UTE I BLÅSTEN

Idag tog vi oss ut på en förmiddagspromenad hela familjen. Det känns som att man måste passa på nu innan stormen Urd drar in ordentligt. Nyhetskanalerna har skräckrubriker och ja, vinden tar tag i bilen när man är ute och kör. Så det kan nog bli stormigt de kommande dagarna och då stannar jag helst inne.

Under promenaden passade jag på att ta lite bilder med nya kameran och med tanke på förutsättningarna är jag väldigt nöjd. Det är svårt att ta närbilder på naturen när det blåser, speciellt när man måste vara snabb som satan så att sambon inte tröttnar helt på att man står och tar foto på ett löv.

Nu har vi kommit in i värmen igen och jag tänkte ställa mig och göra lite lunch. Det lutar åt en grönkålspasta med chilli.. Men vi får se! Vid 18:30 ska vi vara på middag hos Lova också så tills dess måste jag ha duschat och spacklat ansiktet men det ska jag nog hinna med.

WEEK 52

/ Moodboard Week 52 / 

Så har 2016 års sista vecka kommit. Året har bara virvlat förbi men det betyder nog någonstans att man har levt i nuet också. Att man har haft roligt & att det har hänt mycket grejer. Hur vårt 2016 sett ut kommer ni kunna läsa i en årsresumé uppdelat i tre delar under veckan som kommer.

Idag ska vi fira vår fina Lova som fyller år med en middag hemma hos henne. Ser så mycket fram emot att träffa henne och hennes familj igen. På tisdag är det faktiskt dags att byta däck på bilen eftersom att vi inte kunde göra det i fredags och på onsdag är det hockey i Stockholm gäller. Jag funderar på att göra det till en heldag i huvudstaden med min mamma. Åka upp med My tidigt och springa lite på stan innan matchen, gå på hockey och sova där för att åka hem till Västerås sen igen. På tal om hockey så är det dessutom dags för den roligaste hockeyturneringen av de alla – JVM. 

Sen vill jag självklart ta vara på tiden när sambon är här hemma. Om en vecka går han tillbaka till jobbet igen och innan dess ska vi hinna fira nyår också. Förra nyår bojkottade vi ju och låg och sov i soffan på tolvslaget. Men i år ska vi fira tillsammans med några goda vänner. Det blir övernattning på nyårskvällen och så åker vi hem igen dagen efter.

Med tanke på mitt nya kameraköp tänkte jag viga otroligt mycket tid till min nya kamera också. 2016 års sista vecka har potential att bli otroligt bra med andra ord.

VECKORESUMÉ V.51

Veckans känsla – Kärlek.
Veckans tacksamhet – Min sambos familj. Finaste.
Veckans köp – Canon EOS 750D.
Veckans måltid – Kvällens oxfilé.
Veckans upptäckt – Svensson Svensson är lika bra varje år.
Veckans aj – Saknaden och sorgen.
Veckans My – Har fått så mycket fina julklappar från nära och kära.

Veckans tre mest lästa inlägg
HON HAR SAGT MAMMA
PEPPARKAKSMORGON
FÖR FINT FÖR ATT SÄTTA ORD PÅ

TILL MIG – FRÅN MIG

Ibland måste man få investera i sig själv. Unna sig någonting utöver det vanliga. Idag var en sådan ”ibland-dag”, för jag har nämligen åkt och köpt mig skönheten här över. Canon EOS 750D, med två olika objektiv. Ett EF-S 18-55 mm f/3,5-5,6 IS STM och ett EF 50 mm f/1,8 STM. Jag har funderat på den här kameran fram och tillbaka under december och nu var det dags att slå till. En present till mig själv ”bara för att”, eller för att jag har fött både barn och överlevt en blodförgiftning under 2016. Jag tror att den kommer kompa fint tillsammans med min lilla Canon Powershot G16.

HON HAR SAGT MAMMA!

Under julafton 2016 tog jag emot ett par Stan Smith GTX från min sambo, två elefanter att hänga i julgranen av min bästa vän, en AIK-tavla utöver det vanliga och en hel drös med andra grejer. My fick tallrikar, bestick, leksaker, en gåstol och ett gåbi. Vi fick så mycket fint att jag fällde tårar i omgångar under hela dagen. Men, den absolut finaste julklappen fick jag när Lilla My helt plötsligt mitt på julafton vräkte ur sig ”MAMMA”. ”Mamma, mamma, mamma” sa hon flera gånger om. Jag trodde först att jag inbillade mig, men My’s kusiner, faster och hennes man och farfar sa det ”Moa, hon sa mamma”. Och till och med sambon gick motvilligt med på det ”Fan, hon sa mamma innan hon sa pappa”

Hjärtat har svämmat över flera gånger under de snart fem månaderna. När hon varje morgon vaknat och tittat på mig för att sedan spricka upp i ett leende. Men nu, nu är det på en helt annan nivå. Tack älskade unge för världens bästa julklapp.

MY’S FÖRSTA JULAFTONSOUTFIT

Den tjugofjärde December och My’s allra första julafton. Det skulle lyxas till med någonting fint tyckte sambon. Och den här klänningen klär vi henne i idag. Vi fick den av Lisa för en månad sedan och den var ju solklar favorit inför idag. Jag gillar att den är grå och inte skrikigt röd eller grön. Till den blir det gråa strumpbyxor och dessutom en overall med vintermotiv. Kommer ju självklart tas bilder under dagen, men de får ni se senare ikväll alternativt imorgon!

