ÄNTLIGEN HAR DET HÄNT

 

Kommer ni ihåg min BUCKET LIST FÖR FEBRUARI? En utav målen på den listan handlade om att få upp saker på väggarna. Under punkten skrev jag att det har varit ett mål under så så lång tid och att jag inte ens trodde att jag skulle uppnå det den här månaden heller. Men nu har det hänt. Med en ynka dags marginal har jag faktiskt fått upp lite saker på väggarna. Jag satte upp en spegel i sovrummet och här över ser ni en labyrinthylla och en tavellist som sitter på samma vägg som köksbordet står på. Och jag är så nöjd att jag nästan får tårar i ögonen.

Jag har så länge jag kan minnas tittat på en labyrinthylla från Bruka Design. Den jag kollade på hade måtten 80x80x12 och jag vet inte hur många gånger jag suktat efter den när jag besökt Åsby Hem & Trädgård här utanför Västerås. Den från Bruka Design kostar dock lite så jag har dragit mig för att köpa den. Och tur är väl det! Igår hittade jag nämligen den ni ser här över på MIO. Den heter Elis och är visst lite mindre med sina 60x60x12 men också fruktansvärt mycket billigare. 699:- ligger den på och med en saftig rabattcheck på 300 kronor behövde jag bara betala 399:- för den. Och så hittade jag en tavelhylla för 49:- som också fick följa med hem.

Nu väntar det allra roligaste – att inreda hyllorna. Som ni vet så älskar jag att ändra om på mina fönsterbrädor och i min bokhylla. Jag ser framför mig hur de här hyllorna också kommer att vara under ständig förändring. Så fint.

OM ATT VARA AVUNDSJUK PÅ SITT BARN

 

Får man vara avundsjuk på sitt barns skosamling? Jag är det iallafall. 18 månader gammal och här över ser ni tre par ur hennes redan fantastiska skosamling. Tre par Stan Smith från Adidas bara sådär. En svart modell, en vit originalmodell med gröna detaljer och så kanske de mest fantastiska som vi fick i gåva när hon var liten: ett par med egentryckt text. På ena skon står det Gnaget och på andra skon står det Hovet. Hur jävla fantastiskt är inte det?

Nu längtar jag bara till våren. Tills när gruset sopas bort från gatorna och och jag och Lilla My får ingiva paren här över. Vi kommer gå längs med gatan i matchande skor, med håret i varsin hästsvans och bara hitta på massa sattyg. Men det är ett tag dit och tills dess förgyller skorna bokhyllan i vardagsrummet genom att bara stå och se snygga ut.

BLAND MINUSGRADER OCH TRÖTTA ÖGON

 

Jag välkomnar denna tisdag med gäspningar, grus i ögonen och en enorm önskan om att jag bara fick dra täcket över huvudet igen. Jag jobbade 10-18:30 igår och fick sedan ett break för en och en halv timmes middag innan jag skulle vara tillbaka på jobbet igen för personalmöte. Mötet drog igång 20:00 och en timme senare sprang vi ut genom centrumet innan det larmades. När jag kom hem tog jag av mig kläderna vid sängkanten och kröp ner under täcket och somnade som en stock.

Men trots att jag har sovit nio timmar känns det som att jag har fått två minuters sömn. Jag antar att det reder ut sig under dagen, eller nu när jag ska traska mot jobbet i -12 grader, men just nu känns dagen evighetslång. Jag jobbar 11-20 och ikväll hoppas jag verkligen att jag ska orka vara uppe en stund och ta itu med lite grejer här hemma. När man bara sover mellan jobbpassen känns det som att man lever på jobbet och trots att jag på något vis älskar det så är det såklart inte hållbart i längden.

WEEK 9

/Moodboard Week 9/

Efter en och en halv vecka med Lilla My här hemma är det dags för mitt lilla troll att bo hos sin pappa. Och på grund av mitt jobb fallerar tre-dagarsupplägget även denna vecka. Det betyder inte att jag inte ska träffa min dotter på en hel vecka, men nästa gång hon ska sova här hemma blir på söndag eller måndag. Och det känns i hjärtat. Ändå känner jag mig så lyckligt lottad över att jag vet att hon har det fantastiskt hos sin pappa. Och jag är så glad över att jag aldrig behöver känna minsta lilla oro när hon är hos honom. Vi har redan nu på förhand bokat in en kväll i veckan och en dag i helgen då vi ska umgås alla tre igen. Och det ser jag fram emot så mycket.

