EN FAVORITPLATS PÅ JORDEN

Ett utav mina favoritställen i hela världen är hamnen i Västerås. Och idag gjorde jag & Lilla My ett kort besök där nere efter att ha varit inne i stan och handlat lite grejer. När jag flyttade till Västerås bodde vi mitt inne i stan och då tog jag minst en promenad om dagen där nere. Sedan vi flyttade har det kanske blivit max fem eller sex stycken på ett år, men det är som det är. Vissa ställen får man ge upp lite för att komma vidare i livet.

Handlat har vi gjort, ja. Både nere på stan och ute på Erikslunds shoppingcenter. Och nu är allt förutom färskvarorna till My’s kalas inhandlade. Idag kompletterade jag med lite servetter, uppläggningsfat, kaffetermosar och även lite grejer inför min och mammas Örebroresa. Känns så skönt att ha allting klart nu. När vi kom hem efter att ha handlat gjorde jag baconinlindad kyckling i ugn med ris och nu har jag precis plockat iordning i köket och ska ge mig ut i trädgården och fixa lite där.

OM ATT SLITA SIG FRÅN NUET OCH TÄNKA LÅNGSIKTIGT

”Vart är du om tio år?” är en fråga som arbetsgivare, vänner eller analytiker ofta ställer. Och jag vet faktiskt inte om jag har hört en enda person svara på den frågan utan att vela. Såklart. Vi har ingen aning om vad eller var vi är om tio år, det är omöjligt att förutspå. För mig har det länge varit omöjligt att ens planera vad jag gör ett år från nu. Antagligen för att jag inte är en drömmare. Kalla mig tråkig och grå om ni vill men, jag kan drömmer aldrig om någonting som jag inte kan nå inom den närmsta framtiden. Och med den närmsta framtiden menar jag oftast en månad. Allt annat känns oviktigt i mitt liv, för att jag inte vet vad som händer dagarna emellan. Så har jag alltid varit, förutom när det kommer till mitt och familjens framtida husbygge. Men det känns som att det är en annan grej. Det är inte som att gå och fundera över jobb när man är i början på mammaledigheten och ändå inte kommer veta vad det finns för tjänster på marknaden ett år senare. Att planera ett husbygge pågår nu, trots att vi inte förväntar oss att bygga förrän tidigast om tre år. Det pågår nu eftersom att det är en sjujävla beslutsprocess, det är ingenting man gör i handvändning. Det pågår nu för att vi sparar pengar till det varje dag.

Tidigare i förmiddags när Lilla My tog sig en tupplur i soffan plockade jag upp huskatalogen, anteckningsblocket där vi antecknat vad vi vill ha för husmodell och ritat en ny planlösning. Blocket där vi har skrivit upp vad vi ska göra själva och vad vi ska leja ut till husleverantören. Och så drömde jag mig bort en liten stund. Att gå igenom planlösning, materialval och läsa om andra som har byggt hus och vad de önskar att de hade gjort är en ständig process. En process där det är helt okej att ändra sig, en process där man ska ändra sig, eftersom att det betyder att man kommit ett steg längre i sitt tänkande och blivit mycket klokare. Om några år står vi där och har byggt vårt drömhus precis efter våra egna önskemål. Det är det enda långsiktiga målet jag håller fast vid just nu. Alla andra mål jag har är kortsiktiga, för de där kortsiktiga målen blir ju långsiktiga i slutändan ändå.

WEEK 31

/Moodboard Week 31/

Om det är någon vecka ni VERKLIGEN ska följa med här på bloggen så är det DEN HÄR VECKAN. För nu är den kommen, veckan som jag har väntat på i över en månad. Första veckan i Augusti. Från och med NYSS kommer det att vara fullt upp dygnet runt enda tills på söndag. Och jag älskar att jag ska fylla varenda dag med det bästa jag vet. Om ni sneglar lite på moodboarden så förstår ni nog vad som komma skall.

Inte imorgon, men i övermorgon är dagen äntligen här. Lilla My’s ettårsdag. Hennes allra första födelsedag och dagen då hon officiellt inte längre räknas som en bebis utan som ett barn. Det låter helt förvrängt i min mun, men sådan är sanningen. Hon blir ett år och vi ska spendera hennes födelsedagskväll med det bästa vi i familjen vet, ishockey. AIK går på is på Hovet för första gången för den här säsongen och enligt tradition är det en öppen träning dit supportrar tar sig för intervjuer och just för att bevittna första ispasset. Jag blir alldeles salig när jag tänker på att Lilla My ska få fira sin ettårsdag med det bästa jag vet med dem bästa jag vet.

