TAVLORNA I VARDAGSRUMMET

 

Godmorgon! Och titta vad fint det blev med tavlorna i vardagsrummet – jag lovar att ni ska få bättre bilder de kommande dagarna. Men det är faktiskt fantastiskt svårt att fånga konst på bild, speciellt när solen ligger på och reflekterar allt trots neddragna persienner. Jag har ju dessutom möblerat om lite (läs:ganska mycket) i vardagsrummet så det kommer ändå bli en del bilder härifrån.

Igår efter fyra fick jag gå och hämta min lilla skrot på förskolan och det var så mysigt. Hon satt på en skuggig plats på deras gård och spelade gitarr med en utav förskolepedagogerna. Det är tack vare henne mitt barn sjunger nästintill dygnet runt och jag antar att det är många andra barn på My’s förskola som gör detsamma. Om inte det är fint så vet jag inte vad. Vi gick hem och höll oss inne hela kvällen och medan jag stod i köket och förberedde maten lekte My i sitt bollhav, byggde med lego och stod och väntade på pappa i köksfönstret. När han kom hem hade My precis ätit middag och efter lite kramar och gos gick han in och nattade henne. När han kom upp åt vi middag tillsammans och sen hade jag en lite sämre kväll hälsomässigt så jag låg bara i soffan till läggdags.

Idag jobbar jag mellan 07:30 och 15:30, Fredrik hämtar mig på jobbet på väg hem vid 16:00 och innan det hoppas jag kunna springa över till IKEA. Jag ska nämligen inhandla en gardinskena som jag vill sätta i taket i vårt sovrum. Betongtaket ja – så jag kommer nog tycka att det är en fantastiskt dålig idé under tiden vi håller på. Men jag tänkte överlåta det jobbet till min svärfar någon gång då jag är på jobbet. Slutresultatet kommer bli fantastiskt fint iallafall, det kan jag se framför mig. Sen ska vi åka och hämta Lilla My på förskolan och det är verkligen en sådan lyx att få hämta henne två dagar på raken. Mer sånt!

NU HAR LANDET FÅTT SKYLTAR

 
Sedan någon vecka tillbaka är våra frön i marken och nu äntligen har jag satt dit lite egenskrivna skyltar också. Jag köpte flera stycken men de blev My’s nya favoritleksak och nu har jag hittat de lite varstans både inne och ute. Men tre är ju ett magiskt nummer sägs det och det viktigaste var att märka upp i den pallkragen där vi har blandade fröer. Förra året odlade vi morötter, rädisor, sallad, gräslök och persilja och i år är det nästan detsamma. Gräslöken och persiljan är flerårig och har redan kommit upp i år igen, morötterna valde vi att behålla för kaninernas skull, vi valde en annan typ av sallad men trots det – ändå sallad. Däremot har vi tagit bort rädisorna då vi inte alls använde så mycket som vi fick förra året. Första skörden hade vi i sallader, sen blev de bara liggandes i kylskåpet och blev dåliga. Så i år har vi odlat piplök istället. Det är en blandning av gräslök och purjolök och blir förhoppningsvis helt fantastiskt i all matlagning.

 

Förra året satte vi jordgubbsplantorna för tidigt vilket gjorde att de blev frostskadade och aldrig blommade, i år däremot står de i full blom. Vi har en hel pallkrage full så jag hoppas verkligen att det ger någonting i år. Och så har vi Fredriks tomatplantor, hela fem stycken som bor längs med våran husvägg där det ändå blir så varmt att inget gräs kan växa. På kort tid har de växt från taniga bebisar till stora stadiga plantor och det är så kul att se. Jag ska ta bild på dem någon annan dag.

