BÄRA ELLER BRISTA

 

För tre timmar sedan gick jag med skakiga ben den korta biten som skiljer vårt hem och My’s förskola åt. När jag öppnade dörren till avdelningen hörde jag henne bygga med klossar och när hon såg mig möttes jag av ett nästan chockat ansikte. Säkerligen dels för att hon hade väntat sig att se sin pappa, och först en timme efter att jag dök upp. Hon kastade sig i mina armar och skrek ”Mamma” och efter att ha pratat några minuter med hennes förskolepedagoger så gick vi hemåt. Men istället för att gå in i vår port fortsatte vi till lekparken som ligger på gården utanför och där åkte vi både rutschkana och gungade. Kroppen sa ifrån varje sekund, men hjärtat bad om mer, och mer och mer. Och ibland spelar det fysiska ingen roll så länge psyket får sitt. Efter 25 minuter kom Fredrik gående från parkeringen och såg oss i parken och sen gick vi hem och tog kväll hela familjen tillsammans.

Jag har stått vid spisen och lagat tacos, vi åt tillsammans vid köksbordet och sen hjälptes jag & Fredrik åt att göra matlådor, plocka in disken i diskmaskinen och torka av alla ytor medan My kollade på barnprogram. Sen lekte jag & My lite i hennes rum. Eller ja – hon lekte och jag rensade lite bland leksakerna. Nu har de två gått in i sovrummet för nattningen av den lilla och jag har slagit mig ner vid köksbordet för att uppdatera er. Men snart ska jag sätta fart med att packa väskan inför imorgon. För jag har, hör och häpna: beslutat mig för att gå till jobbet. Antingen så bär det eller så brister det, man måste prova för att kunna veta. Det ligger kanske inte riktigt i linje med att jag imorse knappt orkade ta mig upp ur sängen, men jag tror att mycket sitter i psyket också. Nu när jag väl har tagit ett beslut kan jag visualisera framför mig hur kroppen kommer att orka, jag kan inkassera den skönhetssömnen jag behöver och förhoppningsvis orkar jag. Skulle jag inte göra det så finns det kollegor som kan backa upp mig och bara det är en enorm trygghet. Men ja – packa jobbväskan efter en hel vecka off, hänga den tvätten som just nu torktumlas i maskinen och hoppas på att My snart somnar så att jag & Fredrik får spendera lite tid tillsammans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s