När vi beger oss hem på onsdagskvällen kommer även min kära mor att finnas med i bilen. För dagen efter My’s ettårsdag fyller hon 50 år. Och vi ska faktiskt åka iväg, hon och jag. Nu ska vi visserligen inte så långt, men ändå. Det bär av till Örebro som ligger en timme från Västerås där vi ska ta in på hotell och gå på konsert. Ett helt dygn ska vi bara umgås, ha det trevligt och äta god mat. Det finns inte ord till att beskriva hur jävla fantastiskt det kommer att bli.

Vi åker hem på fredagen framåt eftermiddagen och då måste vi sätta full fart här hemma. För på lördag ska vi ha ettårskalas med släkt och vänner. Trots att vi verkligen bara har hållit det till släktingar och de närmsta närmsta vännerna så… Blir det runt 40 personer. Det ska bli så himla fint att få hålla kalas för vår lilla tjej.

Idag och imorgon kommer verkligen bara att gå åt till att fixa allting som behöver göras iordning för den här fullspäckade veckan. Handla ingredienser till bakverk, köpa de sista grejerna och fixa så mycket som möjligt eftersom att jag är borta både torsdag och fredag. Kul kommer det att bli, men vi får en hel del att göra som sagt!

Tre inlägg att se fram emot på bloggen under den kommande veckan
– MY ETT ÅR
– RITUALS
– MY’S KALAS

VECKORESUMÉ V.30

Veckans känslor – Hoppfullhet och längtan.
Veckans tacksamhet – Mig själv och mina framtidsplaner.
Veckans köp – En hotellnatt i Örebro.
Veckans måltid – Grillningen vi bjöds på hemma hos våra goda vänner igår.
Veckans upptäckt – Att jag verkligen ÄLSKAR området vi bor på.
Veckans träning – Var slitig men fantastisk.
Veckans aj – Är nog My’s faceplant.
Veckans My – Går mer och mer, snart kommer hon nog inte krypa alls!

Tre bra
– Jag har förberett så mycket fint inför veckan som kommer.
– Att Alfons var här och förgyllde våra dagar.
– Gårdagen som vi hade med goda vänner.

Tre dåliga
– Bloggen blev lidande nu under både lördag och söndag.
– Att jag och sambon inte fick så mycket tid tillsammans nu under helgen.
– My har sovit ganska oroligt och det har såklart påverkat oss alla tre.

DEN KÄRLEKSFULLA KRAMEN

Det här var tänkt att vara en lördag där jag skulle ta sovmorgon till klockan nio. Men, icke. Jag vaknade vid sju och har legat och försökt somna om inne i sängen i en timme nu. Utan framgång. Så jag bestämde mig till slut för att slita mig från värmen och gå upp till min lilla familj. Min lilla familj som blev högt förvånade när jag kom upp en timme tidigare. Förvånade men glada. Det är någonting riktigt speciellt med att få den där första kärleksfulla kramen av sin dotter på morgonen. Världens finaste lilla människa.

Nu ska jag ge mig ut på första morgonpromenaden med Alfons och sen när vi kommer in hoppas jag på att sambon har dukat upp någon frukost. En frukost som frukosten här ovan vore ju någonting – men riktigt så ambitiös tror jag inte han är idag.

REGN, REGN, REGN

Och så kom det efterlängtade regnet. Helt plötsligt bara öppnade sig himlen och störtskuren var ett faktum. Det regnade inte länge, men de kanske sju minuterna med skyfall räckte för att skapa halvt översvämning i vår trädgård. Och nu är det som vanligt igen, bara grått. Det enda som vittnar om att det har regnat är de stora vattenpölarna på gräsmattan, de blöta utemöblerna och den lite lite friskare luften. Det får gärna regna hela kvällen faktiskt, med uppehåll när jag & Alfons ska ta våra promenader kanske.

Jahaja, tacopajen ligger i magen, Lilla My håller på att nattas av hennes pappa och jag känner mig sådär lagom tankspridd. Ni vet när man går runt med den där magkänslan att någonting kanske inte riktigt står rätt till? Den har jag just nu. Och jag hatar den. Så ikväll tänkte jag försöka döva den med massa hundmys, en skön kvällspromenad och någonting bra att titta på. Om det blir en film, ett serieavsnitt eller någonting annat vet jag inte ännu.

ATT FRAMKALLA DET FINASTE MAN HAR

Här över ser ni bara ett litet litet urval av de bilderna som jag valde att trycka upp på fotopapper och skicka efter i förra veckan. Ett litet litet urval av bilder som betyder så mycket för mig att jag inte bara vill ha dem i datorn utan också vill ha möjligheten att sätta de i ramar, på kylskåpet, på väggarna eller vad som helst. Bilder som jag kan ge bort till de nära och kära som vill ha ett kort på Lilla My hemma eller bilder som jag bara kan ta fram när någon frågar ”Vilka är dina finaste ögonblick i livet?” Kuvertet jag fick i brevlådan igår innehåller 100 bilder av min dotter, min familj, vänner som är familjen jag själv har valt, bilder från graviditeten, bilder på djur. Bilder på saker jag älskar sådär lite extra helt enkelt.