ATT PRYDA HEMMETS VÄGGAR MED

 

Det känns lite sjukt att skriva det här, att vi äntligen har lyckats. I över tre och ett halvt år har jag och Fredrik pratat om posters att pryda hemmets väggar med. Vilket inte är det lättaste, speciellt inte när man är tillsammans med en målare som får panik av spikhål och annat i väggarna. Hade det inte varit för mitt eviga tjatande hade han nog inte haft en enda sak på sina väggar. När vi bodde i vår lägenhet på 37 kvadratmeter inne i Västerås City letade vi som galningar efter posters vi gillade men föll platt varenda gång. Och i lägenheten vi bor i nu har vi betongväggar och behöver hjälp av min svärfar varenda gång vi ska försöka borra upp någonting. Jag kommer ihåg när jag bestämde mig för att vi skulle sätta upp ett armeringsnät på väggen i My’s rum. Jag tror att vi borrade sönder fem borrar och ägnade tre dagar åt det innan vi fick det på plats. Skam den som ger sig! Så, allt som ska upp på väggarna här hemma ger oss lite lätt ångest om man säger så.

Men! Nu har jag bestämt mig för att det inte ska hindra oss och klickat hem de sex godingarna här över. De tre översta ska sitta på en vägg i köket och rosorna och den andra svarta citatpostern ska sitta i vårt vardagsrummet. Citatet från Carrie Bradshaw är ett citat jag har velat ha upp på väggen länge. Det är så mycket jag, och så mycket Fredrik. Vår familj är ett organiserat kaos. Citatet som handlar om tacos har också en speciell plats i mitt hjärta, Fredrik skulle kunna äta tacos tre gånger i veckan och varje gång man frågar honom vad vi ska äta säger han tacos och ler som en skolflicka. ”I was born to be wild but only until 9 pm or so” stämmer också in på honom då det i regel alltid är så att han sover senast 22:00, och det vet alla.

Jag beställde dem igår kväll och har redan idag fått notis om att de har skickats. Så vem vet, de kanske dimper ner på mitt uthämtningsställe redan idag. Då skulle jag bli lycklig. Problemet är att det inte kommer till den närmsta butiken och att Fredrik säger att han tycker att jag kan CYKLA och hämta dem efter 20:00. Idiot. Så, de får väl ligga och vänta några dagar om han ska ha den inställningen. Det är säkert rädsla för de där spikhålen nu igen…

TILLBAKABLICK TILL SÖNDAGSMORGONEN

Jag inleder den här tisdagen med en tillbakablick på vår söndagsmorgon. Fredrik var iväg och jobbade men jag och Lilla My dröjde oss kvar lite extra länge inne i sovrummet. Och vi lämnade inte rummet när vi hade klivit upp ur sängen heller. Jag dammtorkade, vattnade blommorna och My passade på att hoppa från vår säng ner i sin säkert 50 gånger. Hon bjöd på några bakåtvolter och skrattade tills hon kiknade. Ser ni förresten tavlan med hjärtat som står på min sänggavel? Den har @VictoriaJongard gjort till mig. Ibland älskar jag sociala medier och idiotiska killar lite extra, det var nämligen så vi två lärde känna varandra. Hon har verkligen ett hjärta av guld.

Men tisdag var det ja, och jag bjuder er som vanligt på några tidsinställda inlägg idag då jag är iväg och jobbar till 20:00 ikväll. Jag vet inte om jag hatar eller älskar sena stängningspass på mitt jobb. Det finns ingenting som är så tråkigt som att komma hem sent till familjen efter att ha jobbat en hel dag, men kontrollbehovsmänniskan i mig tycker om att vara sist på plats och se till att allting är i sin ordning. Så det är lite tvådelat det där. 

