NÄR MAN ÅKER HELA VÄGEN TILL GÖTEBORG FÖR TVÅ KANINER

 

”Varför åker du hela vägen till Göteborg för att hämta två kaniner, det måste ju finnas kaniner närmare?” Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan sedan det stod klart att jag och familjen skulle förbarma oss över två långöron som då för stunden bodde på två olika platser i Göteborg. Och jag förstår att frågan kommer, iallafall från de som inte är lika insatta i kaniner som jag har varit i hela mitt liv. För oss som fött upp och tävlat i flera år är en resa på fyra timmar inte alls så långt när man har hittat rätt. Skulle det däremot ha varit en hund det hade handlat om, då tror jag att situationen hade sett annorlunda ut. Nog för att hundar är dyrare på marknaden och i regel lever längre, men i mina ögon går det inte att sätta pris på en individ.

När familjens fina Rebell och Ivan otursamt valde att vandra vidare var jag ganska säker på att jag inte ville ha några fler kaniner på ett tag. Samtidigt så är jag en människa som aldrig har levt utan kaniner och således knappt ens vet hur man gör, så en kväll la jag ut ett inlägg i en grupp på facebook som har närmre tio tusen medlemmar, där jag eftersökte kaniner som behövde omplaceras. För det är skrämmande hur många kaniner som inte kan vara kvar i sina ursprungshem på grund av olika anledningar. Att köpa två kaninungar och bidra till den redan allt för stora aveln i Sverige kändes långt ifrån rätt. Bara på några dagar fick jag över 100 svar från människor i vårt avlånga land, och det var speciellt två stycken jag fastnade för. Happiness Metallic Sunburst även kallad Harry som är en 50% rex och 50% hoppkorsning. Och Rösbogårdens Bella även kallad Blixten som även hon är en blandras med rex i sig men även dvärgvädur och löwen. Och när jag väl bestämmer mig för saker, när det känns rätt – då gör jag slag i saken. Jag sökte i två veckor efter människor som skulle åka sträckan Göteborg-Västerås, Göteborg-Stockholm eller Göteborg-Örebro och tänkte att, det kan väl inte vara så svårt att hitta. Men det var det. Däremot har jag världens finaste vänner så min vän Lisa erbjöd sig att följa med på en liten roadtrip så vi kunde hämta hem långöronen och så blev det. Klockan sex i lördags morse satte vi oss i bilen och klockan tre var vi hemma igen efter att ha kört tur och retur till Göteborg.

Harry kommer att fortsätta omnämnas som Harry här i bloggen medan Rösbogårdens Bella har fått sig ett nytt namn. Lilla My har nämligen döpt henne till Prosit. Och My är så överlycklig över att ha kaniner här hemma igen. Det är vi allihopa, men My’s lycka är så överväldigande att man behöver ta ner henne på jorden ibland. Harry ser ni på bilden här över med sin fantastiska gulsvarta mantelteckning, familjens egna lilla hockeykanin. Och Prosit kanske ni hunnit se på min instagram, en ståtlig 2,5 kilos vit kanin precis som i sagorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s