VECKORESUMÉ VECKA 39

Veckans känslor – Stress, ilska och förväntan.
Veckans tacksamhet – Kim Linder.
Veckans köp – Fredriks farsdagspresent. Ja, jag är tidigt ute.
Veckans måltid – Kycklinggryta, fläskfilépasta, stekt lax. Det är omöjligt att välja denna vecka.
Veckans upptäckt – Att skillnaderna på folk och FOLK aldrig varit större.
Veckans aj – Migränen som hälsade på under söndagens jobbpass.
Veckans My – Har varit helt fantastisk.

Tre bra
Att jag och Lilla My kunde hoppa i varenda vattenpöl på parkeringen tidigare ikväll. Med varsitt par gummistövlar på fötterna.
– Trots en helvetesvecka med inställda planer finns det ljusglimtar lite överallt.
– Att den här veckan tar slut.

Tre dåliga
– Alla missade hockeymatcher.
– Att jag och Fredrik utöver lördagen knappt setts någonting.
– Kattungens trots just nu. Äter upp blommorna, välter vattnet, bråkar med Lilla My.

SISTA SEPTEMBER

Tänk att vi redan har kommit till veckans sista dag, och Septembers sista dag. Den här månaden har verkligen försvunnit i en handvändning och såhär i efterhand känns det inte alls som någon bra månad. Däremot fick vi en fin lördag hela familjen tillsammans igår. Fredrik var tillbaka hemma från jobbet strax efter elva och en timme senare satt vi i bilen och åkte ut mot Erikslund Shoppingcenter. Vi svängde in på XXL och köpte en försenad födelsedagspresent till mig – ett par gummistövlar, som jag redan har invigt. Och medan Fredrik sprang på Systembolaget gick jag och Lilla My in på ICA Maxi och köpte en ny dammsugare. En precis likadan som vi har haft de senaste två åren, men med en ny slang som inte är sönder. När vi kom hem igen tog Lilla My en eftermiddagslur medan jag och Fredrik hjälptes åt med lite fix i trädgården. Jag städade kaninburarna och han satte en ny tätlist i vår altandörr så att det inte ska komma in massa kyla nu i vinter. Sedan hjälptes vi åt och la undan parasollet, för nu är regnet och hösten här på riktigt.

När vi gick in igen åt vi lunch ihop och sedan fortsatte städningen inne. Jag hade ju tänkt att jag skulle ha städat hela lägenheten i fredags men utan en fungerande dammsugare är det väldigt svårt. Så vi fick ta lite tid på familjelördagen och hjälpas åt, men det gick fort och var under tiden My sov så det gör inte så mycket. Framåt kvällen frostade vi av frysen och sen gjorde vi hemmagjorda pizzor på tortillabröd. Redan innan 22 sov vi allihopa och idag ska både jag och Fredrik jobba. Min svärfar kommer hit och är barnvakt och My ser så mycket fram emot att träffa sin farfar igen.

EN FRUKOST MED DEN LILLA

 

Strax efter 08 imorse kom Fredrik & Lilla My inflygandes i sovrummet och väckte mig med varsin puss. I ärlighetens namn så hade jag legat och tjuvlyssnat lite på deras röjande i vardagsrummet och i My’s rum ett tag. Medan de trodde att jag sov. Det är så fint att ligga och lyssna på familjen och halvslumra lite. Efter ett telefonsamtal från jobbet tog jag Lilla My i handen och gick upp och Fredrik åkte iväg till jobbet. Han är snart hemma igen och jag har laddat kaffebryggaren och lämnat en baguette till honom från min och My’s frukost. För när vi klev upp dukade jag fram frukost till henne och mig.

Gräddade baguetter i ugnen, kokade en kanna te, tände ljus, tog fram pålägg och hackade grönsaker till våra smörgåsar. Sen slog vi oss ner bredvid varandra i soffan och åt mackor framför nyhetsmorgon. Hennes lilla Pippi-kopp tog plats bredvid min kopp jag fick i morsdagspresent min första morsdag från min svärmor. My fick vatten i sin och jag hällde upp varmt te i min. Det enda som fattades var vår finaste pappa såklart. Är ändå så löjligt tacksam över att han snart kommer hem och att vi då får hela lördagen tillsammans. Så tacksam över kollegan på jobbet som löste en sjukskrivning utan att fråga om jag kunde komma in bara för att hon visste att jag skulle vara med familjen.

