JAG SKRIVER MITT EGET LIV – DET ÄR INTE FÖRUTBESTÄMT

”Tror du på ödet, att livet är förutbestämt, att allt händer av en anledning? Varför eller varför inte?” är den absolut sista frågan i januariutmaningen. Och det är faktiskt himla sorgligt. @VictoriaJongard har gjort ett så fint jobb med den och det har varit roligt. I mitt svar idag riskerar jag nog att trampa några på tårna dock, men det är bara min åsikt och sådan jag är. Det är inte illa menat mot någon, men jag måste någonstans vara ärlig med det jag tycker – och jag kan inte vara ärlig på något annat sätt än med sanningen.

Vid många tillfällen i mitt liv har jag hört meningar som ”Det är ödet att det blev så!” ”Är det menat, så blir det ni” ”Du kan inte strida mot ödet” osv. Och jag blir helt ärligt så jävla irriterad när jag hör sånt. Det gör mig rent ut sagt arg, riktigt arg. Jag hatar när människor säger så till mig. Jag hatar det lika mycket som människor som säger ”Det löser sig” och sen inte jobbar mot en lösning. Alla har som jag nämnde där över rätt till en egen åsikt, och precis som alla är unika lever vi alla livet på vårt egna sätt. Men någonstans måste det finnas en rimlighet inne i hjärnbalken. Du är fri att tro på ödet – men kom inte och försök applicera det på mitt liv. För jag tror inte på det.

Lika rimligt som det kan vara för de som har en tro – att tro på ödet. Lika orimligt är det för mig att försöka applicera det på mitt liv och min personlighet. På den flickan som kämpat för livet sedan just det vändes upp och ner när jag var tretton år. Jag har inte fått någonting gratis av något öde. Att jag blev tillsammans med min sambo var inte förutbestämt – jag har slitit mig blodig för att få det här förhållandet att fungera. Jag har inte fått det gratis av någon jävla anledning, ingen annan anledning än att jag har kämpat, stridit och stått på mig. Så nej. Jag tror inte på ödet. Jag tror inte att det fanns en anledning till att min pappa dog, eller att det var förutbestämt i någon parallell värld att jag skulle förlora det jag förlorade och få det som jag fick.

HJÄRTMUSKEL & HJÄRTSÄCKSINFLAMMATION

Igår morse när jag vaknade kändes trycket i bröstkorgen värre än vanligt. Till en början skakade jag bort det och tänkte att det säkert var så för att jag har ansträngt mig ganska mycket på senaste. Senare tillkom andningssvårigheter och en otrolig matthet och då ringde jag en taxi, packade My i bilbarnstolen och far iväg till Västerås sjukhus. Med tanke på min sjukdomshistorik togs jag in omgående och efter en rad prover och lite övervakning konstaterades det att jag åkt på både en hjärtmuskelinflammation och en hjärtsäcksinflammation. Det går ofta hand i hand och jag är glad att jag åkte in i tid – enligt läkarna hade det med min historik snabbt kunnat utvecklas till akut hjärttamponad, och då hade jag fått räkna med veckor eller månader på sjukhus. Eftersom att prognosen ser okej ut så har jag beviljats att få vara hemma. Mer mediciner, mer smärtstillande och 0% ansträngning är vad jag har ordinerats. Träning ska jag låta bli minimum 6 månader framåt, powerwalks i några månader. Jag får – om jag känner att kroppen orkar, ta lugna promenader och yoga lite. Men där går gränsen. Och jag kan också säga tack & hejdå till de sista omgångarna den här hockeysäsongen. Jag är nämligen inte tillåten att anstränga mig på det viset som jag gör när jag supportar mitt lag.

Det känns som att alla mina planer, alla mina mål och halva mitt liv tagits ifrån mig igen. Hockeyn är det som får mig må bra och träningen har fått styr på psyket den senaste månaden. Nu blir det till att bara spendera massa tid i min nya fåtölj och i värsta fall plocka hem en syrgastub från sjukhuset för att jag ska orka syresätta kroppen. Vilket helvete, hörni. Det är bara att skriva om bucket listen för februari efter vad jag får och inte får göra. Samtidigt är jag tacksam över att jag inte behöver ligga inne och att jag får vara hemma och spendera tid med familjen.