EN SÖNDAGSEFTERMIDDAG HOS KUSINERNA

Herregud vad välbehövligt det var med en ledig helg – trots att jag farit runt överallt och ingenstans. Jag klev av mitt fredagspass 20:45 och åkte direkt hem till min lilla familj. Lilla My sov och snarkade gott i sin säng och Fredrik hade precis tänt grillen. Vi grillade hamburgare, tog en dusch tillsammans och sen kröp jag ner i sängen och ställde klockan på 04:45. I lördags åkte jag och Lisa till Göteborg och hämtade Harry & Prosit och när vi väl kom hem blev det mycket fix i kaninburarna och utehagarna. Hade jag orkat hade jag suttit där ute i trädgården med långöronen hela kvällen, men det blev ganska tidig kväll. I söndags åkte Fredrik iväg och jobbade ett tag och då var jag och Lilla My ute hela förmiddagen. Sedan tog hon en två timmars tupplur innan vi åkte till hennes kusiner och spenderade några timmar i deras trädgård. Jag kommer aldrig någonsin att sluta tjata över hur tacksam jag är över att Fredriks familj finns här nära oss och är med när Lilla My växer upp. My har tre kusiner som hon älskar av hela sitt hjärta och det är så fint. Den yngsta, Lukaz pratar hon om hela tiden, mellanbarnet Zaga får My att skratta som ingen annan och deras äldsta tjej Elize är världens bästa barnvakt.

Under tiden vi var där hann barnen springa ett marathon på gräsmattan, fiska upp bollar ur poolen och äta äppelpaj. Jag passade på att ta bild på äppelpajen och en bild på My & Lukaz när de hade slagit sig ner vid barnbänken med sin äppelpaj. Jag tycker verkligen att bilden på dem två är så fin. Efter några timmar begav vi oss därifrån och på vägen hem storhandlade vi. Sen nattade Fredrik My medan jag sov på soffan och så lagade vi mat tillsammans.

Idag var jag tillbaka på jobbet igen och det med nyvunnen energi efter två dagars ledighet. Jag slutade strax efter åtta och har precis kommit hem. Jag tänkte äta lite middag, växla lite ord med Fredrik och beställa lite posters till hemmet innan jag hoppar i säng.

NÄR MAN ÅKER HELA VÄGEN TILL GÖTEBORG FÖR TVÅ KANINER

 

”Varför åker du hela vägen till Göteborg för att hämta två kaniner, det måste ju finnas kaniner närmare?” Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan sedan det stod klart att jag och familjen skulle förbarma oss över två långöron som då för stunden bodde på två olika platser i Göteborg. Och jag förstår att frågan kommer, iallafall från de som inte är lika insatta i kaniner som jag har varit i hela mitt liv. För oss som fött upp och tävlat i flera år är en resa på fyra timmar inte alls så långt när man har hittat rätt. Skulle det däremot ha varit en hund det hade handlat om, då tror jag att situationen hade sett annorlunda ut. Nog för att hundar är dyrare på marknaden och i regel lever längre, men i mina ögon går det inte att sätta pris på en individ.

När familjens fina Rebell och Ivan otursamt valde att vandra vidare var jag ganska säker på att jag inte ville ha några fler kaniner på ett tag. Samtidigt så är jag en människa som aldrig har levt utan kaniner och således knappt ens vet hur man gör, så en kväll la jag ut ett inlägg i en grupp på facebook som har närmre tio tusen medlemmar, där jag eftersökte kaniner som behövde omplaceras. För det är skrämmande hur många kaniner som inte kan vara kvar i sina ursprungshem på grund av olika anledningar. Att köpa två kaninungar och bidra till den redan allt för stora aveln i Sverige kändes långt ifrån rätt. Bara på några dagar fick jag över 100 svar från människor i vårt avlånga land, och det var speciellt två stycken jag fastnade för. Happiness Metallic Sunburst även kallad Harry som är en 50% rex och 50% hoppkorsning. Och Rösbogårdens Bella även kallad Blixten som även hon är en blandras med rex i sig men även dvärgvädur och löwen. Och när jag väl bestämmer mig för saker, när det känns rätt – då gör jag slag i saken. Jag sökte i två veckor efter människor som skulle åka sträckan Göteborg-Västerås, Göteborg-Stockholm eller Göteborg-Örebro och tänkte att, det kan väl inte vara så svårt att hitta. Men det var det. Däremot har jag världens finaste vänner så min vän Lisa erbjöd sig att följa med på en liten roadtrip så vi kunde hämta hem långöronen och så blev det. Klockan sex i lördags morse satte vi oss i bilen och klockan tre var vi hemma igen efter att ha kört tur och retur till Göteborg.

