ONSDAGSLISTAN – OM VÄNSKAP

Min bästa egenskap som vän är utan tvekan att jag är väldigt lojal. Jag är inte den där människan som håller alla nära. Jag har några få som jag månar om till hundra procent och som alltid kan räkna med att jag står bakom dem genom allt.

Min sämsta egenskap som vän är att det kan ta mig allt från en sekund till en vecka att svara på ett meddelande. Ibland får man inget svar alls, faktiskt. MEN! Det är oftast när det bara är vardagligt dravvel. Frågar man mig hur jag mår varje dag så kommer jag till 100% inte att svara dag två och dag tre, men kommer man till mig med ett problem är jag där jämt.

En egenskap jag önskar att jag hade som vän är nog att jag hade velat vara mer social på daglig basis. Jag har förlorat eller släppt många fina människor för att jag har känt att de kräver för mycket av mig. Småprat varje dag om allt och ingenting är inte riktigt min grej. Jag behöver min egentid och mitt eget utrymme och för att få det har jag behövt göra slut med många vänner som har tagit för mycket tid och energi.

Ett återkommande vänproblem är tidsbristen. Att försöka hitta tid mellan barn, jobb, sport och andra åtaganden är inte det lättaste. Och när man väl hittar den där lilla luckan hinner det hända någonting som gör att vi i slutändan kanske inte hinner träffas. Men, det känns skönt att det är likadant för alla.

Det tråkigaste med mina vänner är att 85% av dem, eller mer, bor långt ifrån mig. Det är inte bara Stockholmsvänner som jag kommit längre ifrån i och med flytten till Västerås. Det är vänner jag lärt känna från hockeyn som bor överallt i vårt avlånga land. Det är danska vänner och vänner på resande fot.

Bästa sortens vän är den som först och främst respekterar att jag behöver få vara för mig själv. Som inte pressar, stressar och tjatar på mig om att ses eller blir besviken när jag säger nej. Bästa sortens vän är den vännen som har tid att lyssna, reflektera och ge mig en annorlunda syn på saker i livet. Men som ändå är med mig på alla galna upptåg.

Sämsta sortens vän är den kvävande typen som tror att mitt liv kretsar kring henne eller honom. Som håller med mig i allt fast den innerst inne tycker annorlunda.

Gemensamma drag för mina närmsta vänner är nog att de har någonting i bagaget som tynger dem. Jag har lättare för att förstå mig på folk som har haft det tufft tidigare i livet. Speciellt eftersom att jag också har det. De är nog väldigt galna allihopa och alla bär nog på en större procent hat än de flesta människorna.

ÄNTLIGEN!

Ettårsvaccinet är taget – och det känns som en utav de största vinsterna i livet. Som vi har krånglat med det där JÄVLA vaccinet. Bokat om på grund av sjukhusbesök, på grund av tandagnisslan, tredagarsfeber, förskolebaciller. Och nu sist avbokade BVC för att vår vanliga läkare där är sjukskriven. Det är verkligen en tyngd som faller från axlarna. Lilla My har aldrig tidigare reagerat med gråt och skrik när hon har blivit stucken, men idag blev hon rasande, det gick dock över ganska fort. Jag kan dock inte direkt påstå att jag kände mig som den bästa mamman i världen när jag hämtade henne på förskolan efter fyra dagar borta och tog med henne för vaccination det första jag gjorde. Men, sånt är livet. Jag är iallafall en mamma som har vett i skallen nog att vaccinera mitt barn. Det finns ju värre exempel på det dessvärre. Och efter ett sådant uttalande borde jag kanske friskriva mig från eventuellt krig i kommentarsfältet genom att understryka att alla gör precis som de vill. Det är det som är så fint med oss människor, vi har olika åsikter om saker och ting. Fantastiskt, eller hur?

Enligt sambon och förskolepersonalen har den här veckan inletts väldigt gnälligt för vår lilla tös. Och det fick jag verkligen smaka på här nu under eftermiddagen och kvällen. Endast korta sekvenser har varit gråtfria och det har verkligen varit tufft. Förhoppningsvis kan jag lägga henne för kvällen alldeles strax så att hon kan få några timmars sömn.

BORTA BRA MEN HEMMA BÄST

Min lägenhet. Mitt hem. Äntligen är jag här igen. Jag kände hur tröttheten knockade mig så fort jag satte nyckeln i låset och låste upp ytterdörren. Snacka om att ha tryggheten på hemmaplan när man äntligen känner att man kan andas ordentligt efter fyra dagar på vift. Nog för att mammas hem är mitt barndomshem och det alltid också bitvis kommer att vara som att komma hem, men det är något speciellt med sitt eget. Känslan av att inte behöva leva i en väska, iallafall inte förrän på fredag igen.

När jag kommer hem efter att ha varit borta några dagar så börjar jag alltid ”boa” på nytt. Faktum är att jag till och med hade hunnit få igång en tvättmaskin innan jag hade tagit av mig ytterskorna. Här hemma är det ungefär som att tiden har stått still, iallafall på städfronten. Däremot har det tillkommit desto mer kaos. Som vanligt när jag lämnar familjen hemma själv oavsett om det är 20 minuter eller flera dygn. Mellan telefonmöten med jobbet har jag sprungit omkring med både dammsugaren och svabben och nu är det snart dags för BVC och vaccinering.