11:39

 

Klockan är 11:39 och bortsett från ett toalettbesök tidigare imorse så har jag inte klivit upp ur sängen än. Jag hade ambitioner om ett tidigt yogapass imorse vid 06, men när smärtan kom som ett brev på posten vid två inatt avbokade jag det och stängde av alla väckarklockor. Strax efter tio imorse ringde Fredrik och väckte mig och sedan dess har jag bara legat här inne i sängen och myst med katten Minus. Det är ett fantastiskt höstväder utanför fönstret men just nu befarar jag att jag knappt kommer orka gå och hämta Lilla My på förskolan. Kroppen har som så många gånger tidigare tryckt på stoppknappen och idag tänker jag inte ens försöka trotsa det.

Ikväll åker Fredrik iväg till Rocklunda för att se sitt Västerås spela andra hemmamatchen för säsongen och jag och lillskroten blir själva hemma med djuren. Så jag tänkte samla lite kraft inför det, så att jag orkar vara en bra mamma när hon kommer hem från förskolan. Imorgon har vi en ledig lördag framför oss och bortsett från några få timmar Fredrik måste åka iväg och jobba så ska vi vara hemma tillsammans alla tre. En välbehövlig familjedag.

VI SKA MÅLA SOVRUMMET BLÅTT

När jag och Fredrik flyttade in i den här lägenheten var vi så glada över att alla hemmets väggar hade nymålad vit kulör, bortsett från en tapetserad fondvägg i vardagsrummet med vitt mönster. Den försvann ganska snabbt och blev också vit och herregud vad vi trivdes med det där vita. Tills jag en dag bestämde mig för att vi skulle måla barnrummet grått. Och det har jag inte ångrat en sekund. Det förvandlade hela rummet till någonting fantastiskt och här i förra veckan frågade jag Fredrik om vi inte kunde måla om i sovrummet också. Just nu känns det kalt, kallt och tråkigt trots att jag hela tiden försöker trolla med inredningen och ibland sover jag till och med hellre på soffan för att jag känner mig lugnare i det harmoniska vardagsrummet. Det är ju inte riktigt rätt…

När jag föreslog ommålning för första gången var jag inne på en gråbeigekalkfärg, men det sa Fredrik blankt nej till. Lugnt och sansat förklarade han att antingen ska sovrummet vara vitt, grått eller mörkblått och eftersom att hemmet redan är så vitt och barnrummet är grått så föll valet på mörkblått. Jag hoppas att det här är ett projekt vi kan sätta igång inom snar framtid (Ja älskling, jag vet att du läser det här, och att du hatar att måla hemma, men för min skull). Jag ska vända upp och ner på hela internet för att försöka hitta en perfekt mörkblå nyans.

KÄRLEK RUNT HANDLEDEN

 

Jag tror att vi alla människor har den där saken som vi känner oss nakna utan. Precis som Maria Montazami blir naken, exposed och rädd utan sitt läppstift. Jag känner så när jag inte bär en klocka runt handleden. Om jag mot all förmodan glömmer att sätta dit den på morgonen och jäktar iväg ut genom dörren utan att upptäcka det vänder jag hemåt igen. En gång tog jag till och med bussen tillbaka några stationer bara för att jag inte kunde tänka mig en hel arbetsdag utan en klocka på armen. För några dagar sedan skrev jag ju om aktivitetsklockan jag fick i födelsedagspresent, men det var faktiskt inte den enda gåvan jag fick i klockväg när jag fyllde år. En fantastisk Daniel Wellington fick också bli en del av klocksamlingen och jag är så rörd över att jag känner människor som känner mig såhär bra. Vitt läderarmband, svart urtavla och roséguld på det. Det kan omöjligt bli finare. Och ett matchande armband till det. Jag är i himlen.

