NÄR KÄRLEKEN ÄNDRAR ENS RUTINER

 

Det här med sömnrutiner och morgon- samt kvällsmänniskor vet jag att vi har pratat mycket om här i bloggen förut. När jag träffade Fredrik var jag nämligen en människa som absolut inte hade någon som helst rutin när det kom till sömn. Vanligtvis var jag vaken till fem på morgonen och sov sedan en timme och tog mig iväg till skolan. Eller så var jag vaken till två på nätterna, sov två timmar och gick upp vid fyra igen för att åka till jobbet. Det är sjukligt hur mycket jag skadade min kropp med den sömnbristen och idag förstår jag inte hur jag dag efter dag orkade stå på benen. Men det blev en vana, en fruktansvärt dålig vana. Min kropp vande sig vid det sjuka sömnmönstret och sov jag tre timmar någon natt var det som att min kropp var tacksam för den extra timmen med sömn och så var det som att jag piggt flög fram hela dagen.

När jag träffade Fredrik förändrades dock det. När vi började träffas sa han alltid ”Du är alltid vaken när jag är vaken – oavsett om det är sent på kvällen, tidigt på morgonen eller om jag är ute någon natt. Ibland önskar jag att du sov någon gång när jag var vaken”. För Fredrik är nog sömnen det som är mest viktigt i hela världen, och jag kommer ihåg hur vi hade timslånga samtal om mitt beteende. Vi träffades i Mars och flyttade ihop permanent i September, men redan från Juni sov jag mer eller mindre hos honom jämt. Och då började någon slags förvandling av mitt sömnschema. Eftersom att han är hantverkare jobbar han samma tider varje dag, så länge som jag har känt honom har han haft samma larm ställda på sin mobiltelefon. När klockan slog 22:00, då var han antingen på väg till sängen eller så hade han redan somnat i soffan. Och i och med att jag hade respekt för hans rutiner och arbetsliv började jag också gå in och lägga mig vid den tiden. Det hela förenklades nog av att vi bodde i en och en halva på 36 kvadratmeter där sovrummet dessutom inte hade någon dörr. Jag hade inte kunnat röja runt hela nätterna utan att störa hans sömn. Så jag gick också och la mig – i början somnade jag inte förrän runt 02 ändå, men idag – tre år senare så är jag den som vid 21:30 somnar i soffan eller vill gå och lägga mig.

Igår somnade jag så fort jag hade lagt mitt huvud på kudden strax efter 22 och idag vaknade jag redan vid tio i sex trots att jag inte hade ställt klockan förrän vid 09. Bittert försökte jag somna om – men vid strax innan 07 gav jag upp och gjorde morgon på riktigt. Och på något vis känns det fantastiskt såhär i efterhand. Tänk vad sömnvanor kan ändras tack vare en enda person.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s