DET ÄRLIGASTE OCH JÄVLIGASTE INLÄGGET JAG NÅGONSIN SKRIVIT

Jag samlar kraft, styrka och mod för att påbörja det första inlägget sedan onsdagen den 18 april. Och så kommer tårarna, och ångesten. Dödsångesten. Jag funderar fram och tillbaka på om jag för första gången någonsin ska vara hundraprocentigt uppriktig om de sjukdomar jag bär på och vad jag har varit med om de senaste elva dagarna. Men så kommer jag på att, det kan jag inte. För jag har inte ens pratat med mina nära och kära om hur det ligger till. Jag har begränsat det riktigt jävliga till min livskamrat och en utav mina allra närmsta killkompisar. Där tar det stopp, för sedan vet jag inte längre hur jag ska sätta ord på min livssituation. På min sjukdomsbild.

Sanningen är den att jag bär på två obotliga sjukdomar. Och sanningen är att jag sedan ett tag, ett väldigt långt tag tillbaka har tre utav mina organ på en lista för transplantation. En liten dosa finns inopererad intill mitt hjärta för att dygnet runt mäta mina hjärtslag och slå larm om någonting går fel. Och lungkapaciteten i den här kroppen når för tillfället inte ens upp till 50%. Jag är den där patienten som läkarna säger ”jag beklagar” till och patienten som äter över 30 piller på en dag för att min kropp ens ska kunna bära mig framåt. Jag har åkt ambulans fler gånger än vad jag har flugit flygplan och egentligen borde jag vara sjukskriven på hundra procent, kanske resten av mitt liv.

Måndagen den 16 april dök plötsligt en ljusglimt upp i min sjukdomsbild och två ingrepp planerades in. Ett onsdagen den 18 april, den dagen då vi senast hördes av. Och ett fredagen den 20 april. Men båda två fick negativ utgång. För att min kropp var för svag. Mitt i allt det här fick jag också beskedet att det lilla livet jag burit i min mage i tio veckor hade 0% chans att överleva. Med Lilla My fick vi 5% chans på en fullgången graviditet och en bebis, den här gången fanns det inga procent alls till vår fördel. Så fredagen den 20 april genomgick jag mitt livs första abort.

Mitt i allt det här finns min, om fyra månader – tvååring som inte heller hon har privilegiet att vara frisk. Exakt vad som är fel vet vi inte än. Den resan fortsätter sedan ett år tillbaka. Och jag hoppas att vi snart får svar. Att livet snart kan bli bra för våran del. Att den här familjen får lite andrum.

Att höra att läkarna inte kan göra någonting mer just nu. Att allt vi kan göra är att vänta, och vänta och vänta. Det är en käftsmäll. De senaste veckorna är den största förlusten jag genomgått i livet sedan i december 2009 då jag förlorade min pappa. Men det är alltid en vinst att komma hem till Lilla My och hennes pappa. Det är alltid en vinst att förstå att vi är en familj igen. Jag har ingen aning om hur vi ska ta oss framåt just nu, men jag vet att vi löser det. Vi tre. Och den första maj kommer det här inlägget inte längre ligga överst på bloggen, då tänkte jag riva av den sedvanliga moodboarden och bucket listen för den kommande månaden. För trots att livet är tufft måste man fortsätta leva.

UTEPLATSEN SKA FÅ LIV IGEN

 
 

Nu när plusgraderna har kommit tillbaka på allvar, solen står högt på himlen och saker och ting börjar slå ut kan jag inte låta bli att drömma mig ut på uteplatsen. I skrivandets stund är gräset fortfarande mer brunt än grönt och vi har både flyttkartonger och en julgran utslängd på gräsmattan. Grillen är fortfarande övertäckt och våra utemöbler bor under en enorm presenning och så vill vi ju inte ha det. På grund av operationerna som blir av i veckan så vet jag inte riktigt om jag kommer ha någon möjlighet att göra fint där ute men jag hoppas. Om jag på lördag kväll kan tända grillen och slå mig ner under parasollet, då har jag gått i mål. Blir det inte så så är det inte hela världen det heller. Men drömma kan man ju göra.