Men nog om det. Vår fredag har flutit på i lugn takt enda sedan uppgången vid 06:10 imorse. Lilla My hade ingen lust alls att ta sovmorgon så jag tog med mig henne & Alfons ut på en morgonpromenad det första vi gjorde. När vi kom in åt vi en stadig frukost alla tre och sen mös vi ner oss i soffan och lyssnade på regnet. På grund av den tidiga uppgången tog Lilla My en tupplur innan tio och då passade både jag och hunden på att sova lite också. Så skönt. Nu har vi precis ätit lunch och laddat om batterierna som ska användas till att plocka lite här hemma. Det mesta blev som sagt gjort redan igår men har man inget att göra så skaffar man sig något att göra. Lite tvätt och lite rensning i garderoben står på schemat innan sambon kommer hem.

WOODWICK – DELADE MENINGAR

WoodWick – ljuset jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Det är en fin inredningsdetalj och jag gillar verkligen utformningen och hur vackert det gör sig på alla platser i lägenheten. Annat är det med det sprakande brasljudet som sägs ska vara så rogivande. Jag köper det när familjen har gått och lagt sig och jag kan sitta uppe och uggla med en bok och höra det i bakgrunden. Men enbart då. Att ha det tänt när någon annan aktivitet pågår i hemmet driver mig till vansinne. Där står det och sprakar medan man försöker kolla på tv, prata i telefon eller leka med sin dotter. Nej, då går det verkligen inte hem.

Nu ska jag sluta svamla om ett ljus och börja svamla om att det är fredag istället. Dagarna rusar förbi utan att jag hinner med och alldeles alldeles strax är vi inne i Augusti. Här hemma blir det nog inte så många knop gjorda idag. Jag städade lägenheten igår, så det är klart. Kanske att jag behöver ta tag i lite tvätt men annars är det vanliga hundpromenader, sovstunder, matstunder och lekstunder som gäller. Alldeles lagom tycker jag och jag är säker på att familjen instämmer.

EN TUFF DAG GÅR MOT SITT SLUT

Med en cider i handen, en hund vid fötterna, ett barn att hålla reda på och två kaniner i utehagarna sitter jag och försöker varva ner efter en ganska tuff dag. Jag hade svårt att andas imorse när jag vaknade och konstaterade ganska snabbt att ett gympass några timmar senare inte skulle vara genomförbart. Det blev en tripp till läkaren med Lilla My också och varje sekund vi har varit hemma idag har vi störts av grannens renovering i badrummet. Han bor två våningar upp men ändå låter det som att någon kastar granater inne i vår lägenhet när han bilar i badrummet. Stackars My var så rädd för ljudet att hon spenderade två timmar panikgråtandes innan hon somnade och sov gott trots ljudet uppifrån.

Sambon kom hem strax efter 16 med lite godsaker som vi alldeles strax ska inta framför fotbollen på tv. Vi är i regel ingen familj som unnar oss varken snacks eller dricka varken i veckorna eller på helgerna så det känns faktiskt lite extra lyxigt. Och välbehövligt efter den här dagen.

I FULL BLOM

Nu har det gått en vecka sedan Lova & Daniel var här och åt middag med oss. En vecka sedan jag fick de fantastiska blommorna som ni ser här över. Och de står fortfarande så fint. Jag snittade om dem i början på veckan och nu när de flesta knopparna har slagit ut känns det som att buketten har det lite trångt i glasvasen. Däremot så tycker jag att buketten gör sig så bra i den. Kanske, kanske kan jag dela upp blommorna lite och ställa några färre i en lite mindre vas så att buketten får den platsen den förtjänar. Men, jag vet inte. Det ska ju hinnas med också.

Vi gick upp tidigt imorse och har redan hunnit vara ute på en morgonpromenad. Alfons sprang lyckligt bredvid vagnen, jag fick vakna till och My skrattade glatt åt omgivningen. Nu är vi inne för frukost alla tre. Alfons äter sin hundmat och sitt knäckebröd, jag har gjort havregrynsgröt och My äter faktiskt en macka idag. Dagens planer är inte så många. Jag ska städa lite, skriva en packningslista till nästa veckas lilla resa och sen i eftermiddag ska jag riva av ett armpass på gymmet. Kommer nog hem igen lagom till middag och fotboll på tv. Och så blir det ju såklart massa promenader och bus här hemma.