NÄR ORKEN BARA INTE FINNS

 

Jag kan inte bestämma mig för om det känns som att dagarna springer iväg eller sniglar sig fram när man är hemma och är sjuk. Igår kväll kände jag mig rastlös för första gången den här veckan. Då kände jag hur kreativiteten och all ADHD jag har inom mig bara ville ut och bli någonting. Idag känner jag raka motsatsen – igen. Jag känner mig lite som Minus, familjens kattunge, och hans läge på bilderna här över. Jag är trött. orkeslös och obrydd. Jag vill inget och jag orkar inget. Just nu känns det som att jag skulle kunna stanna under täcket i soffan i en hel evighet. Men förhoppningsvis rättar det till sig under dagen.

Jag orkade aldrig gå och hämta Lilla My på förskolan igår. Och ska jag känna mig såhär hela dagen idag är jag ljusår ifrån att dra på mig mina sneakers och göra det om några timmar. Och jag vet ju att jag inte måste, att Fredrik kommer hem samma tid som alltid och kan hämta henne. Men jag försöker hitta styrkan i att få se henne komma springandes och skrika ”mamma” när hon ser mig vid grinden eller i dörröppningen. Klockan är bara elva och det är lång tid dit, så kroppen kan ju ha skärpt till sig tills dess.

2 reaktioner till “NÄR ORKEN BARA INTE FINNS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s