MIN NYA FAVORITPLATS

Här över kan ni se min nya favoritplats i hemmet. Enda sedan jag lämnade Stockholm för Västerås har jag saknat mina då vita fåtöljer som jag hade både i min första och andra lägenhet. Jag gillar att sitta stabilt och ganska hårt och är därför mer för fåtöljer än soffor. När jag flyttade ihop med min sambo i hans dåvarande lägenhet på 37 kvadratmeter så fick fåtöljerna dock inte plats och jag fick fint drömma vidare om en skön hörna. När vi flyttade in i vår nya lägenhet vi köpte tillsammans fick vi äntligen plats – men vi har under de senaste sex månaderna prioriterat andra möbler och inte riktigt vetat hur vi vill ha det i vardagsrummet och därför avvaktat. Men, så såg jag att fåtöljen jag haft i tankarna ett tag plötsligt stod som utgående sortiment och då fick jag eld i baken.

I söndags åkte jag & sambon ut till IKEA och införskaffade oss en Strandmon Öronlappsfåtölj i färgen nordvalla mörkgrå. Och jag är så himla himla nöjd. Den är aningen mörkare än vår soffa här hemma men matchar perfekt med den gråa vardagsrumsmattan och vardagsrumsbordet. Och helt plötsligt har jag en given blogghörna, viloplats, läshörna och tv-åskådarplats. Vi köpte till fotpallen som hör till fåtöljen också. I bakgrunden på fönsterkarmen ser ni dessutom de tre elefanterna jag fick av sambons mamma, men de ska jag visa mer av imorgon!

SAKER JAG SKULLE VILJA LÄRA MIG

Detta är mitt svar i dagens januariutmaning med @VictoriaJongard

Någonting som jag verkligen skulle behöva lära mig i mitt liv är att andas. Det vore otroligt nyttigt för mig att ta några minuter varje dag där jag BARA andas. Inte springer runt och städar, inte står med Lilla My på höften, inte scrollar i telefonen eller planerar någonting i huvudet. Jag tror att min sambo instämmer mer än någonsin när jag skriver så. För han brukar säga att det är min största svaghet, att jag är dålig på att andas. Jag vet inte riktigt hur man gör. Jag kastar 100 puckar i luften och så jonglerar jag med de, när en landar och är klar så greppar jag en ny. Nya projekt, nya viljor, nya slutmål, alltid i ultrarapid. Jag har alltid och kommer alltid att hävda att det är det som håller mig levande. Att jag gör så mycket saker att jag inte hinner tänka på sjukdomarna eller allt elände – men, ändock, jag skulle behöva unna mig några lugna andetag per dygn. Och jag tror att det, precis som allt annat handlar om att träna upp det. Det är som att lära sig cykla, eller gå.

WEEK 5

/Moodboard Week 5/ 

Den här måndagen är startskottet för stressiga och intensiva veckor, kanske månader framöver. Sambon har fått in en hel del jobb och kommer att vara borta från tidig morgon till sen kväll samt helger. Så, vi tjejer kommer få rocka det hela en längre tid. Men: Den här veckan är en lite lugnare startvecka trots allt. Idag och på onsdag är jag iväg på hockey i Stockholm, på tisdag och torsdag ska sambon jobba sent. På fredag har vi inplanerat en storhandling och sen åker han till Sundsvall över helgen. Då ska jag & My få förmånen att umgås med Lova. Vi ska laga trerätters och sen blir det en fin sleepover.

Under veckan ska jag försöka skissa lite på möbleringslösning i My’s rum, färdigställa armeringsnätet och även börja skissa på en kaninbur till vår fyrfotade vän. Om några månader är tanken att hon ska få flytta ut och tills dess ska vi bygga oss en tvåfackare eller en fyrfackare. Så det måste ritas och planeras och jag tänkte börja titta på lite lösningar den här veckan. Jag ska också färdigställa februaris bucketlist och dela med mig av den här på bloggen.

Tre inlägg att se fram emot på bloggen den kommande veckan
– Bucketlist februari
– My 6 månader
– Tack januariutmaningen

VECKORESUMÉ V.4

Veckans känslor – Jag har nog fan varit nykär hela den här veckan. Peppad & inspirerad.
Veckans tacksamhet – My’s faster som satt barnvakt när vi var ute och åt.
Veckans köp – En ny fåtölj till vardagsrummet. Inlägg kommer imorgon!
Veckans måltid – Trerätters på Kajplats.
Veckans upptäckt – Att morgonträning verkligen är min grej trots att jag har världens sämsta morgonhumör.
Veckans aj – Får ont i händerna när jag ser sambons skärsår han fått av hans förbannade jävla jobb.
Veckans My – Bjöd på min finaste mammastund hittills efter restaurangbesöket i lördags. Lyckan när vi kom hem.

Tre bra
– Veckans bästa var att jag & sambon fick en middag på tu man hand.
– Min egen lycka. Det känns som att jag överlag har varit ganska lycklig den här veckan.
– Morgonträningarna som alla är ett steg närmre mot en starkare kropp.

