PÅ EN UTAV ENTRÉSTENARNA

Såhär skulle jag vilja börja alla mina dagar. Sittandes på en utav entréstenarna som jag kallar dem, som ligger som en liten gång från grinden upp till husets entré, och dricka en kopp kaffe med en inredningstidning. Få saker framkallar en sådan simpel vardagslycka hos mig som att få hålla ett nummer av något inredningsmagasin i handen. Allt om trädgård känns extra relevant när vi dessutom har 3000 kvadratmeter förfallen trädgård som behöver ett ansiktslyft. Större delen av gården har vi redan visioner för, men jag tror att jag kan hitta mycket inspiration i texter och bilder.

Men det här är inte hela morgonsanningen. Kaffet som ni ser här över blev till innan jag i ren frustration och ilska slog sönder vår kaffebryggare efter att ha tappat bort min telefon. Man ska inte underskatta vad fyra dagars konstant smärtpåslag gör med psyket. Efter två timmars letande har jag dock hittat den igen och försöker trösta mig med att vår kaffebryggare mer eller mindre redan gjort sitt. Dagens planer då? De borde utgå från min studielitteratur då jag om en vecka ska skriva tentamen. Men, det är tveksamt om orken finns för det. I eftermiddag händer det dock grejer. Vår tv-möbel är klar för leverans och ihopmontering och här på morgonen målade Fredrik det sista på den väggen möbeln ska stå emot.

NÄR VÄRMEN KOMMER

Plusgraderna utanför våra fönstret har bestämt dagens outfit hos den här lilla loppan. En vit tröja med brodyr och ett par rosa helt ljuvliga hängselshorts hon fick av sin farmor redan förra sommaren. 27 grader visar den termometern som är i solen och redan igår var kanonvärmen här. Vi strosade runt i klänningar hela dagen och idag har jag fått välja en långärmad sådan för att täcka de armar som igår fick röd färg. Hade det inte varit för att min kropp bestämt sig för att göra uppror i form av smärta och trötthet hade vi nog suttit där ute i trädgården nu. Men jag passar på att samla kraft medan lillebror sover på övervåningen så att vi kan ta oss ut när han vaknat till liv.

05:56 imorse stod min sambo med en roller och rullade på väggfärgen i vårt vardagsrum. I övrigt har dygnets första vakna timmar spenderats med studier och nu är det bara en tentamen kvar på den här kursen. Det är förvisso inte så ”bara” men ibland kan det vara skönt att bortgå från grupparbeten och arbeta självständigt. Vi ska som sagt försöka förflytta oss utåt när alla vaknat till liv och jag har en vision om att det ska bli en promenad över åkrarna och lite trädgårdsfix.

TISDAGSRECEPTET – TOKSNABB RÄKPASTA

Nu dammar vi av gamla kategorier av bara farten och självklart måste tisdagsreceptet få sin plats den också. Vet ni hur mycket jag har saknat att laga ny mat? Saknat att fotografera mat och saknat att dela med mig till er? Alldeles för mycket. Men jag har också kommit underfund med att mat till den här receptkategorin, det kommer bara när jag har tid att göra maten rättvisa i form av estetiska bilder och bra skrivna recept. Och det har verkligen inte funnits på senaste. Däremot hoppas jag kunna skrapa ihop lite tid till det eftersom att jag tycker om det så mycket. Idag bjuder jag som rubriken lyder på en TOKSNABB räkpasta, nej men ni vet när barnen och sambon är griniga och man bara vill få klar maten så man kan natta ungarna sedan? En sådan. Långt ifrån estetiskt fin, men en lifesaver mitt i vardagskaoset. Och en bra start för en receptkategori som ska få bli levande igen.

Färska eller frysta räkor med skal
En vitlöksklyfta
Körsbärstomater
En påse salladslök
Tre deciliter vispgrädde
En deciliter vatten
Kycklingfond
Rivet skal av en citron
Kryddor efter tycke
Parmesanost

Börja receptet med att förbereda alla ingredienser. Skala räkorna, dela körsbärstomaterna och strimla salladslöken. Fräs sedan vitlöken i olja eller smör i en panna. Tillsätt grädden, vattnet och buljongen och låt koka ihop. Och som vanligt finns inga precisa angivelser i mina recept, för jag höftar alltid när jag står framför spisen. Blanda ner de förberedda ingredienserna, det vill säga; körsbärstomater, salladslök och räkor. Koka upp alltsammans och smaka av med kryddor efter tycke. Jag använde mig av salt, peppar och tillsatte sedan det rivna citronskalet.  Servera med din favoritpasta. Jag skulle gärna gjort den med tagliatelle eller smal smal spaghetti men tog vad som fanns hemma helt enkelt.