Harry kommer att fortsätta omnämnas som Harry här i bloggen medan Rösbogårdens Bella har fått sig ett nytt namn. Lilla My har nämligen döpt henne till Prosit. Och My är så överlycklig över att ha kaniner här hemma igen. Det är vi allihopa, men My’s lycka är så överväldigande att man behöver ta ner henne på jorden ibland. Harry ser ni på bilden här över med sin fantastiska gulsvarta mantelteckning, familjens egna lilla hockeykanin. Och Prosit kanske ni hunnit se på min instagram, en ståtlig 2,5 kilos vit kanin precis som i sagorna.

WEEK 22

/Moodboard Week 22/

Sista majveckan för år 2018 är här och det kliar ordentligt i mina inredningsfingrar ska ni veta. Jag planerar att möblera om i vardagsrummet, vill köpa fler möbler till vår trädgård, sätta upp tavlor på hemmets alla väggar och köpa nya inredningsdetaljer. Allt det här kommer inte att hända den här veckan, kanske inte ens kommande månad, eller månaden efter det, men jag tänkte låta kreativiteten flöda den här veckan och iallafall skissa på alternativ. Det får mig att må fantastiskt bra. Och det är ju det livet går ut på – att göra saker man mår bra av.

I lördags satte jag mig i bilen med min fina vän Lisa och åkte hela vägen till Göteborg för att hämta två nya familjemedlemmar. Prosit och Harry – familjens nya kaniner. Och mycket den här veckan kommer handla om dem. För det är inte världens enklaste sak att bygga upp tillit och trygghet hos en kanin. Harry är världens socialaste och keligaste lilla kanin och har funnit sig alldeles perfekt här hemma. Prosit är en försiktigare kanin i grunden så där blir det nog en hel del godsaker för att smöra lite. Jag ser fram emot alla stunder ute i trädgården med våra nya älsklingar.

Maj tar slut och Juni gör entré och det är någonting som jag har längtat efter. Av många olika anledningar. Men det kommer också betyda kaos ett tag framöver. Många gamla kollegor slutar och inte tillräckligt många nya har hunnit börja och än vet jag inte riktigt hur många jobbtimmar det kommer innebära att jag får göra den här helgen som kommer. Men jobba är inte allt jag kommer att göra, det vankas nämligen lite festligheter till helgen också. Kul!
Be happy – it drives people crazy.

Tre inlägg att se fram emot på bloggen den kommande veckan
– VÅRA TOMATPLANTOR
– EN LEDIG HELG
– GRÖNKÅLSPASTA

BLAND BADBOMBER OCH KÄRLEK

Det är en ynka arbetsdag kvar innan jag får ha en helt ledig helg på jag vet inte hur länge. Idag jobbade jag fram till 15:30 och sen åkte jag hem och gick och hämtade lillskroten på förskolan. Fredrik var iväg på extrajobb men var hemma ganska snabbt igen så ikväll fick vi slå oss ner vid köksbordet hela familjen och äta middag ihop. Förr i tiden hände det verkligen aldrig, nu sedan vi flyttade ihop igen har vi blivit bättre och bättre på det. Det är lite både och det där, det är fantastiskt att äta middag alla tillsammans men vissa dagar är kvällens bästa stunder då Lilla My redan sover och jag och Fredrik kan äta middag på tu man hand.

Efter middagen nattade Fredrik My och efter att jag hade städat undan i köket och i vardagsrummet rullade jag faktiskt ut yogamattan och tränade lite. Det blev ett snabbt men intensivt pass med incline push-ups, glute bridges, sit ups, abdominal cocoons och superman raises. Perfekt att göra hemma en kväll. Efter träningen fick jag en liten stund för mig själv så att jag kunde gå igenom min mejlinkorg, lite bloggkommentarer och samarbetsförfrågningar och sen kom Fredrik upp. Då tände vi ljus, fyllde upp vårt jacuzzibadkar och hämtade varsin öl och cider och sjönk ner i vattnet. Världens enklaste men mysigaste sak om man bara tar sig tiden såhär mitt i vardagen. Där skålade vi för vårt föräldraskap, vår relation och allt vi tar oss igenom i livet just nu. Sen pratade vi om allt mellan himmel och jord innan vi gick upp.