Tre dåliga
– Det skiftande vädret. Som dessutom är otroligt grått och tråkigt.
– Att min mamma bor i en annan stad. Denna vecka har det verkligen känts.
– Att vi förstörde en massa borrar under försöket att sätta upp armeringsnätet på väggen.

Veckans tre mest lästa inlägg
MIDDAG FÖR TVÅ
FEM MATERIELLA SAKER
STILLEBEN BADRUM

BALANS I LIVET?

”Att ha balans i livet, vad betyder det för dig?” är dagens fråga i januariutmaningen med fantastiska @VictoriaJongard . Jag ÖNSKAR av hela mitt hjärta att jag hade kunnat skriva flera A4-sidor om hur det är att ha balans i livet. Dessvärre så har jag faktiskt aldrig riktigt upplevt det. Och jag vet inte riktigt om jag är någon balanstyp. Jag gillar att ha organiserat kaos som jag så fint brukar kalla det. Fråga mig om 3 år igen, då kanske jag har hittat någon sorts balans i och med heltidsjobb och familjeliv.

SÖNDAGSFRUKOST

Imorse var det jag & Lilla My som gick upp medan sambon fick ligga kvar i sängen och sova. Han brukar verkligen aldrig göra det och blir så stressad av att gå upp senare än sju, men idag tvingade jag honom att ligga kvar och inkassera lite extra sömn. Speciellt eftersom att han tar alla nätter och dessutom kommer att få köriga veckor med start på måndag. Då blir det mycket ensamtid för mig & My här hemma medan han är iväg och jobbar.

Jag kokade kaffe, dukade fram frukost och gick och väckte honom klockan åtta. Sen åt vi en fin söndagsfrukost tillsammans. Frukostar med familjen är faktiskt min absoluta favoritsamlingspunkt på helgerna. Dagen har inte dragit igång och man får tid att umgås innan man snurrar upp tempot för att vara produktiv. Idag blir det en relativt lugn söndag, men några ärenden ska vi hinna med. Vi ska förbi IKEA och sen ska jag försöka hitta fina klämmor till armeringsjärnet. Det ska dessutom spraymålas i svart innan det sätts upp.

MIDDAG FÖR TVÅ

Moules Mariniére
Mullösundsmusslor, vit vin, vitlök, grädde & schalottenlök.

Kolgrillad torskrygg
Rotfrukt – & skaldjurspytt, citronsmörsås & grönkål

2 kulor glass
Vaniljglass med chokladpulver

Där ser ni den trerättersmenyn jag åt ikväll när jag & sambon för första gången sedan Lilla My kom till världen gick ut och åt middag bara vi. Vi åt på Kajplats 9 som som huvudkoncept har fisk & skaldjur och som är beläget precis vid Mälaren. Det var helt underbart att bara sitta ner och äta gudomligt god mat utan att stressa. Vi hade äntligen tid att prata igenom livet, framtidsplanerna som innebär husbygge och hur vi vill att de kommande åren i våra liv ska bli. Och så pratade vi lite mer realtid och hur februari ska bli. Vi gick igenom vår gemensamma bucketlist vi hade i januari och skålade för att vi hade prickat av alla punkter. Och så la vi lite extra tanke på vår kärlek.

Det finaste av allt var nog att få komma hem. Jag som är mammaledig upplever inte glädjen som min sambo upplever på samma sätt. Att vara borta och varje dag efter jobbet mötas av en glädjereaktion av rang från sin dotter. Men ikväll fick jag det. Mammahjärtat bröt sig nästan ut från bröstkorgen när jag möttes av det största leendet jag någonsin sett på vår dotter och hennes hjärtliga skratt non stop i en timme efter det. Herregud vad fint.

INSPIRATION ARMERINGSNÄT

I tre, TRE (!) timmar stod sambons pappa och kämpade med betongväggen i My’s rum. Han förstörde fem borrar under tiden och brände nog en hel drös med kalorier också. Han och hans tålamod är en sån jävla hjälte. Jag var beredd att kasta in handduken redan efter en timme och satte mig i soffan och fällde en tår. Jag hatar att allting i den här lägenheten alltid ska krångla. Hur som helst, efter tre timmar hade vi fått upp de tre krokarna som vi ska fästa vårt armeringsjärn på. För det blev efter mycket om och men ett armeringsjärn. Sambon plockade hem ett från jobbet och nu ska vi bara grunda det med rostskyddsgrund innan vi sprayar det svart. Enligt min planering borde det vara uppe under morgondagen. Måste bara hitta några fina klämmor som vi kan fästa kort och vykort och annat kul med.