EN CHAILATTE ATT TA MED

Just de orden, ”En chailatte att ta med” yppade jag för en liten stund sedan på ett så himla fint fik här i Stockholm. Att vara en sucker för fina restauranger och fik går verkligen hand i hand med mitt inredningsintresse. Ju finare det är runt omkring en, desto roligare är det att beställa och desto godare smakar maten eller drycken. Så är det bara. Det psykiska är märkligt ibland.

Nu sitter jag på tåget på väg hem till Västerås igen. Och borta bra men hemma bäst stämmer verkligen in på min känsla just nu. Det ska bli fantastiskt att få komma hem till familjen igen. Sedan Lilla My föddes har jag bara varit borta från henne en natt, så de här fyra dagarna har känts som en evighet. Så fort jag kommer hem ska jag hämta virvelvinden på förskolan och sen ska jag lägga all min tid på att vara med henne de kommande tre dagarna. Redan i eftermiddag är det ju dags för hennes försenade ettårsvaccin också. Så håll tummarna för att hon inte blir febrig och ledsen utav det!

Sambon jobbar sent ikväll men däremot får vi besök av My’s farmor som behöver hjälp med lite kontorsjobb. Jag är glad över att jag kan vara den där hjälpande handen när det kommer till teknik och journalistik. Och dessutom så får jag en sådan sjuklig energi på köpet. Min svärmor är verkligen en glädjespridare och så fort hon går in i ett rum så höjs stämningen ett eller flera snäpp. Fler människor borde vara som henne. Det är vad jag har framför mig idag iallafall, men först ska jag beta av den här tågresan och den fortsatta resan hem.

EN SISTA KVÄLL

Klockan har precis passerat 19:40 och i skrivandets stund sitter jag vid köksbordet hemma hos min mamma i Stockholm. Hemresan som det var tänkt att jag skulle ha gjort här nu ikväll är förskjuten till imorgon istället. Det kändes så osunt att jäkta iväg efter dagens äventyr och hamna mitt i rusningstrafiken för att ändå komma hem till en mer eller mindre sovande familj. Så jag unnade mig en extra natt här i huvudstaden och går upp tidigt imorgon bitti istället.

Jag tänkte att jag skulle åka hem i samma veva som min kära mor åker till jobbet vilket är så tidigt som vid 06. Tåget går från Stockholms centralstation strax efter sju och med tanke på mitt morgonhumör så gör jag bäst i att packa väskan och göra iordning allt nu redan ikväll. Så jag har lite att stå i innan jag kan sjunka ner i badkaret med en bok och läsa några sidor innan läggdags.

Titta förresten på de fina sakerna som hänger på krokar under min mammas spisfläkt här hemma. En ljuslykta som är to die for, en sax från självaste Global, en mysig vas, den ljuvliga parrot korkskruven från Alessi och ett rivjärn. Så mycket fina grejer samlade så att man ser dem direkt när man kommer in i köket.

SUSHI HEM TILL DÖRREN

En utav de absolut bästa sakerna med att åka till mamma i Stockholm är att vi alltid tar dagarna som de kommer. I regel behövs det mer myskläder än finkläder i väskan och den här helgen har verkligen bevisat det än en gång. För vi har verkligen tagit en sekund i taget och njutit av att kunna gå hemma och strosa och bara prata i timmar. Som i lördags till exempel. Tanken var att vi skulle ha lagat storslagen middag beståendes av ankbröst och mandelpotatispuré, men orken var inte riktigt där så vi beställde hem mat från Onlinepizza istället. 50 bitar sushi levererades direkt till dörren och vi tog emot det i mjukiskläder för att sedan sätta oss i soffan och äta. Man behöver verkligen sådana dygn ibland. Idag är det däremot andra bullar. Idag har finskjortan åkt på och vi är iväg och löser världsproblemen. En omväxlande vardag utan tvekan.

WEEK 39

/Moodboard Week 39/

Septembers sista vecka är på ingång och jag har bestämt mig för att blåsa liv i den här bloggen på nytt. Jag har bestämt mig för att begrava ångesten och bara go with the flow. Jag vet inte om jag har blivit så mycket klokare över vad jag vill sedan mitt senaste inlägg. Sedan ångesten på riktigt åt upp mig inifrån och ut. Men, tiden tickar på och det är dags att släppa oron och se vart livet tar mig. Och framförallt komma ihåg att If it’s still in your mind, it is worth taking the risk.

Som vanligt börjar den här veckan med en måndag. En måndag som kommer att kräva otroligt mycket energi av mig. Utan att gå in för mycket på vad det är så kan jag utan tvekan säga att det inte är något muntert och glatt iallafall. Snarare tvärtom. Men det är bara att ta tjuren vid hornen och gilla läget. Som det ser ut just nu så lämnar jag Stockholm och åker hem antingen idag på kvällen eller imorgon på morgonen.