OM PRESS OCH HÖGA KRAV

I Augusti 2019 avstannade den här internetdagboken och stod sedan still till Januari 2020. I fyra månader författade jag ingenting av flera olika anledningar och när jag kom tillbaka vid årsskiftet lovade jag mig själv att inte ha för höga krav angående inläggen här inne. Jag gick från tre inlägg om dagen till två, och har dessutom hoppat över en del dagar. Som igår till exempel, där de kroniska sjukdomarna i familjen satte stopp. Statistiken säger att ni är många som tittat in här under morgonen för den sedvanliga moodboarden och min första tanke var att om inte den finns tillgänlig, fallerar hela veckans bloggning. Självklart är det inte så, men för en allt- eller ingetmänniska som jag så känns det så. Jag tror att många utav er som själv driver sociala medier av någon form känner igen viljan som ofta rinner över och blir stress och press istället.

Men jag tar sats ändå. Utan en moodboard dock. Klockan är 10:37, Frank kommer nog snart att vakna från sin förmiddagsvila och då ska jag och barnen och familjens engelska springer spaniel ge oss ut på en långpromenad i värmen. Termometern visar hela 25 grader i solen just nu och det vore dumt att inte fånga lite D-vitamin medans man kan. Annars kommer större delen av veckans första dagar att vigas åt studier. Ett examinerande grupparbete har varit på tapeten ett tag och den här veckan är det examination. Nästa vecka väntar också min första tenta på högskolenivå. Renoveringsmässigt börjar det hända grejer här hemma och förhoppningsvis kommer stora delar av biblioteket och stora delar av vardagsrummet på plats under de kommande dagarna. Och livet vore lite fattigare om jag inte kan stöta och blöta framsteg och tankar tillsammans med er!

EN DRÖM SOM BLEV SANN

Kan ni tänka er att det här är vårt hemmastråk? Platsen på jorden som vi kallar hemma, och som hunden är bortskämd med att få gå varje dag. Bland öppna fält, på små stigar som vi delar med ryttare och med träd så långt ögat kan nå. Inte en enda gång har jag saknat stadslivet som erbjöds i våra två förra boenden. När jag flyttade till Västerås från Stockholm hade Fredrik en lägenhet mitt i stan, de 37 kvadratmetrarna tog emot mig från en kaosig huvudstad där jag aldrig hittat hem och det blev min trygga punkt. Precis utanför stadskärnan bodde vi andra gången, i vår trea på nästan 90 kvadratmeter med 70 kvadratmeters uteplats. Då hade vi nära till hockeyhallen Fredrik besökte flera gånger i veckan och visst hade det också sin charm. Nu har vi en mil till Västerås största shoppingcenter och är där på tio minuter med bil. Men trots att det är så nära så är vi så mycket på landet, och jag har hittat hem på riktigt. Här vill jag leva och dö.

Och av alla boenden vi har haft är det här det jag är mest stolt över. För att vi har tagit oss hit tillsammans. Barn och hus kom på tal ganska snabbt när vi började träffas och har alltid varit ett tydligt livsmål. Först var tanken att bygga ett nytt, och vi beställde hem huskataloger från varenda husleverantör i hela landet. Ändå var aldrig tanken att komma hit så fort. Trots det är jag inte förvånad. När man sätter ihop två personer med ADHD mot ett gemensamt mål går det oftast fort, men visst har vi fått offra en del på vägen. Visst har det varit nära att krackelera några gånger när vi knappt sett varandra och bara gått om varandra för att jobba, men utan det hade vi aldrig varit här. Och utan det hade vi aldrig kunnat sagt att vi faktiskt har gjort det här mestadels på egen hand.

Jag bad Fredrik om fem minuter med en kaffekopp vid köksbordet för att skriva ett morgoninlägg här på bloggen, och helt plötsligt har jag spunnit iväg mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Jag ville visa upp vårt promenadstråk, och babbla om att vi skulle fortsätta med våra bokhyllor, men inlägget blev mer innehållsrikt och betydelsefullt än så. Och det är jag tacksam för. Att man kan ta tillvara på tankar som kommer när man har slagit sig ner vid köksfönstret.

STOMMARNA VÄXER FRAM

Kaoset här hemma finner inga gränser, och det tror jag att ni kan ana i bakgrunden på de här bilderna. Men så blir det när man blåser ur ett helt rum för att man ska bygga upp stommar. I mitt förra inlägg skrev jag att det känns som att saker här hemma släpar efter, det kan man dock inte säga om uppbyggnaden av biblioteket. Leveransen med stommar kom i onsdagsförmiddag och igår, tjugofyra timmar senare var alla stommar byggda och förankrade i väggen. Trots det är vi så långt ifrån att vara klara. Men här över kan ni se hur två av tre väggar börjat växa fram iallafall.

Så vad återstår? Listan kan göras och är lång. Nästa steg blir att riva upp alla böcker från garaget så att vi kan mäta ut vart vi kan placera hyllplanen. Efter det kan vi börja spackla, foga och förbereda för helt ny färg. Målningsjobbet och alla förberedelser som hör till det är dock Fredriks jobb och jag ska gladeligen luta mig tillbaka i soffan medan han jobbar. Försöker jag inbilla mig iallafall. Det finns ju både barn, djur och övriga delar av huset som också kräver omvårdnad, tid och kärlek.

