NÄR SJUKVÅRDEN SVIKER

Igår damp kuvertet ner i brevlådan, kuvertet som jag trodde skulle vara min, Lilla My’s & Fredriks utväg från all ohälsa som just nu har bosatt sig i familjen. Eller iallafall början på utvägen. För när läkarna har sagt att de befarar att ens barn har en elakartad tumör i sin ena lunga så förväntar man sig att brevet man får i brevlådan är en kallelse för att ta reda på hur det verkligen står till. Inte ett brev med texten ”Vi har mottagit en remiss från barnkliniken Västerås. Ni är uppsatt på vår väntelista och vi beräknar att kalla er inom 90 dagar” med ytterligare text om hur vårdgarantin fungerar i det här landet och att vi om vi får mer problem innan vi får en tid ska söka vård på vår familjeläkarmottagning. Svensk sjukvård befarar alltså att min dotter har en elakartad tumör i sin ena lunga, så svensk sjukvård ber oss vänta i uppemot 90 dagar. Jag blir så trött att jag inte ens vill leva i det här landet längre. I ett land där folk lämnas att dö i vårdköerna.

Jag hoppas och tror för allt i världen att det inte är en elakartad tumör där inne i hennes lunga. Jag hoppas för allt i världen att det bara var en gissning någon läkare slängde ur sig lite hastigt. Men tänk om? Tänk om det är så illa. Vad händer inte då på 90 dagar? Vilka celler i hennes kropp kommer vara cancerfria om 90 dagar då?

Ilskan, besvikelsen och sorgen över den svenska sjukvårdens pågående svek har gjort att jag inte ens orkat göra en kraftsamling mot den ännu. Varje dag kan vara avgörande nu men idag föll jag platt. Istället låg jag och vaggade min dotter i famnen medan hennes hosta kvävde henne och kaskadspyorna kom. Och tänkte ”Jag gör det imorgon”. Nu har jag krupit ner i soffan under ett täcke och ska försöka orka äta en chokladbit. Sen får vi se om jag orkar ta sats imorgon. Jag måste orka för Lilla My’s skull, för familjens skull – men ska det verkligen behöva vara såhär? Jag tänker på alla de människorna som kanske inte är så ihärdiga och jävliga som jag. Jag tänker på alla de människorna som litar blint på vården i deras land. Och så gör det mig så jävla ledsen att jag inte hittar några ord. Imorgon då jävlar.

9 reaktioner till “NÄR SJUKVÅRDEN SVIKER

Lämna ett svar till saralundgrenfang Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s