Men, nog om klockor för nu. Efter nio timmars jobb idag åkte jag hem och gick och hämtade en trött och sliten tjej på förskolan. Hon som vanligtvis sover över två timmar på förskolan får hädanefter bara sova en och en halv för att underlätta nattningen på kvällen och idag hade hon till och med sovit kortare än så. Så istället för att gå till lekparken gick vi hem och mös ner oss i soffan. Vid 17 kom Lisa förbi på spontanbesök och stannade till strax efter 22. Och den kvinnan är faktiskt helt makalös. Jag välkomnade henne in i mitt kaos och helt plötsligt hade hon vikt all min tvätt, bytt bajsblöjor, lekt med mitt barn, gosat med min katt och hjälpt mig att laga mat som hon dessutom både dukade fram och av medan jag tittade på hockey och skrev matchrapport. Vänner som ser vad man behöver i stunden och alltid ställer upp för en är värt mer än allt i världen.

AIK slog MoDo med 4-2 efter en fantastisk insats och kvällens matchrapport är skriven med glädje på SvenskaFans. Nu ska jag snart ta mig upp ur soffan och vidare in i duschen innan jag går och lägger mig. Imorgon väntar också en hel del ändrade planer, men det kan vi prata om imorgon bitti istället.

FROSTEN HAR KOMMIT

Frosten har kommit till Västerås, jag har hängt fram en tunnare vinterjacka inför avfärden till jobbet och Fredrik har satt på dieselvärmaren på bilen i hopp om att slippa skrapa rutorna när vi åker till jobbet. Tänk att temperaturen kan skena neråt så snabbt. Idag är det tisdag och jag skrattar återigen åt att jag ens försökt göra en veckans moodboard den här veckan. För det blir ingen hockey för mig idag. Fredrik måste jobba och jag blir hemma med Lilla My och det är dessvärre inte riktigt hållbart att släpa med henne till Stockholm och vara hemma vid 00:10 inatt när hon ska till förskolan vid 07:30 imorgon bitti. Så vi får kasta om planerna lite.

Nu om en halvtimme räknar jag med att befinna mig på jobbet och sen ska jag jobba fram till 15:30. På vägen hem ska jag åka och hämta ett paket och sen blir det tjejkväll. Funderar på att kanske eventuellt svänga förbi parken efter förskolan så lilla trollet får leka av sig lite. Sen vid 19:00 spelar AIK mot Modo och jag har tagit på mig att skriva matchrapporten då en utav mina skribentkollegor har fått förhinder. Håller tummarna för att Lilla My sover tills dess eller sitter som ett ljus i soffan så att jag verkligen kan se matchen ostörd. Men hur som helst – först jobb och nu ska jag ge mig iväg. Fredrik är och lämnar My på förskolan och när han kommer in igen förväntar han sig att jag ska stå redo vid dörren.

NOSTALGI OCH LEKPARKER

 

För tjugotvå år sedan badade jag i dammen som ni ser Lilla My hoppa ner i, för första gången. Och i fredags spenderade vi två hela timmar i den lekparken som jag växt upp bredvid. Hon åkte samma rutschkanor som jag, och lekte i trähuset som jag under min tonår gick till med min första kärlek för att vi skulle få vara ifred och pussas. Det är en helt ny nivå av nostalgi det här – när ens barn gör detsamma som man själv har gjort. Det är vackert, hjärtskärande och ljuvligt. Nu har Lilla My kommit upp i den åldern där hon kan leka mycket på egen hand i lekparker. Så idag efter förskolan gick vi till en här i vårt bostadsområde i Västerås. Medan jag satt på en parkbänk och tittade på henne sprang hon upp och ner i klätterställningen och åkte rutschkana ner. När hon såg att jag tittade på henne gav hon ifrån sig världens vackraste skratt och sen fortsatte hon. Vi var ute i en hel timme idag efter förskolan och andades in den krispiga höstluften. Imorse var det bara +2 grader här hemma och inatt ryktas det om att det ska bli nollgradigt. Nu kommer kylan som ett brev på posten.