Här om dagen fick jag en liten present av hon som äger The Body Shop i samma galleria som jag jobbar, och i den presenten fanns bland annat lite badbomber. Som jag såklart tog tillfället i akt och använde. När man var yngre var badbomber, badskum och annat det lyxigaste man visste, sen försvann allt sådant där ut när man blev vuxen. Tråkigt och onödigt. Jag ska gå och inhandla minst tio badbomber här någon dag. Och sen tänker jag ha som mål att unna mig minst en sådan här kväll i veckan.

HEKTISKT PÅ BÅDE BORTAPLAN OCH HEMMAPLAN

 

Det är torsdag och med facit i hand blev den här veckan lite väl övermäktig att orka med. Jag har tappat räkningen på hur många dagar jag har jobbat i rad och hjärncellerna börjar bli riktigt riktigt trötta. Därför har bloggningen också uteblivit sedan i tisdags. Jag har jobbat många timmar och gjort ännu mer när jag väl har kommit hem på kvällarna. Igår till exempel, då sådde vi nytt gräs längs med husväggen, satte igång vattenspridaren, skötte om våra odlingar och gjorde iordning både fackburar och utehagar till kaninernas ankomst på lördag. Efter att jag hade nattat Lilla My drog jag en sväng med dammsugaren och när jag landade i soffan vid 21 bytte vi snabbt till sängen för vi var ändå för trötta för att hålla oss vakna.

Förra året gallrade jag bort massa minimorötter så att de andra morötterna kunde växa ordentligt. Åh, det är så mysigt att det är den tiden på året igen. Om två dagar har vi två långöron här hemma igen och det gör mig så lycklig. Ett hem utan djur är inte ett riktigt hem. Jag ser framför mig hur vi ska spendera långa dagar och sena kvällar ute i trädgården, mata kaninerna med egenodlade morötter och bara ha det fantastiskt. 

OM FULSÖTA KUDDAR OCH VUXENLIVET

 

Har ni sett något så fulsött i hela ert liv? Inte jag iallafall. Den här kudden fick jag av några goda vänner som har butiken Holly inne i Erikslunds Shoppingcenter och jag bara ÄLSKAR den av hela mitt hjärta. Bäst är den när baksidan står synlig i fåtöljen, jag älskar ju sådana här lite ”udda” inredningsdetaljer, speciellt när de kanske egentligen är tänkta i barnrummet men hittar in i andra rum i hemmet helt naturligt. Det mest udda är att den faktiskt är förbannat skön också, jag menar – visst ser det ut som världens obekvämaste kudde? Det är det inte. Av en slump kom jag underfund med att den både är skön att ha precis under nacken när man kollar på tv och även i ryggslutet. Win!

Det är snart dags för mig att sätta mig i bilen mot jobbet och jobba av ett 07:30-15:30 pass, Fredrik kör mig till jobbet innan han ska bege sig av mot sitt och efter att jag har slutat ska jag faktiskt träffa Lova. Gud, jag kommer inte ens ihåg när vi sågs sist och det är skandal. Men det är verkligen svårt att hitta tid för sina vänner när man jobbar, har en familj och ska hinna med massa sjukhusbesök som grädde på moset. Jag har funderat på det där ganska länge. När man var yngre hade man hur mycket tid som helst för vänner och tyckte att det var konstigt att ens föräldrar inte hade tid för sina vänner så ofta. Nu vet jag varför.

Det är fortfarande rätt få människor i vår umgängeskrets som har barn och familj, och absolut inga som kämpar med alla sjukdomar som vi gör. Inte heller några som jobbar så kopiöst mycket som både jag och Fredrik gör i omgångar, och jag har märkt att många har svårt att förstå hur många puckar vi verkligen har i luften. Och att en ledig kväll hemma är få förunnat. Många gånger har jag fått höra att jag inte prioriterar mina vänner, men just nu finns det inte ens plats för prioriteringar i mitt schema. Många veckor handlar det bara om att få ihop alla måsten.