TILL ALLA ER

 

Det här blogginlägget är till alla er som fortfarande finns kvar här efter alla turbulenta månader med dålig bloggning. Till er som har varit med från början, till er som kom in någonstans i mitten och till er som har hittat hit nu. Till alla jag lärt känna tack vare bloggningen och till alla som jag känner sedan innan som också läser min blogg. Till Fredrik som tycker att det är kul att läsa min blogg varje dag trots att han lever med mig och vet om allt jag gör. Till Elin som jobbar med mig varje dag som har krävt att jag ska blogga under min semester så att hon ser vad jag gör när vi inte sliter i ett café. Till Lisa som säkerligen kommer bli överlycklig när hon får upp en notis i sin telefon eller klocka om att jag äntligen bloggar igen. Till min svärmor och min svägerska som alltid blev oroliga förr när jag inte hade bloggat. För att de var vana vid att jag alltid skrev tre inlägg per dag om jag inte låg på sjukhus.

Igår klockan 18:00 stämplade jag ut från jobbet och gick på semester. De senaste två månaderna kommer jag nästan upp i 500 skrämmande jobbtimmar och det är mycket det som är anledningen till att det har varit tyst här inne. Jag har inte bloggat, inte träffat mina vänner, inte ens umgåtts med min familj. Jag har bara jobbat. Varit fast i arbetsbubblan så mycket att jag inte ens har hunnit reflektera över mitt eget mående. Ibland har jag hittat ouppackade väskor sedan 6 veckor tillbaka. På senaste tiden har jag börjat göra mig illa på jobbet, glömt bort vart jag lagt nycklarna på ynka två minuter och slutat lyssna på vad människor säger till mig. Jag vet inte hur många gånger jag frågat min kollega Elin samma sak, för att jag inte lyssnat på svaren hon gett mig. Eller frågat Fredrik någonting om My, någonting som han två minuter tidigare suttit och berättat om.

Jag är långt ifrån att gå in i väggen, men jag är helt slut. Både mentalt och fysiskt. Och de här två semesterveckorna hade inte kunnat komma lämpligare. Klyschigt brukar man säga att man vänder blad och börjar på en ny sida, men det känns verkligen som att det är det jag gör nu. Jag har saknat er, väldigt mycket. Saknat skrivandet, responsen och dokumenteringen. Och det känns så fint att vara tillbaka.

8 reaktioner till “TILL ALLA ER

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s