Imorgon är det dags för oss att återigen försöka oss på Lilla My’s ettårsvaccin. Jag tror att vi har bokat om tiden tre eller fyra gånger på grund av sjukdom och trots att det är lite snorigt just nu så är planen att vaccinera iallafall. Man har ju hört en del skräckhistorier om hur dåliga de små blir efter just ettårsvaccinet så jag förbereder mig på en hemmakväll med en hängig unge. Men vi får se!

Det är hockey både onsdag och fredag, men onsdagsmatchen känns fruktansvärt avlägsen just nu. Jag ska upp till Stockholm igen på fredag om allt går som planerat och stanna hela helgen, så jag är inte så sugen på att pendla fram och tillbaka på onsdag också.

Tre inlägg att se fram emot på bloggen den kommande veckan
– SUSHI HEM TILL DÖRREN
-ADIDAS BABY
– LILLA MY

NÄR ÅNGESTEN SLÅR ROT

Jag har tappat räkningen på hur många gånger den här veckan jag har öppnat ett nytt inlägg här inne på bloggen i hopp om att jag ska få ihop någonting vettigt att publicera. Jag vet inte hur många sekunder, minuter och timmar som jag har stirrat på det tomma inlägget och inte kunnat sortera tankarna inne i hjärnan. Alla gånger jag har försökt så har jag misslyckats och gått och satt mig och stirrat rakt in i en vägg istället. För det är ungefär vad min hjärna klarar av att sortera för tillfället, vita väggar. Allt annat än vita väggar har känts för mycket. Jag har inte kunnat ta in vad som går på tv, jag har inte orkat sortera bokstäverna i mina sms så att de blir ord och meningar.

Hur det är fatt på riktigt, det vet jag faktiskt inte just nu. Jag vet inte vad jag vill och vad jag inte vill i livet. Jag vet att jag borde ta en rad stora beslut men jag säger varken bu eller bä och så hamnar jag mitt emellan. Med en fot på båda sidorna. Både i helvetet och i himlen. Och den största otjänsten jag har gjort mig själv de här dagarna är att låta bloggen släpa efter. För oavsett om det är tråkigt vardagsbabbel eller djupa texter så är jag en person som måste skriva. Hela tiden, för att kunna må bra.

Imorgon åker jag till Stockholm, vår kära huvudstad. Jag ska spendera helgen med min kära mor och bara äta god mat, strosa lite på de stora shoppinggatorna och förhoppningsvis kan jag åka hem lite klokare, lite gladare och lite mer pepp på livet.

WEEK 38

/Moodboard Week 38/

Den allra minsta bilden i den här moodboarden utgör det absolut största denna vecka. Hockeypremiären. Då jag får livet åter, det som betyder allra mest. Jag har alltid distanserat mig och skapat en klyfta mellan bloggen och mitt supporterskap. Det är inte det jag väljer att visa här, och så kommer det att förbli. Men ändock, det måste nämnas. På tisdag åker jag till Stockholm för premiärmatchen och innan dess väntar en del jobb med just införrapporten jag har tagit på mig att skriva. Det är alltid svårt att skriva säsongens första införrapport då den ofta brukar bli mer som en krönika.

Jag återser Stockholm redan i slutet på veckan då det vankas kvalitetstid med min kära mor och kommer att stanna där och åka hem antingen sent på måndag eller tidigt på tisdag. Jag hoppas att vi ska få tid till att gå lite på stan, äta en god middag och bara hänga. Det blir fint.

Annars så måste jag ta tag i lägenheten igen. Att jobba en hel helg och släppa lös sambon och Lilla My här hemma innebär att hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Och jag mår så jävla dåligt av det. Idag kommer dessutom en diskmaskinstekniker hit och ska kolla om han kan reparera vår diskmaskin som bara står och pumpar vatten. Vi skulle verkligen behöva få igång det igen. Det samlas så otroligt mycket disk på kort tid här hemma och att stå och handdiska är ju inte jätteroligt.

Tre inlägg att se fram emot på bloggen under den kommande veckan
– STOCKHOLM I MITT HJÄRTA
– GREY
– ONSDAGSLISTAN

RECEPT – EGEN KRÄFTLAG

Inför vår kräftskiva för snart en vecka sedan kokade jag ju egen kräftlag till våra kräftor och efter det är ni många som har frågat hur jag gjorde. Så självklart tänkte jag att jag skulle berätta det för er. Det är faktiskt verkligen hur enkelt som helst. Visst man kan utveckla det hela några steg längre men jag använde mig bara av de vanliga basingredienserna. Personligen tycker jag att det är bäst så.

Till ett kilo kräftor använder jag mig av
Två och en halv liter vatten
En halv deciliter salt
En tesked strösocker
Två deciliter ljus öl
Dillkronor

Koka upp vattnet, saltet, strösocker och ölen i en kastrull och låt koka någon minut. Låt sedan lagen svalna helt och varva sedan den kalla lagen med de kokta kräftorna i en skål tillsammans med dillkronor. Jag lät kräftorna stå i det i 24 timmar så att de fick ta smak. Det blev helt fantastiskt.