Den stora frågan i år är vad vi ska plantera i vårt lilla land. Förra året planterade vi jordgubbsplantorna för tidigt så frosten och kylan tog dem. Rädisor hade vi gott om, sallad och kryddor också. Morötterna orkade vi inte ge så mycket kärlek så det blev bara några små. Jag och Fredrik måste prata ihop oss med varandra och komma fram till något bra. Det är vårt minsta problem nu, men det är ju mycket roligare att ta tag i de bra sakerna istället för de mindre bra. 

EN MORGON I SLOW MOTION

 

Klockan är 08:51 och jag har precis kommit tillbaka hem efter att ha lämnat Lilla My på förskolan. Vi har haft en mysig morgon i slow motion där vi bara legat i soffan och kollat på barnprogram och sjungit. Barnkammarbokens filmer på youtube där de både dansar och sjunger har blivit en favorit för vår tjej. Och det är fantastiskt hur mycket hon lär sig. Hjulen på bussen, blinka lilla stjärna, en kulen natt, lilla snigel och andra sånger kan hon nästan utantill nu – med rörelser till. Det är häftigt att sitta bredvid och se allt.

Klockan 15 idag ska jag vara på jobbet så nu har jag några timmar på mig att få ordning på min mejlinkorg, mina samarbeten och viktiga samtal både inom jobb och hälsa. Det är tusen puckar i luften samtidigt men det är ju så jag trivs bäst. Men först ska jag ladda upp med lite grekiskt lantbröd och en varm kopp te så jag orkar fram till lunch. 

TIO MINUTER I TRÄDGÅRDEN

 

Klockan börjar närma sig åtta och jag har precis varit ute och tagit vara på kvällen i trädgården. Bara tio minuter ute i friska luften i värmen kändes härligt. Jag var uppe riktigt tidigt imorse och gjorde fem timmar på jobbet innan jag åkte till sjukhuset för operationsplanering. Jag som är van vid långa vårdköer och andra väntetider blev minst sagt chockad när det bokades in nya tider redan nu på onsdag och fredag. Så jag fick sätta mig och pussla om lite i veckans schema. Fredrik åker ju till Italien på fredag och efter operationen vill jag helst inte vara själv med Lilla My så min mamma kommer hit redan på torsdag kväll och blir kvar över helgen. Det känns tryggt.

Efter sjukhusbesöket åkte jag hem och så gick jag och hämtade Lilla My på förskolan. Hon hade haft en tuff dag med sin odrägliga hosta så det blev tidig nattning ikväll. Redan 18:20 så låg hon inne i vårt sovrum och snarkade som en liten gris. Ett uppvaknande med andningsuppehåll och kaskadspyor har vi dock hunnit med. På tal om det så pratade jag med hennes läkare idag och han är nu redo att lämna över oss till gastrospecialister för röntgen av lungor, magsäck och magmun. Något är ju på tok där inne i hennes lilla kropp.

När jag kom upp efter att ha nattat Lilla My stod det tacos framdukat i vardagsrummet och nu håller jag & Fredrik på att kolla ikapp Biggest Loser som startade för en vecka sedan. Imorgon börjar jag inte jobba förrän 15:o0 så vi ska försöka sova lite längre än vanligt, äta god frukost och busa innan vi går till förskolan.

GODA VANOR

 
Visst känns det som att livet ibland bara är en blandning av bra och dåliga vanor? Det tycker jag iallafall, åtminstone ibland. Kanske är det för att det är så lätt att dela in saker man gör i sitt liv i fack. Och i mitt liv finns det inget fack som ligger mitt emellan bra och dåligt. Det är antingen svart eller vitt. Det fina med vanor är dock att de är föränderliga. Att man kan ändra sig – om man vill. Förr åt jag verkligen aldrig frukost, det blev en dålig vana att ha en tom mage fram till lunch eller i värsta fall middag. Nu är frukosten min dags viktigaste mål och helt ärligt så förstår jag inte hur min kropp tog sig fram utan det bränslet förut. Det var i samband med graviditeten och graviditetsillamåendet som jag började äta frukost och bröt den dåliga vanan. Samma sak är det med mina naglar, förut bet jag ner de på ren rutin varje gång var orolig eller stressad, nu är det bland den viktigaste vardagslyxen jag unnar mig. 500 kronor i månaden är nästan gratis när jag tänker på hur fin och bekväm jag känner mig med mina akrylnaglar. Här för en vecka sedan bytte jag ut taupefärgat mot ljusrosa och det passar så bra ihop med att sommaren äntligen är på väg. 