Att det inte är mammavecka betyder dock inte att jag ska ligga på latsidan. För kalendern är full likväl. För det är under de dagarna som My inte är här som jag ska försöka hinna med allt det där som jag inte hinner med när det bara är hon och jag. Den här veckan jobbar jag stängning tre av fem arbetsdagar och imorgon när jag egentligen ska gå hem 18:30 så har vi personalmöte vid 20:00, så det är ingen idé att åka hem emellan. Jag har dock varit lite smart och bokat in en middag i glappet där emellan. Så det blir nog en fin kvalitetstid.

Sena stängningspass innebär dock sovmorgnar och tid att träna. För jag tänkte att jag skulle mixa lite av det innan jobbet. Någon dag ska jag bara ligga kvar i sängen och dricka te, och några dagar ska jag ge mig ut i kylan tidigt trots att jag inte måste för att riva av ett pass på gymmet. Det gäller att hitta en balans där emellan. 50% vila för att orka och 50% ansträngning för att bli starkare både mentalt och fysiskt. Det blir nog en bra vecka.

Tre inlägg att se fram emot på bloggen under den kommande veckan
– OM ATT VARA AVUNDSJUK PÅ SITT BARN
– ETT STYCKE NATTLAMPA
– ONSDAGSLISTAN

KÄRLEKSKONTOT ÄR FULLT

 

Älskade underbara måndag. Efter att halvt ha stressat oss igenom slutet på förra veckan som avslutades med en jobbsöndag så behövde vi den här dagen. Det var planeringsdag på förskolan idag och jag hade av en slump en ledig dag från jobbet så idag har vi hängt i pyjamas hela dagen. Eller ja, blöja för My’s del. Jag tror att det är det bästa mitt barn vet, att bara glida omkring i blöja och hitta på rackartyg. Som på bilderna här över när hon har hoppat upp på pallen i sovrummet och står och skriker på bilarna utanför och drar i persiennsnörena.

Natten till idag var krånglig, gnällig och bökig och vi har inte knappat ihop många minuters sömn inte. Därav har dagen också inneburit en hel del humörsvängningar men det har blivit mycket skratt, kramar och glädjeskutt också. Vi har passat på att rensa både min och My’s garderob och fått ihop två stora sopsäckar med kläder vi ska skänka bort och för en gångs skull föll hela ”kanske”-högen direkt i sopsäcken. Det är så skönt att garderoben bara består av kläder, skor och väskor som jag älskar att använda. Det är ju så det ska vara. Vi invigde vår nya dammsugare och gjorde rent till kaninerna som fick skutta många varv i lägenheten. Sen bjöd vi hem Fredrik på lunch och Lilla My var så glad över att få äta med oss båda två. Jag har tvättat både kläder, handdukar och sängkläder och vi har målat, dansat och pysslat massor. Både nytta och nöje med andra ord.

Trots att jag är helt slut efter den här natten och den här dagen så har jag kunnat tanka på med både kärlek, lycka och energi och det kommer ta mig långt den här veckan. Imorgon är vi tillbaka till verkligheten igen med förskola och jobb.

OM TIDEN NÄR MAN ÄR ENSAM

 

När man går från att vara två föräldrar i ett hushåll, till att vara en förälder i ett hushåll måste man någonstans på vägen bli ödmjuk när det kommer till tiden. Så är det speciellt för min del som dessutom flyttat längre bort från både förskola, bvcmottagningar och andra saker som har med Lilla My att göra. Fredrik och jag var så otroligt bortskämda när vi bodde tillsammans. Det tog en minut att gå till förskolan, 40 sekunder att traska bort till BVC och Öppna Förskolan såg vi till och med från vårt fönster. Och det ligger någonting i att man inte uppskattar det man har förrän man har förlorat det. Som det ser ut just nu bor jag egentligen inte så långt bort från vår förra bostad. Med bil klarar man av vägen på under tio minuter, men för mig blir det desto bökigare. En 20 minuters promenad till bussen som sen tar 10 minuter. Ingen big deal egentligen – men applicera sedan på att det tar mig en timme från förskolan till jobbet och att jag oftast börjar 07:30. Det blir många tidiga morgnar och trots att Fredrik ofta hjälper mig med lämningar så blir det tidigt de dagarna han inte gör det. Och då handlar allting om hur väl förberedd man är.