TJUGOFJÄRDE DECEMBER

Nästa år vid den här tidpunkten är jag rätt så säker på att Lilla My inte kommer ligga och sova fridfullt i sin mamma och pappas säng. Istället lär hon vara uppe och springa runt här hemma och riva och slita i alla julklappar under granen. Det är ganska sjukt när man tänker så, men fint. Tänk vad tiden går hörni. Bortsett från Lilla My så är familjen uppe i god tid idag. Jag & sambon har ätit en julaftonsfrukost tillsammans och nu sitter vi här och går igenom julaftonens körschema. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av det till er.

Om bara en liten stund kommer några nära vänner hit för att önska oss god jul. De ville ses och bebismysa lite med My och det passade bra för både oss och dem att ses nu på morgonen. Sen vid 10:30 ska vi sätta oss i bilen mot Ramnäs hela familjen. Klockan elva ska vi vara ute hos sambons pappa tillsammans med hans familj och både klä granen och äta julmat. Det blir paketöppning med alla fyra barn och allmänt mys innan vi åker hemåt igen. Strax efter två kommer sambons mamma hem hit till oss och efter att hon har varit här och fikat lite, haft julklappsbyte och myst med oss så är det inget mer på schemat. Ska bli mysigt att få vara ”ifred” på kvällen, se en bra film och varva ner.

Jag har tidsinställt ett inlägg här under dagen så att ni får se hur vad My har på sig sin första jul. Sambon har faktiskt bestämt helt själv.

UPPESITTARKVÄLL

Hela lägenheten är kliniskt ren från golv till tak och jag & sambon har precis slagit oss ner i soffan efter att ha lagt Lilla My. Ljusslingan i granen, adventsljusstakarna och tända ljus utgör vår enda ljuskälla tillsammans med vår 48 tums tv. Och ja, bilden här över skvallrar väl om att det är bingolottos uppesittarkväll som gäller. För framför oss har vi två lotter var, varav en varsin med dubbel vinstchans. Till det har vi även adderat brieost, kex, ölkorv, celsius, oliver, öl, julmust och fikonmarmelad. Tänka sig, imorgon är det julafton och sen är det bara en vecka kvar på 2016. Jag sitter och filar på en årsresumé hit till bloggen som jag tror kommer släppas i tre delar. En recap på årets tolv månader. Men nu ska jag greppa duttpennan i högsta hugg och hoppas på vinst.

DAN FÖRE DOPPAREDAN

Så är dagen här: Dagen före dopparedagen. Imorgon är det julafton och igår tog jag en dag off från bloggen för att hinna med allting. Vi åkte iväg och handlade de sista julklapparna vid tio och när vi kom hem tre timmar senare satte jag mig och slog in allting. Och eftersom att vi har slarvat bort vår sax så fick jag klippa allting med hjälp av My’s minimaliska nagelsax. Bara det är värt ett nobelpris. När jag var klar med all inslagning var klockan redan fem och då var det dags att laga middag och efter det fick jag en smärtattack och var tvungen att gå och lägga mig en halvtimme innan jag tog plats i soffan igen. Sambon hade hockey och jag fick Lilla My-ansvar och fixade både läggning och allt som hör till. Sen somnade jag i soffan.

Idag tror jag att det blir lugnt här hemma. Vi måste åka iväg och köpa nya vinterdäck till bilen då ett utav de vi har läcker luft. Sen ska vi svänga förbi och köpa en köttbit som jag kan äta till middag imorgon när sambon äter julmat. Men så mycket mer än så blir det inte.. Skönt tycker jag! Ikväll blir det ju såklart uppesittarkväll med bingolotto. Det är ett måste.

FÖR FINT FÖR ATT SÄTTA ORD PÅ

För några år sedan (Ja! Det är faktiskt några år sedan) stötte jag ihop med @VictoriaJongard för första gången. Eller ja, stötte ihop och stötte ihop. Jag kontaktade henne när jag fick reda på att vi pratade med samma kille på nätet. Jag trodde att jag skulle bli bemött med hat då, och jag vet inte, hon kanske hatade mig till en början. Men hon gav inte sken av det iallafall. Hon var klok, godhjärtad och en fruktansvärt fin medmänniska. Så hon stannade liksom kvar i mitt liv på något vis. Jag läste hennes tweets, hon läste mina… Och någonstans på vägen så förstod vi att vi båda levde livet på en lite högre svårighetsgrad än många andra. Och den där sorgen, det där som är för fult att prata om, det pratade vi om. Vi blev stöd för varandra i svåra frågor och än idag peppar hon mig som ingen annan.

Här om dagen pratade vi rent allmänt mitt på dagen. Jag frågade vad hon gjorde och hon visade mig en bild på några tavlor hon satt och målade. ”Låt hjärtat visa vägen” skrev hon. Och så tittade jag på tavlorna hon hade fotat. Jag som varken kan rita eller måla blev både förvånad och förtjust. För det hon hade gjort var så fint. Och vet ni vad? Nu har jag en sån tavla på väggen här hemma.

Igår fick jag en avi från posten, ett paket att hämta ut och jag klurade länge på vem som hade skickat mig någonting. Så fort jag såg det vita paketet och dess form så förstod jag. Och mycket riktigt, när jag vände på paketet jag fått i min hand för att se om det stod någon avsändare på baksidan så läste jag: Victoria Jongård. Och ser ni hur fint hon har slagit in? Hur fint hon har skrivit och att hon skrivit ut mitt och My’s namn bredvid en stor respektive liten stjärna? Fler människor borde vara som du Victoria. Fler borde vara som du.