SMÅSTRIDER OCH SAKER SOM SLÄPAR EFTER

Fredag, fredag, fredag. Nog för att det har varit kortvecka för att måndagen försvann men har det inte gått fasansfullt fort? Det känns som att jag inte har hunnit med och som att veckan i mångt och mycket varit väldigt tuff. Småstider på hemmaplan blandat med virrvarr av tankar och känslor om framför allt saker längre fram som stressar mig. Och så alla punkter på att göra-listan som hela tiden släpar efter för att det dyker upp saker man inte räknat med.

Nåja, nog om det tills vidare. När jag kommer in i stressiga tider är det mig själv jag prioriterar bort i första hand och jag tror nog att ni är många som känner igen er. Och det är egentligen hur dumt som helst. Jag klev upp 05:10 idag för att slippa stressa på morgonen, fick mig en kopp kaffe innan familjen kvicknade till liv och unnade mig den där tiden som gör mig så gott men som jag ofta struntar i. Just nu håller jag på att duka fram en frukost likt den här över. Egenodlade och egenplockade både jordgubbar och plommon med iskall mjölk. Tänk att det är den säsongen som står för dörren nu. När man kan plocka blåbär i skogen, sätta tomatplantor i landet och tjuva plommon hemma hos svärfar. Det om något borde kunna få den här lite kantrade skutan att vända rätt igen.

BIBLIOTEKET HAR BÖRJAT TA FORM

Klockan är strax efter sju när jag påbörjar det här inlägget och utanför fönstret står solen högt på himlen. Termometern visar redan 15 grader och jag håller tummarna för att vi får en liknande dag vädermässigt som igår. Efter examinationen som pågick från tidig morgon till tidig eftermiddag klev jag och Lilla My ut på verandan och drog fram biblioteksstommarna vi fått levererat några timmar tidigare. I gassande sol skruvade, spikade och monterade vi och när vi kom in såg jag att solen gett både mina och hennes armar lite färg.

Här hemma finns det nu en färdigmonterad och fastsatt bokhyllevägg och två till ska det bli. Men därefter börjar finliret. Sätta hyllplan, spackla igen hål, slipa ytor, grundmåla, färdigstyrka, sätta lister och socklar och bygga in och placera de böcker som just nu ligger i flyttkartonger i vårt garage. Så det kommer ta ett bra tag till. Och efter det ska rummet tapetseras. Men något ska man väl ha att göra såhär i isoleringstider tycker ni inte?

DU & JAG

Onsdagen har kommit och här hemma är det nästan spöklikt tyst. Sådär som jag har glömt bort att det kan vara. Ljudet av My’s iPad klingar i bakgrunden men inget bebisskrik, gnäll eller krypstapplande hörs i ett annat rum. Och kommer inte att höras här hemma förrän i eftermiddag. Det är nämligen bara jag, My och djuren hemma. Lillebror har farit till farmor och ska vara där hela dagen på grund av en examination jag ska genomföra. En dag med föreläsningar, uppgifter och grupparbete väntar och kommer att fortgå långt efter klockan 16. Så det kändes minst sagt nödvändigt att kunna ge mig själv en ärlig chans, för riktigt så blir det ju såklart inte när man har två barn hemma varav den ena inte alls klarar sig själv i samma utsträckning som damen här över.

För att kompensera upp att mamma kommer att vara väldigt tråkigt de kommande timmarna gjorde vi en riktig brakfrukost, la ett pussel och stod och apade oss framför spegeln. Jag har dessutom lagt lite tid på att röja upp en fri väg för den leveransen som kommer någon gång mellan 09 och 15 idag. Stommarna till vårt bibliotek kommer äntligen, och jag hoppas att jag kan sitta och skruva ihop de redan ikväll efter att barnen somnat.

KRASCH OCH UPPLADDNING

Dagens grund är lagd. Löskokta ägg på FinnCrisp tillsammans med en grön smoothie gjord på banan, äpple, mango, spenat och havregryn. Och tro mig – en rejäl uppladdning behövs idag. Fredriks fyra dagar med ledighet är över och nu kastas vi rakt in i vardagen igen. De två bloggfria dagarna jag nu lämnat bakom mig behövdes, dels för att reflektera över livet och dels för att ta tag i det. Om jag blivit så mycket klokare vet jag inte, men vissa saker som släpat efter här hemma är iallafall gjorda.

Tvättmaskinen har gått i ett här hemma under långhelgen och det är en klen tröst att tvättkorgen numer bara är halvfull. För tvättstugan svämmar istället över av rena kläder på tvättställningar. Att det är måndagstisdag märks dessutom så väl, imorse kom jag nämligen upp till en diskmaskin som gett upp och kraschat. Men det ska nog gå att vända den här skutan trots allt.