Som jag nämnde i veckans moodboard så jobbade Fredrik sent idag och jag & Lilla My har fått sköta oss själva. Efter lekstunden i parken gick vi in och lagade köttfärssås och spaghetti och så höll jag henne sällskap medan hon åt. Vi blåste såpbubblor en lång stund inne i hennes rum och efter det tog vi en dusch innan läggdags. Nu ligger hon och sover i sin säng och jag och Fredrik har ätit middag på tu man hand och sett andra avsnittet av Kockarnas Kamp. Om en timme blir det läggdags men innan det måste jag göra lite hockeyjobb.

VECKA 39

/MOODBOARD VECKA 39/

Den här veckan känns det som att jag säger hej bakom en skämskudde. För alla storslagna planer med bloggen går alltid i spillror – och jag är så fruktansvärt besviken på min prestation med inlägg den senaste tiden. Just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad jag planerar, för någonstans finns det alltid någon som vänder upp och ner på mina planer. Arbetskollegor som blir sjuka, går hem tidigare eller bara inte gör sitt jobb. Fredrik som planerar in egna extrajobb lite varstans så att mina planer krossas. Eller saker som jag förväntar mig att folk har gjort, som de lämnar till mig så att jag inte har utrymme och tid för mina egentliga planer. Jag börjar bli lite trött på den här nonchalanta attityden som tänker ”Det är Moa, hon fixar allt”. För det enda det bidrar till är att alla andra får tid över för annat medan jag inte ens kan ta fem minuter och sätta mig ner och skriva ett blogginlägg. Men – nu ska jag sluta vara bitter, och försöka drömma om en bättre vecka.

En bättre vecka där jag hoppas att bloggen och fotografering får en central roll. För jag mår inte bra när jag inte får skriva, fota och uttrycka mig här inne. Den fina konversationen jag har med er bloggläsare via kommentarsfälten förgyller min vardag och den vill jag inte byta bort för något i världen. Jag har så mycket jag vill skriva om, fotografera och visa er och nu hoppas jag bara att jag har tid att göra något bra av kreativiteten.

Så träning då – jag vet helt ärligt inte när jag senast var på gymmet. För återigen, när i helvete ska jag hinna med det? När jag började planera den här veckan hade jag fyra pass i kalendern, som nu har blivit tre eftersom att Fredrik ska jobba över idag. Men jag hoppas komma iväg på lunchyoga på torsdag, köra ett eget pass på fredag och klämma in ett bodystep-pass på min lediga lördag.

Den största händelsen den här veckan är kanske dock att jag ska åka tillbaka till Stockholm igen. Nu när hockeysäsongen är igång är det eviga pendlandet också det. Men vad gör man inte för laget i sitt hjärta? Jag jobbar till 15:30 på tisdag, tar tåget 16:19, går på AIK-Modo, sover i huvudstaden och sen ska jag vara tillbaka på jobbet klockan elva på onsdag. För er del kommer det nog inte märkas så mycket att jag är på resande fot igen eftersom det är en sådan snabb visit men också för att jag valt att hålla min blogg och mitt supporterskap lite åtskiljt.

Be the girl who just went for it.

MIN NYA HÖGRA HAND

 

Säg hej till min nya högra hand, som sitter på min vänstra arm. En utav mina födelsedagspresenter från Fredrik – en Polar M200. Eller helt enkelt en aktivitetsklocka, träningsklocka eller funktionsklocka – kärt barn har många namn. Jag tror faktiskt att det här är en utav mina käraste ägodelar just nu. Så länge jag har den runt handleden så mäts min aktivitet dygnet runt. Min puls, mina steg, min träning, min kaloriförbränning och till och med mitt sömnmönster. Jag vet inte hur många år jag har pratat om att skaffa mig en sådan här – och nu äntligen har jag en. Och den är perfekt. Det finns få saker i livet som egentligen är viktigare än hur kroppen mår. Och nu är det så mycket enklare för mig att förstå mig på kroppen i vissa lägen. Finare än så kan en present inte bli.