WEEK 16

/Moodboard Week 16/

2018 års vecka 15 blev en lycklig men hektisk vecka. Ibland kändes det som att jag bara slets mellan jobb och flyttkartonger och aldrig riktigt hann landa. Inte förrän igår. Efter att Lilla My hade somnat lagade jag mat, tände ljus och bara var tills Fredrik kom hem från hans hockeyresa till Västervik. Jag fick några timmar att bara landa i all lycka och känna mig hemma och just nu känns det som att jag kommer kunna leva på den stunden hela kommande vecka. För nu breder vecka 16 ut sig framför mig. Och den bjuder på både det ena och det andra.

Först och främst blir det jobb måndag till fredag med en rejäl mjukstart. Idag jobbar jag bara mellan åtta och ett på grund av ett inplanerat läkarbesök. Och imorgon gör jag bara fem timmar med start klockan tre. Visst – det blir en sen kväll men jag har en hel dag att ta vara på innan dess. Jag ser fram emot att ta en sovmorgon med Lilla My och sedan traska till förskolan när vi själva känner för det.

Efter fem arbetsdagar väntar faktiskt en ledig helg, och det ska bli skönt – trots att det är en ofrivillig sådan. Fredrik åker till Italien med jobbet fredag-måndag och jag har tagit ledigt för att vara med Lilla My såklart. Det blir en riktig tjejhelg och jag hoppas faktiskt att vi ska kunna inviga grillen då. Eller iallafall inviga utemöblerna för i år. Jag har nämligen som mål att röja upp i trädgården den här veckan. Nu är det ordning och reda inne, nu är det dags att det blir ordning och reda ute. Snart måste vi ju plantera också om vi ska kunna skörda något i sommar.

Bloggen som har varit åsidosatt ett tag kommer att få lite nytt liv och jag har även lite erbjudanden till er som kommer i slutet av veckan. Tre inlägg per dag är som vanligt målet och det känns faktiskt som att jag kommer kunna leverera det.

MIN FAMILJ ÄR HEL IGEN

 

Det är söndagen den 15 april och jag har precis packat upp den sista flyttlådan innehållandes mina egna ägodelar. För en vecka sedan hände det, det som jag i min vildaste fantasi de senaste månaderna inte vågat hoppats på. Min familj blev hel igen. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om en familj som hade gått sönder, jag skrev att min familj hade gått sönder. Sedan dess har ni kunnat följa mig i både glädje och sorg efter en separation och i kampen om att få ihop vardagen där vi föräldrar inte levt ihop och där Lilla My har bott hos oss varannan vecka. Förra fredagen blev min familj hel igen.

Det är söndagen den 15 april och jag har precis gått i mål efter en vecka av långdragen flytt. Hela mitt liv är tillbaka i den lägenheten som jag och Fredrik äger tillsammans, varenda liten pryl är uppackad och vi är lyckligare än någonsin. Det är nästan så att jag blir irriterad på mig själv för att jag är så lycklig. Våran separation har verkligen gett oss perspektiv på saker och ting och jag kommer nog för all framtid att hävda att det är den bästa som har hänt oss. Vi var fast i en vardag där allt vi sa var elaka ord och där stressen tog över. Nu är vi personerna som väcker varandra mitt i natten bara för att få säga ”jag älskar dig” och sedan somna om.

Det är söndagen den 15 april och jag kan säga att vi tre blev ett lyckligt slut som aldrig kommer att ta slut.

