när jag får umgås och ta tillvara på tid med henne samtidigt som jag är produktiv. För att inte tala om hur mysigt det är att få vara hemma med Lilla My två hela dagar.

GENVÄGAR, OVANOR ELLER ÖVERLEVNAD?

 
Jag har länge tänkt att jag ska skriva ett inlägg om det som mer och mer börjar definiera mig. Som både vänner, familj och arbetskamrater har uppmärksammat på sistone. Jag pratar om plustecknet mellan mig och en burk Celsius. Om vanan att se mig med en burk med med 200 mg koffein i handen. Och hur illa det rimmar med att jag vägrar att börja dricka kaffe för att jag inte vill bli beroende av koffeinet. Innan årsskiftet drack jag bara Celsius någon gång i månaden när Fredrik köpte hem en burk då och då för att överraska mig. När han knäckte en öl, knäckte jag en Celsius och sen var det inte mer med det. Idag är mitt Celsiusdrickande mer avancerat än så, och jag vet inte om jag ska kalla det en genväg, en ovana eller en överlevnadsgrej. Det flitiga användandet började samtidigt som mina arbetstimmar steg till skyarna och blev uppemot 240 timmar per månad. Lyckligtvis ligger jag inte riktigt så högt den senaste månaden.

 

Själva drycken marknadsförs som någonting som tillför motivation och energi så att man orkar fylla dagen med det man vill. Den innehåller vitaminer, grönt te, ingefära, guarana och koffein. Och för mig har det varit en källa till att orka. Men gränsen mellan att höja en funktion och må bättre i vardagen till att använda någonting som en livlina för att inte falla ihop är hårfin. Och jag är osäker på vart jag står och balanserar just nu. Det är en sådan enkel genväg, att hiva i sig en burk istället för att låta kroppen känna efter. Innerst inne vet jag att det kanske är dags att dra i nödbromsen nu, men så sitter den där stenhårda envisheten och säger ”Bara lite till, du klarar det”. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till i det här inlägget, jag vill nog bara resonera högt med mig själv och intala mig att min medvetenhet skulle stoppa mig om ovanan blev ett beroende som var alldeles för skadligt för min hälsa.

INLEDER TORSDAGEN MED VAB

Godmorgon, klockan har redan slagit 07:26 och vid den här tiden brukar jag redan ha varit på jobbet i minst en halvtimme när jag har haft öppning. Enligt ordinarie schema har jag egentligen öppning idag men tidigare i veckan bytte jag till mig ett stängningspass så att Elin inte bara skulle jobba kväll den här veckan. Vilket såhär i efterhand visade sig vara klokt då jag har en liten tjej här hemma som blev hemskickad från förskolan i tisdags. Hennes farmor var hemma med henne igår och idag delar jag och Fredrik på timmarna. För tanken är att jag ska åka och jobba 15-20 på mitt jobb sen ikväll. Det är nästan så att Lilla My hade kunnat klassas som förskoleduglig redan idag, men nu när vi har möjlighet att ge henne en extra dag så känns det bra.

Nu ska vi spendera minst en timme till här i soffan och titta på Nicke Nyfiken, sen blir det lite hushållssysslor tror jag. Lilla My älskar att hjälpa till att hänga tvätt och städa så det känns som en bra kombination trots allt. Sen tänkte jag att vi skulle ta oss ut i det mulna vädret och gå till en lekpark eller någonting. Bara för att få utlopp för lite energi.

EN FRUKOSTFAVORIT ÄR TILLBAKA

Bananpannkaka – herregud så mycket jag åt det när jag var gravid med Lilla My och långt långt in på mammaledigheten. My vägrade allt som hade med burkmat att göra och vi var snabbt inne i plockmatsstadiet och då var bananpannkakorna perfekt både för mig och för henne. Sen blev det som det alltid blir när man har ätit någonting under en lång period – man tröttnar. När jag började jobba igen byttes bananpannkakor mot smoothies, gröt eller knäckebröd och jag har inte haft en tanke på bananpannkakor förrän i förra veckan, För plötsligt väcktes tanken igen när jag såg alla 32 ägg inne i kylen och ledsna, bruna bananer på köksbänken. Istället för att slänga bananerna har jag ställt mig och gjort bananpannkaka på morgnarna. Och faktum är att bruna bananer är bäst när det kommer till den här konstellationen, för då blir pannkakorna som sötast. Två ägg, en banan och lite lite vaniljsocker. Man rör ihop alltsammans till en smet och så steker man i smör, upp på tallriken och toppa med lite kokosflingor. Jag är i himlen.

Idag är det onsdag och hade det inte varit för My’s fantastiska farmor så hade det blivit VAB. Men hon axlar ansvaret och är hemma med vår febervarma My idag så att jag & Fredrik kan jobba. Sen får vi se om vi åker ut hela familjen till IKEA senare idag och köper nytt köksbord och stolar. Jag skulle verkligen vilja göra det men det beror såklart på hur My mår.

OM ATT BLI RÖRD TILL TÅRAR AV GRATTISHÄLSNINGAR

 
 

Det är två och en halv timme kvar av min födelsedag nu och jag har precis slagit mig ner i soffan efter en fantastisk dag. Imorse sjöng Lilla My ”Ja må hon leva” för mig konstant i en halvtimme innan hon traskade iväg med sin pappa till förskolan, mina kollegor har överraskat mig på jobbet, människor i andra butiker i shoppingcentret har kommit för att räcka över gåvor och som om inte det var nog kom min fina vän, Kim, förbi med blommor från henne och hennes Joacim. Jag vet inte hur många kramar hon fick och jag vet inte hur mycket mina ögon tårades just där och då. För henne var det bara en fin gest att komma förbi mitt jobb efter att hon hade slutat sitt ganska nära intill mitt. För mig däremot betydde det hela världen, och vår nyvunna vänskap skänker mig verkligen otrolig glädje i livet. Ni vet när människor bara stormar in i ens liv, bosätter sig i ens hjärta på direkten och man bara undrar vart fan de har varit i hela ens liv? Så känner jag med henne, och med Joacim också för den delen – men han har alltid varit en nära vän till Fredrik och har funnits närmre här på ett annat sätt. Kim är ganska ny i stan och jag är så glad att de har funnit varandra.

Kort efter blomleveransen ringde de från My’s förskola och jag fick åka och hämta hem lillskroten. Hon var febrig och hängig och det blev tidig nattning ikväll. Vi fick mat hemlevererat via MatHem strax efter sju och då hade jag precis börjat möblera om här hemma. Jag knäckte en idé jag aldrig någonsin tänkt på och samtidigt som jag är glad över min egen briljans så är jag också arg över att jag inte kommit på det tidigare. Vardagsrummet som jag inte trivts i på länge har nu fått en helt ny känsla och jag är så spänd över att få visa det för er här om någon dag. Jag skulle kunna sitta här hela natten och bara mysa, men det börjar bli dags att avrunda dagen och det sista jag ska göra innan jag hoppar in i duschen är att svara på alla fina grattishälsningar.