Som Lilla My’s kläder till exempel. Det är världens enklaste förberedelse och kanske inte alls så krångligt att ställa sig med på morgonen. Men jag tjänar ändå in tid på att hänga fram allt kvällen innan. Då behöver jag inte ens fundera över vad hon ska ha på sig, jag behöver inte riva i hennes lådor och slita i galgarna. Igår kväll hängde jag fram en vit body, en helt fantastisk beige kofta med luva, svarta byxor och vita strumpor till min stjärna. Och det var så skönt att de hängde där när vi kom upp imorse.

TACKSAMHET OCH MAMMAVECKA

Alltså wow – vet ni att den här bloggen är bland det bästa som har hänt mig? Att ni alla bloggläsare är bland det bästa som har hänt mig? Responsen jag har fått på mitt förra inlägg där jag berättade om vår separation har varit överväldigande. Jag har mer eller mindre gråtit av tacksamhet över varje kommentar. Och när det har känts extra tufft och jag har känt mig lite extra ensam har jag tagit upp kommentarsfältet och läst allting igen. Jag har funderat över hur jag någonsin ska kunna tacka alla er och när jag försökt tacka genom svarsfunktionen har alla ord känts så fjuttiga. Men jag ska börja med att svara varenda en utav er, för i mina ögon är ni värda hela världen.

Idag börjar det jag har levt på i en och en halv vecka, min mammavecka. Ursprungsplanen är att vi ska ha Lilla My tre eller fyra dagar var och sedan byta eftersom att hon är så liten men den senaste veckan och den kommande veckan ser lite annorlunda ut. My och hennes pappa åkte ju en vecka till Sälen och när de kom hem hade jag tuffa och sena arbetspass framför mig. Nu lugnar det ner sig lite på jobbfronten för min del och växlas upp lite för My’s pappa och eftersom att jag inte har haft henne på så lång tid blir hon här hos mig fram tills nästa onsdag. Planen är dock att vi ska ses i slutet av veckan 0ch spendera tid ihop hela familjen, för allas skull. Jag kommer aldrig någonsin ta ifrån min dotter hennes pappa och rättigheten att träffa oss båda två samtidigt.

För övrigt så känns det så avtrubbat att kalla min föredetta sambo enbart för My’s pappa. Sambo var ett fint ord och jag har nog aldrig benämnt honom med förnamn här i bloggen tidigare. My’s pappa låter från min sida så avskalat. Så jag tänkte att jag skulle benämna honom som Fredrik i fortsättningen. För det är vad han heter. För trots separationen är han så mycket mer än bara My’s pappa i mina ögon. Här över i texten benämnde jag oss som en familj, och det kommer jag nog fortsätta göra. För det är så jag ser oss fortfarande. Vi är My’s familj och ingenting är viktigare än det.

På tal om allt och ingenting – ser ni minisemlan här över? Den har jag faktiskt gjort helt själv. Igår var det fettisdagen och jag gjorde några hundra semlor under mitt arbetspass. Semlorna fick otroligt mycket beröm och när jag stängde för dagen tog jag med mig två små vaniljsemlor hem till mig själv. Man måste ju prova sina egna mästerverk.