WEEK 15

/Moodboard Week 15/

Efter en vecka borta från jobb, ansvar och måsten är det dags att ta tag i livet igen. För tillfället råder det fullständig kaos i mitt privatliv, och jag lovar – jag kommer dela med mig av det här framöver. Det blir dock inget av det just nu. Jag vet att allt i slutändan kommer att bli så fruktansvärt bra, så fruktansvärt fint. Men livet är grymt det sättet, när man gör en person lycklig gör man oftast en annan besviken och olycklig. I slutändan måste man nog ändå göra det som känns bäst för en själv. För i slutändan är det ju bara sig själv man måste leva med resten av sitt liv.

Den senaste veckan har gjort mig gott, men den har också drivit mig till vansinne. Av alla svåra saker här på jorden har jag nog allra svårast för att bara stänga av och ta det lugnt. Jag är van vid att ha 150 puckar i luften och jonglera så mycket att jag knappt hinner med att andas. Och det är nog också då jag mår som bäst – när det är fart och fläkt och jag känner att jag fyller någon funktion och uträttar något. Så det ska bli skönt att gå tillbaka till mitt heltidsjobb nu imorgon. Sen är nästa lediga dag inte förrän på söndag.

Jag jobbar många tidiga pass den här veckan och ser verkligen fram emot att få hämta Lilla My från förskolan och spendera mina eftermiddagar och kvällar med henne. Hon är den coolaste, roligaste och bästa personen jag vet och det är verkligen en sådan lyx att få vara just hennes mamma. Några kompisdejter, lite hockey och lite fotboll ska jag också fylla min vecka med. Sen är den fylld till bredden. Don’t feel guilty for doing what’s best for you. Det är ett viktigt citat att ta med sig den här veckan.

STOCKHOLM I MITT HJÄRTA – FAST ÄNDÅ INTE

 
Efter en hektisk dag bland sjukhuskorridorer och djupa suckar har jag äntligen slagit mig ner vid köksbordet i det hem som min familj har haft i sin ägo i 27 långa år. Det är rätt fantastiskt ändå – att min dotter nu leker i den lekparken som jag lekte i när jag var liten. Innerst inne är jag en person som inte har mycket till övers för sentimentala påhitt, men någonstans på ytan tycker jag ändå att det är lite vackert. Min mamma står vid spisen och lagar middag, såsom hon alltid har gjort och nyss vinkade jag till en granne som sett mig sedan jag var nyfödd. Jag kommer aldrig någonsin att flytta tillbaka till Stockholm igen, men OM jag någon gång i livet blir tvungen att göra det så skulle jag flytta tillbaka hit. För den här delen av Stockholm kommer alltid att vara det som känns mest hemma i den storstaden som jag på riktigt verkligen hatar.

 

Efter dagens alla äventyr är det bara upploppet kvar – god mat med kvinnan i mitt liv, slötittande på tv och en god natts sömn. Morgondagens problem är många många timmar bort.

FRUKTSALLAD OCH VÅRREGN

 

Fruktsallad med glass – finns det någonting i hela världen som är så fantastiskt som det när värmen börjar krypa sig på? Jag tror inte det. I måndags kom min fina Lova över och hängde hos mig i några timmar på eftermiddagen och då bjöd jag på just det. Jordgubbar, bananer, satsumas, gröna äpplen och passionsfrukten gifte sig med den godaste vaniljglassen jag vet. Choice vaniljglass gjort på soja som dessutom får min känsliga mage att hurra.

Idag är det inte lika fint väder ute som det var i måndags, men vet ni? Jag njuter likväl. För regnet är tillbaka. Det smattrade mot rutorna imorse när jag vaknade och jag passade på att ligga kvar extra länge i sängen och lyssna på det. Nu har jag dock tagit mig upp och börjat stressa lite. Ett dygn i Stockholm väntar nämligen. Först blir det lite provtagningar på Karolinska Sjukhuset som förr i tiden var som mitt andra hem, och sen ska jag passa på att träffa min mamma också. Både nytta och nöje.