MIN FAMILJ HAR GÅTT SÖNDER

Ibland går familjer sönder. Ibland är föralltid inte ett för all tid. Ibland tar saker slut, saker som var menade att vara för evigt. Den här gången var det min familj som gick sönder. Den här gången var det jag som förlorade

Visste ni att mitt liv har varit en enda stor mörkläggning sedan i Oktober? En mörkläggning för att dölja ett förhållande som gått i kras. Lögner för allt och alla för att själv försöka landa i att mitt föralltid inte blev ett föralltid. Mitt föralltid varade i tre år, mitt föralltid gav mig Lilla My men sen tog det slut. För fyra månader sedan packade jag ner hela mitt liv i flyttkartonger. För fyra månader sedan packade jag också ner halva min dotters liv i samma kartonger och stämplade henne som ett skilsmässobarn. Och de senaste fyra månaderna har jag ljugit för alla jag träffat. Förskolepedagoger, vänner, familj och er bloggläsare. Jag har raderat kommentarer som dykt upp för att jag börjat omnämna min sambo enbart som ”My’s pappa” och så har jag ljugit lite till. Vridit och vänt på meningar här i bloggen för att inte försäga mig, skrivit ner halva sanningar och tagit närbilder på min inredning för att man inte uppenbart ska kunna se att det är olika lägenheter. Men nu är det dags att riva muren och tala om vad som händer bakom stängda dörrar.

Jag älskar honom. Han älskar mig. Men det är inte tillräckligt. Sveken och de hårda orden blev för många till slut.
Min familj har gått sönder.

ALLA HJÄRTANS DAG ÄR PÅ INGÅNG

I samarbete med Partykungen

 

Inför Lilla My’s ettårsdag i Augusti förra året så hittade jag till Partykungen för första gången. Ja jag vet, det är konstigt att jag under mitt tidigare tjugoettåriga liv inte hittat till hemsidan innan. Men det har nog mycket att göra med att jag inte varit så mycket för partyn. Men när det vankades ettårskalas slog den här morsan på stort och då insåg jag även att det fanns andra kategorier. Som alla hjärtans dag till exempel. På onsdag är det dags igen och visste ni att ni kan beställa massa fint på deras hemsida tills dess?

Allt från mysiga nallebjörnar till rosor, lyckomynt och fina folieballonger med söta texter. Lyckomyntet är en sådan där grej som jag skulle kunna ge till min mamma på alla hjärtans dag. Bara för att visa henne lite uppskattning trots att dagen kanske från början är till för par. Men nu är det ju år 2018 och jag tycker att alla hjärtans dag är ganska fri att tolka som man vill. En nallebjörn skulle göra sig så fin i min dotters famn och hjärtformade tomtebloss och en folieballong skulle vara så fint att ha som tillbehör om jag ska laga middag till mannen jag älskar. Okej, det är himla cheesy men visst är det lite fint ändå? Jag tycker det iallafall. När jag beställde från partykungen sist fick jag hem alla grejer på 24 timmar – jag fattar inte ens hur det är möjligt. Men med andra ord – ni hinner tills på onsdag, jag lovar. Det är aldrig en förlust att göra någon lite extra glad.

BLAND CROISSANTER OCH MOROTSJUICE

I mitt förra inlägg där jag listade 15 SAKER OM MIG nämnde jag på den tolfte punkten att jag älskar att äta brunch. Och här över kan ni skåda hur min torsdag började. En brunch hemma i soffan med en utav mina absoluta favoritpersoner i världen. Nygräddade baguetter, pålägg i alla dess former, passionsfrukt, juice med apelsin, morötter, grapefrukt och citron. En lila smoothie på bland annat blåbär och som avslutning både croissanter och wienerbröd. En lugn och skön förmiddag helt enkelt – allt annat än vad resten av dagen var.

För det har hänt någonting non stop sedan klockan 14 idag. Först gjorde jag en påfyllning av mina akrylnaglar vilket tog en timme, sedan åkte jag och bekantade mig med en ICA Maxi jag aldrig handlat på förut så att storhandlingen tog en evighet, när jag kom hem gjorde jag en rensning i förrådet och efter att ha dumpat grejerna på återbruket åt jag middag på en drive thru. Nu har jag precis slagit mig ner i soffan hemma och tänkte göra kväll. Mitt pass på jobbet imorgon har blivit ändrat så jag kommer få slita som ett djur. Lika bra att ladda upp med lite sömn.